Du och barnet är hennes sista länk till hennes son, det är därför det gör så ont. Inom samma kvarter låter ändå som att ni kommer att bo väldigt nära. Kan det finnas som alternativ att ni fortfarande äter middag tillsammans ett par dagar i veckan eller så? Jag tror hon kommer att känna sig väldigt ensam också. Det är i vilket fall inte själviskt att vilja bo för sig själv.
Tack för svar. I slutet av dagen är hon min svärmor och farmor. Hon är viktig för oss och hon har hjälpt oss mycket, trots hennes negativa sidor. Jag kommer alltså inte bara skita i hennes känslor och flytta långt åt helvetet. Men jag vill flytta någon bit ifrån henne så jag fortfarande kan ha min frihet. Hon kommer ändå kunna hämta på förskola och komma över när hon vill flera ggr i veckan och vice versa.
Det som gör mig osäker är att hon har ställt upp för oss så mycket, både innan och nu. Om jag inte ställer upp för henne nu när det här känns jobbigt för henne, känner jag mig så elak. Hon är pensionär, så det är inte heller så att hon är borta litegrann under dagarna. Vi vaknar tillsammans, jag lämnar på förskolan och går och jobbar, hämtar på förskolan (om hon inte gjort det), och sen umgås vi igen. hela dagarna liksom.