Hjälp snälla..
Jag är en 29årig kristen tjej, jag är dock inte jätte religiös eller följer bibeln slaviskt. Jag kommer från en väldigt stor familj och släkt, som är djupt religiösa och har ett starkt avsky för muslimer. För snart 3 år sedan träffade jag mitt livs kärlek, en kille från balkan, född i sverige, muslim men absolut inte religiös, precis som mig. Det är kanske svårt att tolka när jag säger ?inte religiös?, men med andra ord styrs vi inte av våra religioner men tror på en gud enligt vår religion. Åter till ämne? jag har aldrig känt mig såhär respekterad, älskad och lycklig. Detta är mannen jag vill gifta mig med och skaffa barn, starta ett liv. Han känner desamma.Jag mår otroligt dåligt för jag lever ett dubbelliv just nu. Min familj/släkt kommer ALDRIG acceptera detta, överhuvudtaget. Det går inte ens att diskutera. Min mamma sa rakt ut ?då tar jag självmord?. Jag och min pojkvän mår skit, för vi vill starta vårt liv tillsamman. Hur/vad gör jag? De känns som jag förlorar oavsett.. antigen min stora feta famil och sätter skam över hela släkten eller mitt livs största kärlek.
snälla någon hjälp mig sortera tankarna 🙏🏻