Ångrar mig!

Släng yngstens padda på tippen och umgås med mellanbarnet. Barn som beter sig som djur behöver oftast uppmärksamhet av det positiva slaget. Säg åt karln att han får byta skift eller byta jobb, misstänker att du inte kommer orka ro runt allt det där på egen hand annars. Kräv egentid (som inte är att sticka till gymmet) utanför hemmet, hitta på något kul!

Tack. <3

Barnen märker väl att allt inte är tipptopp där hemma, så inte konstigt om de beter sig så som du beskriver. Ta hjälp av någon utifrån om ni inte gjort det. Barnen behöver stimuleras, du behöver lugn- hitta en barnvakt som ni kan anlita då och då, som kan sticka iväg på något med något eller flera barn. 

Ta ett snack med din partner om hur du på riktigt känner, för jag antar att hen inte vet det? 

Föreslår att du tar med din fru till psykologen nästa gång. Fixa barnvakt. Du behöver kanske  bo på annar håll ett tag. Sen får ni se om det blir separation och ensam vårdnad till mamman ?

Gör inget hemskt nu. Varna din vårdgivare och mamma till barnen om hur du tänker  Fu är ingen förälder i detta tillstånd 

Ja det är såhär det är att vara vuxen och ta ansvar, om du inte klarar av det så borde du inte ha skaffat flera barn. Du verkar omogen, det är dags att växa upp. 

Sök hjälp. 

Jag har gjort det. Men vissa dagar känns allt ändå hopplöst. Därför gjorde jag ett inlägg här för att se om jag kunde få några kloka råd eller en klapp på axeln.

Varfor ensam vårdnad till mamman?

TS, du kan flytta och låta din partner ha barnen heltid, du kan ha dem varannan helg. Din partner byter jobb så funkar det fint.

Tack för alla seriösa svar med råd. Jag uppskattar det verkligen. Vill tillägga att det är jag som är mamman. Jag är alltså en mamma som tänker så här? 
Men det är tankar och inget jag säger eller visar för barnen. Så klart. De märker väl att mamma inte är helt 100 ibland men jag gör så gott jag kan med den förmåga jag har.
Min man vet om det här, hur mina tankar går och hur jag känner. Han gör väl ändå sitt bästa.

Jag tar gärna emot råd och tankar. Det kanske bara är jag i hela världen som vill sitta häktad med fulla restriktioner ett tag?  men om det är någon mer där ute som känner igen er får ni gärna skriva en rad. 

 

Prata med partnern. Kan han byta jobb?
Hur mycket gör han hemma, drar du hela lasset? Isåfall förstår jag dig. Det är tungt när partnern blir ytterligare en person att serva och städa upp efter istället för en som städar undan efter sig själv och delar på ansvaret att ha hand om barn, hushåll mm.