handläggaren

Fri 19 May 2023 21:32

35 svar

Ångrar mig!

Hej. Jag har 3 barn. 9 år, 7år och 3 år.
Jag är så jävla slut. Jag behandlas för en depression. Fått en ny medicin och fasat ut en gammal. ( där behöver jag inga råd. )
Mår väl något bättre MEN jag är så trött på min familj.

Barnen är osams, de två yngsta bråkar mycket, den tredje sitter bara med sin padda. Den mellersta ungen har ett humör från helvetet. Hen ryar och gastar, gör sig omöjlig. Min partner jobbar oregelbundet. Helg, kväll, natt. Hela skiten. En riktig jävla samhällshjälte.

Barnen/partnern tar mer energi än vad dom ger. Jag känner helt allvarligt att jag ångrar mig. Jag vill ha allt ogjort, äktenskapet barnen, hela skiten.

Jag fantiserar om att begå ett grovt brott bara för att hamna i häktet med restriktioner och sedan livstidsfängelse. Typ smuggla en väska full med knark. Lås in mig och kasta bort nyckeln!

Ska det vara så här?! Är det här mitt liv nu.

Fy fan.

handläggaren

Fri 19 May 2023 21:41

#2

Tack. <3

handläggaren

Fri 19 May 2023 22:29

#7

Anonym (S) skrev 2023-05-19 22:21:48 följande:

Sök hjälp.

Jag har gjort det. Men vissa dagar känns allt ändå hopplöst. Därför gjorde jag ett inlägg här för att se om jag kunde få några kloka råd eller en klapp på axeln.

handläggaren

Fri 19 May 2023 23:06

#9

Tack för alla seriösa svar med råd. Jag uppskattar det verkligen. Vill tillägga att det är jag som är mamman. Jag är alltså en mamma som tänker så här?
Men det är tankar och inget jag säger eller visar för barnen. Så klart. De märker väl att mamma inte är helt 100 ibland men jag gör så gott jag kan med den förmåga jag har.
Min man vet om det här, hur mina tankar går och hur jag känner. Han gör väl ändå sitt bästa.

Jag tar gärna emot råd och tankar. Det kanske bara är jag i hela världen som vill sitta häktad med fulla restriktioner ett tag? men om det är någon mer där ute som känner igen er får ni gärna skriva en rad.

handläggaren

Sat 20 May 2023 09:26

#16

Tack för alla svar!

Jag är ny på forumet och det är inte särkilt mobilvänligt så jag svarar alla här.
Både jag och min man jobbar heltid. Men han mer än det då han jobb ser ut så. (En månad jobbade han 40 timmar för mkt, ja, jag vet, men det blir så med hans jobb) I hans yrkesroll skulle han även kunna jobba dagtid. Vi har haft många diskussioner om hans arbete. Men där kör vi alltid fast. Jag förmodar att det är en identitet för honom också.
Jag har sagt att jag lämnar honom så många gången bara för att kunna få de dagar han skulle ha barnen helt ensamma. Jag längtar så mkt efter tystnad och lugn.

Mitt arbete är mitt andningshål just nu. Det är otroligt nog där jag får min återhämtning. (Och då sitter jag inte bara och rullar tummarna med fötterna på bordet)

Vi delar ändå bra på hushållssysslor men som tex i helgen så jobbar han hela helgen. Och då menar jag hela helgen. Han har dygnspass.
Så där ryker ju liksom någon form av egentid för mig.

Hör ni, tack! Bara genom att skriva ner det jag tänkte så känner jag mig lite lättare och sedan att få genuint fina svar med tips på hjälp! Tack.
Idag ska jag ta med mig alla barnen till en park här i närheten och hoppas jag kan njuta av helgen och solen.

handläggaren

Sat 20 May 2023 15:39

#19

Anonym (feel ya) skrev 2023-05-20 09:51:49 följande:

fy, drogs till inlägget då kan kan relatera. gör inget förhastat.. det blir bättre även om det ibland känns helt hopplöst.. låt den äldsta sitta med paddan med gott samvete.. kan du bjuda hem någon vän med barn eller dra med de yngsta till någon lekpark och hooka upp med någon vän där?

låt dem be på fritids/sommardagis så mycket som möjligt så du får chans att vila upp dig..

tills dess att din karl byter jobb.. det är ju ohållbart som det är nu..

och låt de yngre barnen reda ut sina bråk själva . var i samma rum med hörlurar och titta på en film eller liknande.. blir det våldsamt så ryck in.. annars chilla!

annars kan ju det mellersta barnet dra ut och leka? ju förre barn hemma desto mindre bråk.

hur som.. här är en som förstår dig till 100%
går/gått igenom samma grej. man vill i stunden bara dö men du tar dig igenom det!

Tack fina du för ditt svar! Skönt att veta att jag inte är ensam!

handläggaren

Thu 25 May 2023 20:05

#32

Karin2 skrev 2023-05-22 10:07:50 följande:

Ångrar mig!

Jag kan också relatera och förstår precis känslan du beskriver. Jag är också mamma till tre men mina är alla ett år yngre än dina.

För oss är det lite omvänt då det är jag som jobbar skift, dag- kväll- natt- och långa helger. Jag vet att det är väldigt slitigt för min man och för barnen att jag inte är hemma jämt. För mig är det dock helt nödvändigt för jag klarar inte måndag till fredag, rutinen får mig att känna mig instängd och jag klarar inte av att alla jämt är hemma när jag är ledig, blir deprimerad och olycklig direkt. (Ja jag har provat)

Men jag tänkte ändå lista lite grejer som vi gör som underlättar.

1. Jag sköter barnens tvätt och städ av lägenheten eftersom jag är ledig dagtid. Vuxna tvättar sitt eget.

2. Min man planerar, handlar och lagar mat till barnen och vardagsmiddagar.

3. Jag lagar matlådor till vuxna så det alltid finns något färdigt i kyl eller frys.

4. Inför "jobb helg" så städar jag på torsdag eller fredag så de vaknar till ett rent hem.

5. När jag är borta hela helgen ser vi till att det finns åtminstone en av middagarna färdigt.

6. Barnvakt. Vi har en ung tjej som kommer varannan vecka några timmar. Då kan du gå och fika eller något. Ibland sitter jag bara på en bänk och lyssnar på ljudbok.

7. Min man badar mycket och kollar på serier och dricker kaffe. Hyfsat enkelt men ändå skönt och lätt att få till.

När jag läser vad jag skriver så handlar mycket om mat ser jag😁

Prata med din man och berätta hur nära gränsen du är. Jag har haft det samtalet och vet att det är jättejobbigt. Vill han inte ta mer ansvar eller känner att han har ont om tid eller är trött bla bla bla så säg att om du går in i väggen så kommer han få göra allt. Bättre att stoppa i tid. Och säg att du inte vill skiljas utan att det mer är ett mått på hur desperat du är.
För oss kunde vi rädda relationen och nu har vi det så bra man kan i den här fasen av livet.
Kanske kan du gå ner i tid? Och lägga den tiden på dig själv? Vet inte hur du jobbar men om du kan få en förmiddag i veckan för dig själv skulle det nog göra väldigt mycket. Alternativt att du har något som tar barnen några timmar på helgen så du får vara själv. Och då inte städa! Utan typ vila, äta gott, onanera, läsa en bok, bada..... Något som är lite återhämtning för hjärnan.
❤️

Tack Karin för ditt underbara svar! :) Jag tar med mig så mycket av det du skriver. Tack tack TACK

handläggaren

Thu 25 May 2023 20:06

#33

Anonym (Mannen) skrev 2023-05-22 08:36:07 följande:

Ångrar mig!

Din man måste ändra sitt jobb. Absolut att han älskar det och det är en identitet - men att vara pappa är också en identitet och just nu förstör han för sin familj.

Om ni går isär pga att du kraschar och han får barnen varannan vecka kommer ju arbetet ändå inte funka, så då är det ju lika bra att han tar tag i det nu.

Ni behöver prata och du behöver vara rak om att du faktiskt inte orkar ta så stor del av lasset som du gör nu. Lyssnar han inte så boka in tid med någon extern som kan styra samtalet.

Att en tid i livet ge upp sin karriär för barn kan kanske kännas konstigt om man länge starkt identifierat sig med sitt yrke, men just nu funkar det ju bara för att du slitit ned dig på knä - inte för att det FAKTISKT funkar.

Tack snälla för ditt svar!!

handläggaren

Thu 25 May 2023 20:08

#34

En timmerstuga låter faktiskt bättre än att vara häktad. 🤣 Tack snälla för att du tog dig tiden att svara mig!!

handläggaren

Thu 25 May 2023 20:10

#35

Hyllemor skrev 2023-05-20 02:32:52 följande:

Hej, TS! En kurator eller psykolog kan hjälpa bra till här, liksom en föräldrakurs för BÅDA föräldrarna. Kanske är det så, att din man inte alls förstår hur mycket det påverkar med hans oregelbundna arbetstider som han har? Jag har själv en man som arbetar oregelbundna tider. Det tär fruktansvärt mycket på förhållandet och familjelivet. Vi fick hjälp av kommunens familjerådgivning, så att min man fick större förståelse än vad han haft tidigare.

Tack snälla för ditt svar! Skönt att det finns flera som känner igen sig.

Ångrar mig!

INNEHÅLL