Man är alkoholist när man behöver alkoholen för att kunna koppla av, eller "vara sig själv", även om man "bara" dricker på helger, enligt min syn på det.
Har själv ett 23-årigt alkoholmissbruk i bagaget (började redan som 17-åring) och jag drack pga min taskiga självkänsla och ett behov av att hävda mig och min manlighet. Jag var sedd som en tönt och en grå mus i högstadiet och gymnasiet och försökte, när jag flyttade hemifrån i 20-års-åldern, kompensera genom att börja dricka hejdlöst och bjuda in alla som kom och knackade på min dörr och ville festa, även missbrukare.
Jag kände att alkoholen gjorde mig "stor och stark" och att det fick mig att lättare kunna prata med folk, även om personliga saker.
Sen hamnade jag i skiten, och har nu varit helnykter i snart 4 år och försökt komma igen på alla plan, med varierad framgång.
Många är i riskzonen, men inser det inte själva. De som springer till bolaget varje Fredag för att säkra ransonen till helgen är minst lika mycket alkoholister som de synliga alkoholisterna.