hur tänker en som är otrogen??

Så kort sagt, så länge allt rullar på som man vill så är man trogen, men så fort det inte blir som man vill så skiter man i det?

Gör du likadant i andra sammanhang? När andra vill som du vill så är du schysst, men så fort de inte längre vill som du vill så behöver man inte vara schysst längre?

När ska folk förstå att man inte behöver bete sig som ett svin när andra inte vill som man själv vill utan att det går att lösa saker på ett mer civiliserat sätt?

Om du är så trött på att skava på samma person år efter år varför skiljer du inte dig? Och om du nu inte ville skava på samma person år efter år, varför gick du öht in i en exklusiv relation när du kunde valt en öppen istället?

Förskjutning / Projicering

sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsvarsmekanism

Otrohetstrådar är en festival i försvarsmekanismer, man kan se alla möjliga varianter av försvarsmekanismer.

Rationalisering.... en rad dåliga ursäkter som tex "vadå det är bara sex, vi är bara här en kort stund"

Projicering.... man projicerar sina egna dåliga egenskaper på andra för att normalisera och förminska sitt eget beteende. Ex otrogna människor vill gärna tro att alla är lika falska som dem och att människor som inte beter sig som dem är ovanligt.

Förträngning... man vet att det man gör är fel och kan få stora konsekvenser men intalar sig själv att det aldrig kommer komma fram. Ex. "så tänker jag oxå just nu, hur det går får man se"

Förskjutning.... man vet att man beter sig som ett svin men vill inte gärna se sig själv så, istället lägger man skulden för sina egna handlingar på sin partner eller på dem som ifrågasätter ens agerande.

Intellektualisering.... man tar bort det hotande ur ekvationen och förhåller sig till det på ett akademiskt vis...ex "vadå det är bara sex". Att det är oxå innebär svek och lögner tar man bekvämlig nog bort ur ekvationen

Kognitiv dissonans... när man inte lyckas leva upp till den person man vill se sig själv som så gör man istället om sina värderingar för att matcha sina handlingar...ex. känner man skuld och skam över att vara otrogen så gör man om sin attityd till otrohet, och då har man ju helt plötsligt inte gjort något fel längre och då finns ju inget att må dåligt över.

Idealisering... man tillskriver sig själv överdrivet positiva egenskaper... ex. ingen vill bli påkommen med att vara otrogen, men bevisligen blir ju många påkomna ändå, men alla intalar sig själva att alla andra bara varit klantiga och just jag är så mycket smartare än alla andra att jag aldrig kommer bli påkommen.

Annulering... man undviker att kalla saker för dess rätta namn utan använder ord med en mer positiv klang... ex. Man är inte otrogen, sviker och ljuger. Man bara "bejakar sin livsglädje"

Etc, etc.... listan kan göras hur lång som helst

Japp, men om det stör dig att andra inte gillar det du gör varför läser du?

Intressant att du först säger att otrohet inte kan bortförklaras för att i nästa mening säga att det inte finns något rätt eller fel. Du kan väl fråga din partner om han håller med om att det inte finns något rätt eller fel?

Din sista mening är oxå intressant.
"När det hänt har vi bara att hantera situationen på för allas skull bästa sätt"....

1) Otrohet "händer" inte bara av sig självt, det händer för att man vill det och medvetet väljer det

2) Givetvis kommer ju alla drabbas av situationen DU medvetet skapat genom din otrohet, men den intressanta fråga är då... varför skapa en sån situation öht? och hur du sen kan förvänta dig att andra ska hjälpa dig städa upp skiten DU skapat för din höga nöjes skull?... jag menar, hur mycket tänkte man själv på "allas bästa" när man valde att vara otrogen? Då verkar ju "allas bästa" vara helt irrelevant och det enda som spelar någon roll är jag jag och jag.... men när det skiter sig... ja då är det helt plötsligt jätteviktigt att man samarbetar "för allas bästa"... du ser inte en viss dubbelmoral i det där?

Ja världen är inte perfekt och folk gör korkade saker ibland men det är ju inte något som sker av sig självt utan något man gör medvetet och om man inte funderar över vad man gjort och varför, hur ska man då kunna lära sig av sina misstag?

Och ändå är det precis det många gör? Saker kommer alltid lägga sig förr eller senare, men vill man kunna ha en någorlunda civiliserad relation antingen tillsammans eller som skilda föräldrar så behöver man nog göra mer än bara komma med tomma floskler och dåliga ursäkter. Gör man det lätt för sig själv och bara låtsas som det regnar och hoppas på att saker löser sig av sig själva är oddsen för det ganska små.

Hur skulle du själv vilja att en person betett sig illa mot dig och vill bli förlåten ska agera?

Skulle du förlåta någon och/eller fortsätta vara vän med någon som sårat och förnedrat dig och sen inte gör ett skit utan bara sopar det under mattan och förväntar sig att ni ska fortsätta som ingenting?

Till skillnad från vad många verkar tro så är förlåtelse inte gratis, det är något man behöver göra sig förtjänt av. Och gör man inte det så blir det inget.

Nej, acceptera att det som har hänt och komma över det är något man gör för sin egen skull men det betyder inte att man måste förlåta personen eller fortsätta vara vän med personen. 

DU kan inte sätta ett pris på förlåtelse för det är helt och hållet upp till den du sårat att avgöra om hen vill förlåta dig och fortsätta ha en relation till dig, priset sätts alltså av den du sårat. Men det är väldigt bekvämt och naivt att tro att man blir förlåten utan motprestation.

Ja man avgör själv om man vill vara kvar i relationen eller ej, men finns det barn med i bilden vilket de ofta gör så kommer man behöva samarbeta kring dem och det kan bli väldigt svårt om man inte kan försonas. Och även utan barn så blir det nog svårt att ha en fortsatt relation som vänner om man inte kan försonas.

Det är ganska självförklarande, vill man bli förlåten så får man göra sig förtjänt av det, skiter man i det så blir man inte förlåten.

Så mao, det är inte den som är otrogen som gjort fel och orsakat problemen, det är den man bedragit som inte är tillräckligt "diplomatisk" och kan förlåta allt rakt av... men du menar ändå att du inte alls lägger skulden på den bedragne.

Det här här ju en ganska typiskt inställning från den otrognes sida. Det är alltid alla andra som inte förstår och kan ta deras svek och lögner "på rätt sätt". Allt är alltid andras ansvar. Det är alltid alla andra som ska förlåta dem villkorslöst. De själva ska absolut inte behöva ha någon som helst förståelse för andras reaktion till deras svek och lögner.