Satsa allt för drömhuset eller vara "förnuftig"?

Ibland tänker jag att drömhuset är en illusion. En längtan efter lyckan. Precis som en del tränar kroppen för att kunna acceptera sig själva. Eller dem som gör karriär för status. Jag ser alla dessa barnfamiljer som renoverar all sin lediga tid när barnen behöver dem som mest. En önskan att leva det där perfekta livet. Själv har jag väl en släng av allt det där med. Men jag börjar förstå att det kanske inte är så nödvändigt. 

Ta inte knäcken på dig för att uppfylla något som kanske är ett luftslott. Men acceptera inte heller att någon som jag skulle ha en jäkla aning om vad som är viktigt för dig. Du vet nog innerst inne om det där huset kommer förändra ditt liv till det bättre.