Förvirrad

Oavsett vad som skett förut så är ju nuläget som det är.

Om du inte är nöjd med det här varannanveckaslivet, så är du inte. Det kanske inte handlar så mycket om det egentligen, utan hur han beter sig/säger. Att bli arg och vid varje sånt tillfälle dra upp att han inte ville ha barn - ja, det där är väl ändå redan utrett? Han fattar att han borde skyddat sig men gjorde det inte. Den sura får han liksom stå för själv. 
Hoppa han är bra med barnen när han träffar dem i alla fall? 

Du har haft starka känslor förstår man, men om du dessa börjat vackla, så kanske det är så att du nu börjar inse att det här inte är mannen du kommer dela resten av livet med. Inte om du vill bo ihop på heltid. 

Däremot, om du tänker några år framåt: Du träffar någon ny, ni är särbo ett par år (pga barnen, denne kanske också har barn). Då blir det ungefär som varannanveckas liv också, för de flesta. Det kan dröja flera år innan du har en sambo på heltid. 
Med detta menar jag inte att du ska stanna i din nuvarande relation om det inte känns bra, men din dröm om att leva med någon hela tiden, kan ta ett tag att uppfylla.