Satsa allt för drömhuset eller vara "förnuftig"?

När drömhuset dyker upp och budgivningen är igång, hur långt är rimligt att gå för att få drömboendet, det där huset i ett läge som är unikt? 

Har någon egen erfarenhet av att satsa allt och leva supersnålt för att få ihop ekonomin? Eventuellt ta privatlån/blancolån för att komplettera till kontantinsatsen? Har det varit värt det eller ligger man bara sömnlös på natten av oro för räntor, om du eller sambo/make/maka måste gå ner i arbetstid och annat som kan hända i livet.