Pappan dök upp igen från ingenstans

Vuxna människor bestämmer själva över sitt sociala liv.

Det där borde exfrun och barnen få bestämma själva utan att släkt och vänner lägger sig i.

Varken du eller andra kan eller ska lägga er i detta. Exfrun och de vuxna barnen bestämmer helt hur de vill göra. De kan också välja att göra olika, och inte alla göra lika. 
Exfrun har väl inget som helst ansvar mot honom, och barnen avgör ju själv om de vill att barnbarn ska få möta honom eller inte. 

De har bett om input från personer som inte känner dem och jag har lovat att visa de svar som dyker upp här.

Det är din faster och hennes barn som bestämmer detta. Ni andra ska respektera deras åsikter. Vad ni andra tycker är inte relevant och ni borde inte bråka om detta utan respektera att folk tycker olika. 

Det är väl helt irrelevant vad okända människor på nätet tycker?

Alla är vuxna och då gör man som man vill. Är han en person de vill ha i sina liv, så träffar de honom. Om inte, så säger de nej. De kan också ångra sig när som helst åt båda hållen. Ingen annan har med det att göra.

Alla i sammanhanget är ju vuxna och kan bestämma själva vem de umgås med eller ser som familj. Och lagligt har ju den frånvarande pappan inga som helst rättigheter till något umgänge med någon, inte barnbarnen men synnerligen inte de vuxna barnen eller exfrun!

Det är ju enbart upp till de nu vuxna barnen. All förståelse om de väljer att inte ha kontakt. Eller egentligen förståelse oavsett hur de vill göra. 

Resten av släkten kan ju själva bestämma om de vill träffa mannen ifråga, men de bör öht inte uttala sig om hur hans barn ska känna eller göra.

Om någon av barnen är nyfikna på pappan, tex varför han övergav dem, så kan de ju ta kontakt med pappan utan att därmed börja umgås. Känna sig för. Det ksn ju även ändras över tid. 

Finns inget rätt eller fel i det här. 

Att förlåta en förälder som svikit grovt är upp till den enskilde.

Det finns de som fortsätter ha kontakt med en förälder som utnyttjat dem sexuellt och det finns de som bryter för livet över mindre saker som prestationshets eller saker som delvis är sjukdom, som missbruk.

Finns inget rättesnöre, man avgör själv.

Var och en av de berörda måste bestämma det själv. De ska också respektera övriga berördas val utan att ifrågasätta det. Som utomstående ska du behålla dina åsikter för dig själv och stötta dina nära att stå upp för sitt egna val, oavsett vilket val dom gör. Så tycker jag.

Det är upp till dem var och en vad de vill göra. Ingen ska lägga sig i deras beslut. Om något av barnen vill återuppta kontakten med sin pappa så ska de få göra det. Samma gäller de som inte vill ha kontakt med mannen ifråga. 

Hade det varit min ex man som kommit tillbaka efter så många år hade han inte möts av en röd matta. Jag hade vägrat att träffa honom efter ett sådant svek.
Att han KRÄVER att få träffa familjen som han svek är för mig en extra trigger till att INTE träffa honom. 

Det är MIN åsikt. 

Tack för era svar och era åsikter. Jag har visat svaren för alla berörda. De är alla, som man kan förvänta sig, mycket upprörda och alla gamla känslor av sorg, ilska och svek har kommit upp till ytan igen. Efter vad jag förstår kommer ingen att vilja ha kontakt igen. Det kan kanske ändras över tid, även om jag personligen inte tror det.

"Kräver" att få umgås?? Nej, så funkar det inte riktigt. Han verkar fortfarande vara ett as. 

Alltså om de är säkra på sin familjekonstellatio utan han så bör han inte kunna ställa till något? Vad är det för skada de är oroliga för? 

Han är ett as som pappa men kanske han kan vara något bra åt sina barnbarn.

Jag tror på andra chanser. Han är ju inte en del av kärnfamiljen oavsett vad han nu 30år efter gör. 
Man skulle kunna se det som en förlorad släkting vill ta upp kontakt. Han kan ju aldrig bli familjens pappa igen så det finns väl inget att oroa sig för? Sen behöver de kanske inte förlåta men det är ju ett bra steg att släppa på tunga känslor, att förlåta men inte glömma är ju något positivt för de inblandade som blivit sårade. 

Anonym Herren, om de inte vill träffa honom ska de inte göra det. Det är helt upp till dem. Jag skulle inte döma dem om de ville, men jag förstår till fullo att de inte vill.

Det handlar inte nödvändigtvis om att han skulle ställa till med något, utan att de inte vill. Jag begriper inte heller varför resten av släkten lägger sig i? Det är inte deras sak.

Jag tror också på andra chanser, men inte alltid. Det beror på vad det gäller. Han kanske har fått tio chanser redan? Innan han drog. Att han dyker upp och ?kräver? saker, tyder ju också på att han inte har lärt sig ett dugg, utan är likadan som innan.

Ja, det är lite det som är min poäng. Det är jobbigt att gå runt och vara arg/ledsen/sårad för osv. För deras egna skull bör de förlåta och blicka framåt. För deras egna skull och inte för han. 

Dom vill inte/ Det är deras egna ensak
Jag läste också texten han skrev, om deras ensak där de inte vill träffa han? Jag förstår inte riktigt poängen att ens skriva det, ingen annan som säger motasattsen. 
det är ju faktiskt en tråd om just denna situation där TS frågar oss som läser. Ibland behöver man en vän för att hjälpa en i rätt riktning, sen om man väljer den riktningen är ju en annan fråga.

Fast ingenstans står det att de går omkring och är arga och ledsna, eller inte har blickat framåt. Hade de inte gjort det, hade de nog velat träffa honom.

Uppenbarligen känner de inget behov av detta avslut. De har gått vidare utan honom och vill inte ha med honom att göra.

Och nej, man måste inte förlåta allt. Man kan gå vidare ändå.

Om de velade hade de kanske varit i behov av goda råd. För det finns egentligen inga rätt och fel här.

Men de verkar ha bestämt sig, men ansätts av släktingar och vänner som tycker att de borde ge gubben en chans till. En press de inte borde behöva utsättas för.