Stanna i Sverige eller studera utomlands trots förhållande?

Hej,

Jag är 28 år och har studerat på ett av Sveriges främsta universitet under mina kandidatstudier. Bor tillsammans med min sambo sen nästan 10 år, också student.

Jag har fått möjligheten att studera 1 år på masternivå i Nederländerna.

Nu står jag i valet och kvalet att ta min master i Sverige eller Sverige/Nederländerna. Min sambo kommer inte kunna följa med och har absolut noll intresse att diskutera detta med mig.

Å ena sidan är jag övertygad om att ett år utomlands kommer ge mig betydligt mer på flera sätt än att stanna i Sverige, å andra sidan känns det svårt att bryta upp och börja om.

Min sambo är som sagt inte intresserad av att diskutera hur det här skulle fungera utan säger bara att han inte vill stå i vägen för min framtid. Vilket i sig är fint, samtidigt känns det oengagerat med tanke på våra nästan 10 år tillsammans. Jag har försökt prata med honom om mina tvivel och mina känslor kring situationen, och försökt få honom att dela med sig av sina. Jag vill inte förstöra vår relation samtidigt som jag tänker att Nederländerna inte är särskilt långt bort, vi kommer kunna ses regelbundet och det finns en tidsbegränsning.

Han är redo för barn och familj, vilket jag inte är eftersom jag först vill avsluta mina studier. Oavsett är familj minst 2 år bort med hänsyn till att vi båda studerar.

Jag behöver råd kring hur jag ska tänka. Ska jag stanna för att det är smidigast eller ska jag våga ta chansen att studera utomlands trots att det innebär mer krångel? Hur hade ni resonerat?

Tack för era svar!

Barnfrågan dryftas generellt när jag vill prata om framtiden och karriär.

Jag kommer från en bakgrund med relativt gamla föräldrar som båda hade gjort karriär och deras ekonomiska situation var väl över svensk medel. Något som såklart kan påverka min inställning. Mitt syskon valde att studera i USA och har gjort en bra karriär där och fått barn omkring 30. Det är den inställningen jag haft, studier sen barn när en är omkring 30 (förutsatt att det är möjligt såklart). Barn har dock aldrig varit en prioritering, av flera skäl.

Min sambo har väldigt unga föräldrar som innan 20 fick barn och har därför haft inställningen att han vill vara "en ung pappa", nu är han 31 och känner stress över barnfrågan. Hans vänner har inte studerat, liksom hans syskon, utan skaffat familj och barn innan 30.

Jag vet inte hur jag ska diskutera det här med min sambo, eftersom det lätt blir känsligt och istället för fokus på hållbara lösningar hamnar vi i ett läge där "jag aldrig kommer ge honom barn för att jag alltid fokuserar på min framtida karriär".

Jag tycker det är fint att min sambo inte vill "stå i vägen" för mina livsval, samtidigt önskar jag att vi kunde diskutera det eftersom det är ett stort val med hänsyn till vår relation att flytta från honom. Efter 10 år känns det inte lika självklart för mig som det hade varit första året.

För mig är mina studier väldigt viktigt, jag har studerat dubbla examen på kandidatnivå för att kunna komma in på en bra master. Och det har jag varit tydlig med från början. Han tänkte inte studera från början men efter många år i en fysiskt krävande bransch kände han att han inte skulle orka det hur länge som helst och hittade en passande utbildning.

Han ser helst att vi flyttar tillbaka till Stockholm när vi båda är klara, något jag inte stänger dörren för förutsatt att det finns bra jobb men jag är öppen för att flytta till helt andra ställen för goda karriärsmöjligheter.

Stanna i Sverige eller studera utomlands trots förhållande?

INNEHÅLL