handläggaren skrev 2023-05-20 09:26:35 följande:
Tack för alla svar!
Jag är ny på forumet och det är inte särkilt mobilvänligt så jag svarar alla här.
Både jag och min man jobbar heltid. Men han mer än det då han jobb ser ut så. (En månad jobbade han 40 timmar för mkt, ja, jag vet, men det blir så med hans jobb) I hans yrkesroll skulle han även kunna jobba dagtid. Vi har haft många diskussioner om hans arbete. Men där kör vi alltid fast. Jag förmodar att det är en identitet för honom också.
Jag har sagt att jag lämnar honom så många gången bara för att kunna få de dagar han skulle ha barnen helt ensamma. Jag längtar så mkt efter tystnad och lugn.
Mitt arbete är mitt andningshål just nu. Det är otroligt nog där jag får min återhämtning. (Och då sitter jag inte bara och rullar tummarna med fötterna på bordet)
Vi delar ändå bra på hushållssysslor men som tex i helgen så jobbar han hela helgen. Och då menar jag hela helgen. Han har dygnspass.
Så där ryker ju liksom någon form av egentid för mig.
Hör ni, tack! Bara genom att skriva ner det jag tänkte så känner jag mig lite lättare och sedan att få genuint fina svar med tips på hjälp! Tack.
Idag ska jag ta med mig alla barnen till en park här i närheten och hoppas jag kan njuta av helgen och solen.
Du behöver sätta dig ner med din man i ett allvarligt men lugnt samtal, barnen ska skickas bort några timmar. Anlita barnvakt i värsta fall, men ni måste prata ut om detta.
Förklara för honom att du känner dig totalt förtvivlad och nära bristningsgränsen. Använd jag-budskap och prata om dina känslor utan att skuldbelägga honom. Berätta vad du behöver: avlastning och återhämtning. Förklara rent faktiskt hur ditt liv ser ut från din synvinkel, där kommer så klart även hans del in med arbetstider, att du jobbar, tar hand om barnen (låter som nästan heltid, när är han med dem helt själv?) och att du behöver hans avlastning, att du håller på att bli totalt utbränd av allt detta och att det inte är hållbart längre. Fråga honom vad HAN ser för lösningar på detta.
Han kanske inte har några svar just den dagen, sånt här löser man väl inte i en handvändning, men ni kanske kan börja nysta i det och kom överens om en dag om en vecka ungefär när ni pratar om detta igen för att hitta en praktisk lösning.
Förr eller senare kommer du kanske att behöva ta upp skilsmässa, men det är långt till den punkten nu. Innan dess skulle jag föreslå familjesamtal (ring kommunen, de har gratis eller subventionerad samtalshjälp) om han inte förstår eller vill samarbeta på hemmaplan.