Ångrar mig!
Fick en sådan déjà vu-känsla när jag läste din ts.
Har också legat på bristningsgränsen till den grad att jag tänkt som dig att några år på kåken hade varit en befrielse. Få komma bort från ansvaret, oljudet, drama, stress, att slippa vara den som allting alltid hänger på för att det ska gå runt hemma. Tänk att få sova ostörd i tillräckligt många timmar för att bli utvilad, att få höra sina egna tankar och en så trivial sak som att få tid och ro till att läsa en bok.
En smal tröst kanske.. men du är långt ifrån ensam med skammen att ibland önska att man valt en annan väg i livet än familjelivet.
Jag ska inte säga att jag har någon lösning på ditt problem. Men jag lyckades själv i viss mån göra min tillvaro något mer dräglig genom lite olika grepp.
Jag hade någon skev tanke om att jag inte ville belasta andra människor med att ta hand om mina barn.. eftersom det är jag själv som valt att sätta dem till världen så är det mitt ansvar att alltid ta hand om dem.
Jag reviderade den tanken. Visst, man har det yttersta ansvaret för sina barn men det betyder ju inte att man inte kan delegera ansvaret ibland.
Jag slutade vara en så jäkla ordentlig förälder och tänka att på helgerna måste man vara med familjen och hitta på så mycket saker tillsammans.
Så jag började t.ex. skicka barnen att sova över hos mor- och farföräldrar och andra släktingar så ofta det bara gick. Även att skjutsa på träningar och matcher tog jag mor- och farföräldrar till hjälp med.
Över huvud taget började jag att mer aktivt söka och ta hjälp av folk i min omgivning i stället för att försöka lösa allt själv.
Jag sänkte också kraven på mig själv och slutade försöka vara så duktig jämt. Jag började i större grad fundera på vad som var rimligt att begära av mig själv. Är det rimligt att jag ska skjutsa på två olika träningar, handla, rulla 50 köttbullar till middag, tvätta och dammsuga när jag kommer från jobbet. Nej, naturligtvis inte.
Vad är rimligt att begära av mig själv? Måste jag dammsuga just idag? Måste det vara egenrullade köttbullar? Det är okej att ta innersväng och t.ex. köpa färdiga köttbullar för att få ihop tillvaron eller att låta dammtussarna leva ett par dagar till. Man är ingen sämre människa eller förälder för att man tar de genvägar som står till buds.
Jag slutade också nästan helt med sociala medier för jag insåg att det kostade mer energi än det gav. Det tog av min tid och gjorde mig stressad att försöka hålla mig "up-to-date" med vad alla hade för sig. Dessutom insåg jag att jag påverkades av dessa perfekta liv som visas upp på Instagram och lade ribban högre för mig själv vilket skapade onödig stress och press.
Sen blev jag bättre på att ställa krav på barnen. Det är inte för mycket begärt att, hjälpa till lite hemma med att städa undan efter sig själv, att dammsuga sitt eget rum ,att gå med tvätten till tvättkorgen, plocka in sin disk i diskmaskinen eller tömma diskmaskinen när den är klar.
Jag slutade plocka upp och undan efter alla andra. Och om jag ändå blev tvungen att göra det så lade jag alla saker jag plockade i en säck och sa att jag tömmer den en gång i månaden där det är lättast för mig. Dvs. i soporna. Och jag menade det verkligen!
Jag vet inte om något av det här är applicerbart på ditt liv. Men det hjälpte i alla fall mig till viss grad.
Kanske hittar du i alla fall något bland all min text som kan vara till hjälp.