Första graviditeten

Kunde inte sagt det bättre själv.
På MVC pratade man bara i förbifarten om kejsarsnitt. Det framställdes antingen som något fult som man skammade som att alla planerade snitt berodde på att mamman var "too posh to push" ungefär. Eller så var det katastrof. Det fanns inget däremellan, inga förklaringar som du skriver att det kan uppstå situationer helt oplanerat som gör att det är den bästa vägen för barnet att komma till världen. Och inte minst hur det påverkar återhämning och den andra föräldern. Även om det går lugnt tillväga så kan partnern (och en själv förstås) uppleva det väldigt traumatiskt. Kanske naivt och absolut något som jag numera tipsar blivande föräldrar om att läs på! Det behöver inte bli så men läs på! Precis som du läser på om bedövningar och sånt kring vaginal födsel, lyssna på en podd eller läs något kapitel om snitt.

Under graviditeten fanns det inget jag känner att jag behövt veta eller som jag missat. Jag har två barn och jag har haft turen att må bra båda gångerna. Men det är just förlossningarna och kejsarsnitt som jag hade velat och behövt veta mer om innan. Inte som skrämselpropaganda utan bara klart och tydligt, gärna i samband med föräldrautbildningen på MVC.

Håller med. Det drabbades jag också av, referred pain. Jag trodde de punkterat min lunga eller något. Det värsta var att även personalen verkade helt nollställda, som att de aldrig varit med om det förr? 
Jag kände ingen som fött med snitt innan så jag förutsatte att jag också skulle fixa vaginal födsel. Det tog tid innan jag kunde landa i att det blev som det blev, och inte la nån prestation i det.