Min man dricker. Oftast är det sprit som han dricker som han gömmer för det är inte ok för mig att dricka så. Jag skulle tippa det är varenda dag. I mina ögon är han sjuk och en alkoholist som behöver hjälp.
Han däremot menar att de flesta småbarnsföräldrar dricker så här. Att det är inget ovanligt.
Även om han aldrig blir ordentligt full så är han sjuk i mina ögon.
Igår sa han att han inte druckit nåt å jag märkte inget heller honom. Hade en trevlig kväll men sen snarkade han så fruktansvärt så gick upp..vi sover i skilda sovrum. Sa bara har du druckit. Nej sa han. Vad bra då hämtar jag alkomätaren så får vi se. Nej det behövs inte sa han för jag har druckit.
På nåt konstigt sätt så känns livet man har tillsammans fejk. Där går jag å tror att det är bra osv men självklart har han druckit. Verkar inte kunna leva med sin familj om han inte är full. Det är så jag känner å det är så jag tar det.
Så idag sa jag att antingen ber du om hjälp idag eller så går vi skilda vägar.