Att ge bort barns leksaker kan orsaka trauma?

Anonym (Mamma) skrev 2023-05-25 08:11:51 följande:

Jag pratade inte direkt med honom när överenskommelsen gjordes. Utan den gemensamma bekante förmedlade alltihop och bekräftade min sons önskan. Jag gick med på det och så träffades vi. Så det var den vägen.

sextiotalist skrev 2023-05-25 08:03:42 följande:

Svårt att ge vettiga svar till en som inte ens har insikt i vad hon har gjort
Du får leva med konsekvenserna hur du behandlade din son under uppväxten.
Nej, tiden läker inte alla sår.
Några, i dina ögon, vettiga svar, lär du inte få den här gången heller

Jag begär ju vettig svar, så jag får förståelse och kan få ''insikt'', som du hävdar om att jag inte har.

Jag kommer ihåg din andra tråd om detta och min första fråga är om du har förmågan till empati med din son? Är du ledsen för att han inte vill träffa dig, eller är du ledsen för att du inser vilket lidande du har utsatt honom för under hans uppväxt.

Jag tror tyvärr att det är det första. Du är ledsen för din egen skull och inte för hans skull. Lite som en brottsling som ångrar sig, men egentligen inte gör det förrän hen åker fast och får sitt straff (d.v.s. ångrar egentligen inte handlingen i sig utan reagerar på konsekvensen).

Om din son skrev här så skulle han få unisona svar att fortsätta ha banden klippta, se framåt och hitta lycka i det liv han har nu och inte släppa in molnen från det förflutna att skugga även nuet och framtiden.

Så om du på riktigt bryr dig om din son så bör du släppa honom. Utan bitterhet eller martyrskap. Bara meddela er gemensamma bekanta att du inser att du har handlat fel och att kontakt med dig inte är något som gynnar sonen och att du accepterar det. Men OM din son någon gång i framtiden vill återuppta den så kommer du alltid att finnas där.

Kvittning

Fri 26 May 2023 15:31

#43

Anonym (Mamma) skrev 2023-05-26 15:22:42 följande:

1) Mina smycken och kläder gillade jag och använde. Jag var behov av mina saker. Som sagt, så trodde jag och tänkte att min yngsta son kommer i alla fall sluta leka med sina leksaker i sinom tid.

2) Min son fick inga leksaker. Han kommer ändå bli stor och vuxen, tänkte jag. Jag tänkte och reagerade då att köper jag något som senare ändå kommer glömmas när han blivit vuxen, så blir det bortkastade pengar, tänkte jag.

I samtliga inlägg så du skriver så rättfärdigar du ditt eget beteende. Vi har förstått hur du tänkte, frågan är om du har förstått hur otroligt illa föräldraskap det ar att tänka så? Om du inte förstått det så har du ingen chans att komma vidare i frågan.

Såg att någon har tipsat dig om att söka hjälp utifall att du kanske har någon form av diagnos (narcissism, borderline eller vad det nu finns för diagnoser där man blir självcentrerad). Tror det kan vara något att ta fasta på för ditt resonemang hamnar så långt utanför vad som är normalt vad gäller empati och förståelse för andra människor.

Kvittning

Sat 27 May 2023 11:36

#53

Anonym (Mamma) skrev 2023-05-27 09:09:15 följande:

1) Ja, jag sålde när sonen fortfarande lekte och använde leksakerna. Men jag tänkte; jag tar bara lite grann av leksakerna ifrån lådan. Han kommer ändå leka med andra leksakerna. Jag tänkte samtidigt att han ändå kommer växa ifrån sig leksakerna.

2) Någon skrev att jag försökte säkert så gott jag kan. Och det stämmer, jag försökte så gott jag kunde. Det som jag hade till hands, så försökte jag göra så bra av mig som jag kunnat.

Anonym (Troll) skrev 2023-05-26 16:50:32 följande:

1. och din son gillade och använde sina leksaker. Du skulle ju ändå slitit ut kläderna till slut, då kunde du liks gärna sålt dem?
2. Så du gav dina barns släktingar hans leksaker men de gav inte honom något? Så alla var egentligen elaka mot din son?

1) Jag trodde att min son skulle kunna glömma allt en dag. Jag tänkte att han ändå skulle växa ifrån sig leksakerna. Jag visste inget om att sådant kan traumatisera.

2) Han fick ingenting ifrån släktingarna, nej. Men jag visste inte att han skulle bli traumatiserad av det här. Jag gav ju inte bort alla leksaker på en gång. Utan lite, lite i taget. JAG trodde att han skulle tänka för sig själv: ''Jag kan leka med dem som är kvar''. Jag trodde att allt skulle gå över och att han ändå skulle glömma och gå vidare, tänkte jag.

Varför blir man sur om man försöker vara på personens sida och säga: ''Han var korkad som gjorde så''. Visar ju bara att jag försöker säga det han tänker innerst inne.

Anonym (Stackars barn) skrev 2023-05-26 22:47:18 följande:

Ja, grupptryck är svårt. Men det var inte svårare än att du tog din sons grejer. Du offrade hans känslor, då du inte vill offra dina egna.

Jag trodde han skulle ändå glömma och gå vidare eller i alla fall ändå växa ifrån sig leksakerna.

Det som är här är ju att du gjort det gång på gång. Du gör illa din son en gång, du ser att han blir ledsen. Och sedan gör du samma sak igen och igen och igen. I åratal som jag uppfattar det.

Som sagt. Sök hjälp och lämna din son ifred. Börja erkänna och ta ansvar på riktigt för dina egna misstag istället för att skylla ifrån dig och rättfärdiga.

Att ge bort barns leksaker kan orsaka trauma?

INNEHÅLL