• Anonym (Less!)

    Förvirrad

    Måste få skriva av mig och få andras åsikter om jag faktiskt är helt dum!
    Har haft ett långt ?förhållande? som höll på
    att ta slut för att jag blev gravid. 
    Jag var helt ärlig och sa att jag inte hade p-piller men att jag skulle vilja ha ett barn med honom, han säger NEJ! Men kör precis på som vanligt ändå, så jag trodde tusan att han kunde tänka sig ett barn ändå eftersom han inte brydde sig. Men riktigt så blev de inte ifrån början. Han sa bara till mig att jag kunde flytta om jag valde att behålla barnet.
    Men efter x antal veckor ändrar han sig.
    Så vi fick ett barn tillsamman.
    Allt var så jäkla bra!
    Vi skyddade oss med kondom men efter x antal månader så slutade han använda den. Jag påpekade detta och då sa han att han glömt den.
    Och nu spelas samma historia upp igen,jag blev gravid och han blev galen!!!
    Så efter x antal månader så flyttade jag med vårat barn och efter de så har vi träffas när han vill, vi har de bra men det är inte detta liv jag vill ha.
    Jag vill ha en riktig familj. Att vi blir sambos igen!
    Ena gången säger han att han vill det när ?rätt? hus kommer ut och den andra gången så blir han skit arg och påpekar att han vill inte ha barn!!!

    Mitt tålamod med honom börjar ta slut. Är hela tiden på hans villkor. Så fort jag säger något så drar han och de kan ta veckor innan vi hörs  och då är de till 90% av gångerna jag som får krypa till korset och få det ?bra? igen

    Jag tror inte han har riktiga känslorna för mig och han är inte rädd att förlora mig?
    Eller kan de vara att han är så äckligt bekväm av sig så han känner att han behöver inte vara rädd om mig för jag står alltid kvar?

    Har iaf aldrig kännt som jag gör nu, jag har nog lämnat honom och kommer inte bara lita på hans ?låtsas? ord längre.
    Jag behöver handling om jag ens skulle fundera på att försöka igen med honom.
    Detta har pågått i 3 år nu så det är långtid 

  • Svar på tråden Förvirrad
  • Anonym (Less!)
    Drottningen1970 skrev 2023-05-15 20:45:20 följande:

    Du fortsätter att ligga med honom alltså?


    Ja, men jag har valt att steriliserat mig så de blir knappast fler barn.
    Vi har typ varannan veckas liv. När han inte har sina två barn hemma (sen tidigare) förhållande så är han här nere 
  • Anonym (S)

    Men snälla ts, hur kan detta vara förvirrande...? Du borde ha gjort abort redan första gången, han visade klart och tydligt vem han är redan den gången och det kommer inte att förändras.

  • Anonym (Less!)
    Anonym (S) skrev 2023-05-15 22:06:10 följande:

    Men snälla ts, hur kan detta vara förvirrande...? Du borde ha gjort abort redan första gången, han visade klart och tydligt vem han är redan den gången och det kommer inte att förändras.


    Kanske lätt för någon utanför att se de så lätt. Men när man så gärna vill ha en familj och karln ändå kör på som vanligt så är de kanske ganska lätt att få ett hopp att han kanske ändå vill. Vet att de låter sjukt men så var de. 
  • Anonym (...)

    Oavsett vad som skett förut så är ju nuläget som det är.

    Om du inte är nöjd med det här varannanveckaslivet, så är du inte. Det kanske inte handlar så mycket om det egentligen, utan hur han beter sig/säger. Att bli arg och vid varje sånt tillfälle dra upp att han inte ville ha barn - ja, det där är väl ändå redan utrett? Han fattar att han borde skyddat sig men gjorde det inte. Den sura får han liksom stå för själv. 
    Hoppa han är bra med barnen när han träffar dem i alla fall? 

    Du har haft starka känslor förstår man, men om du dessa börjat vackla, så kanske det är så att du nu börjar inse att det här inte är mannen du kommer dela resten av livet med. Inte om du vill bo ihop på heltid. 

    Däremot, om du tänker några år framåt: Du träffar någon ny, ni är särbo ett par år (pga barnen, denne kanske också har barn). Då blir det ungefär som varannanveckas liv också, för de flesta. Det kan dröja flera år innan du har en sambo på heltid. 
    Med detta menar jag inte att du ska stanna i din nuvarande relation om det inte känns bra, men din dröm om att leva med någon hela tiden, kan ta ett tag att uppfylla. 

  • Anonym (fördinskull)

    Det är han som är förvirrad och beter sig illa och ambivalent. Förstår att du tröttnat. Du ska inte ensam kämpa för den här drömmen om en hel familj. Jag tycker du har lyssnat nog på den här personen och nu är det tid att du lyssnar på dig själv, får stabilitet inombords och utåt, för din egen skull och för barnens skull.  

  • Anonym (Less!)
    Anonym (...) skrev 2023-05-16 07:26:23 följande:

    Oavsett vad som skett förut så är ju nuläget som det är.

    Om du inte är nöjd med det här varannanveckaslivet, så är du inte. Det kanske inte handlar så mycket om det egentligen, utan hur han beter sig/säger. Att bli arg och vid varje sånt tillfälle dra upp att han inte ville ha barn - ja, det där är väl ändå redan utrett? Han fattar att han borde skyddat sig men gjorde det inte. Den sura får han liksom stå för själv. 
    Hoppa han är bra med barnen när han träffar dem i alla fall? 

    Du har haft starka känslor förstår man, men om du dessa börjat vackla, så kanske det är så att du nu börjar inse att det här inte är mannen du kommer dela resten av livet med. Inte om du vill bo ihop på heltid. 

    Däremot, om du tänker några år framåt: Du träffar någon ny, ni är särbo ett par år (pga barnen, denne kanske också har barn). Då blir det ungefär som varannanveckas liv också, för de flesta. Det kan dröja flera år innan du har en sambo på heltid. 
    Med detta menar jag inte att du ska stanna i din nuvarande relation om det inte känns bra, men din dröm om att leva med någon hela tiden, kan ta ett tag att uppfylla. 


    Det som är jobbigaste är att han har ett bra hem för oss alla och även att han då skulle
    få träffa våra små barn jämt men som han sa sist han vill inte utan han vill att vi ska hitta en gård.
    men vet inte om de bara är en ursäkt för att vinna någonslags tid eller något. För att hitta en gård för oss kan ta många år.
    jag anser att de bara är positivt till att få ett riktigt liv tillsammans.

    Jo men han är bra med barnen men kan han komma
    undan så gör han helst de.
    Så de kanske sitter i att han är bekväm och vill inte ha en stor familj alls.

    Så jag förstår vad du menar med att de kan ta en år att få en familj om jag skulle lämna denna relation
    Men känner att visste jag att vi vill samma då skulle jag kunna vänta in rätta tiden. Men med denna man så känns allt så struligt 
  • Anonym (Less!)
    Anonym (fördinskull) skrev 2023-05-16 07:33:49 följande:

    Det är han som är förvirrad och beter sig illa och ambivalent. Förstår att du tröttnat. Du ska inte ensam kämpa för den här drömmen om en hel familj. Jag tycker du har lyssnat nog på den här personen och nu är det tid att du lyssnar på dig själv, får stabilitet inombords och utåt, för din egen skull och för barnens skull.  


    Tack det är exakt så jag också känner men de är extremt jobbigt. Får liksom andas igen varje dag för att orka. Med nytt jobb och två små barn själv på 3&4år.

    Men jag tänker att det är faktiskt han som förlorar i längden på detta 
  • Anonym (S)
    Anonym (Less!) skrev 2023-05-16 04:46:27 följande:
    Kanske lätt för någon utanför att se de så lätt. Men när man så gärna vill ha en familj och karln ändå kör på som vanligt så är de kanske ganska lätt att få ett hopp att han kanske ändå vill. Vet att de låter sjukt men så var de. 
    Ja det är lätt faktiskt. Så svinigt som han betedde sig redan första gången du blev med barn så hade jag dumpat kräket på stående fot och gjort abort.
Svar på tråden Förvirrad