Besviken på svärmor

Jag kommer från en familj där vi alla ställer upp för varandra inom familjen, i vått och torrt. När min lillebror var liten så turades far- och morföräldrarna om att hämta honom från förskola och passa honom tills föräldrarna kom hem de flesta vardagarna. På så sett fick lillebror lite kortare dagar på förskola samtidigt som föräldrarna jobbade heltid. Jag var medveten om att den mängden hjälp från far- och morföräldrarna var långt över det vanliga i Sverige.

Pratade med svärmor igår, vet inte vart jag ska börja...
Jag sa till svärmor att när hon uttrycker sig som hon gör och lovar guld och gröna skogar ökar våra förväntningar på henne. Vi hade såklart skaffat barn även om hon inte skulle ställa upp i samma utsträckning, men då hade vi planerat lite annorlunda. Vi har ställt upp för svärmor i vått och torrt, dags att ge tillbaka lite känner vi. Hon är en väldigt pigg och aktiv pensionär, så hon kommer orka. Vi sa såklart att vi uppskattar all hjälp hon erbjuder, men hade velat att hon var tydligare från början med exakt vad hon kan hjälpa till med och hur mycket. Svärmor ställer fortfarande upp tills dottern är 1,5 år, men tycker fortfarande vi är griniga och otacksamma. Hon är besviken på vårat beteende och förstår inte alls varför vi är eller var besvikna överhuvudtaget. Hon var tydlig med att hon har ett eget liv också och att vi är vuxna och ska klara oss även utan hennes hjälp. Vi bad om ursäkt men samtidigt tycker jag att den dagen hon fick sin son gav hon upp sina egna behov, precis som vi gör nu när vi får våran dotter. Men slutet gott, allting gott.