Tål inte höra folk prata i mobilen när jag åker kollektivt

För några veckor sedan var det en äldre man och om det var en kompis eller en son han pratade med vet jag inte, men den han pratade med hade relationsproblem och detta diskuterades högt hela resan. 30 min.
Hur tjejen minsann utnyttjat honom och hur han fäst sig vid hennes barn som han nu inte skulle få träffa osv och att det var bättre att han avslutade det hela och bla bla bla.

Har hört om intima sjukdomar och allt möjligt genom åren. Jag som tyckte det var jobbigt när bilfirman ringde om servicen på min bil när jag satt på bussen så jag var tvungen att svara... 

Håller med. Ett jävla otyg som borde förbjudas eller anpassas till en speciell vagn på SJ.
Min metod är att stirra ner dem, sätta på ett störigt Youtubeklipp rakt ut i vagnen framför dem eller säga till rakt av.

Människor är såna iglar och fullkomligt narcissistiska idioter utan hyfs och sans.

Folk som använder högtalartelefon offentligt bör lobotomeras omedelbart. Jag förstår inte vad felet är på dessa människor?

Stör mig så på folk som ger sura blickar för att man pratar i telefonen i kollektivtrafiken, inte sällan medelålders till äldre personer som gör det. Välkommen till världen 2023 liksom, livet pågår och ibland behöver man ta samtal ute i allmänheten. Jag ska tillägga att jag INTE menar att man ska sitta och vråla och skrik-skratta och absolut inte på högtalarefunktionen, men att kunna föra att samtal per telefon medan jag åker buss eller tunnelbana ska vara ok. Stör man sig så hårt på detta att man måste kolla surt eller säga till, bör man själv kanske välja annat färdmedel. 

Så tycker jag!

Som pendlare Uppsala- Stockholm under 10+ år har jag hört allt. 

Jag kommer särskilt ihåg en tjej som ringde runt till olika personer under hela resan (eftermiddag). Först till sin vårdcentral för att få förnyat recept på ångestdämpande mediciner. Hon hade en utläggning om sin panikångest mm för hela tågvagnen. Sen ringde hon till vän efter vän och frågade om de kunde träffas efter tåget. Hon klarade uppenbarligen inte av att vara ensam. Kommer inte ihåg om hon fick tag på nån som ställde upp till slut. Det var synd om henne. Det som man lär sig är att problem inte syns. Ingen skulle trott att hon hade såna problem om man bara såg henne. 

Det som berör mig mest illa är när folk talar illa om barn: lärare som talar illa om elever eller föräldrar som berättar om när de är elaka mot sina barn (inte så att det räknas som barnmisshandel, men de är inte schyssta). T ex mamman som hade lurat sonen att tomten bodde på vinden och såg allt sonen gjorde. Om han betedde sig dåligt så skulle julklapparna ryka. Så nu var sonen jätterädd hela tiden och vågade inte annat än att lyda. Hon tyckte uppenbarligen det var lyckat, men jag tyckte synd om sonen. 

Tänker också på alla chefer som pratar om personalärenden. Min favorit är när de börjar samtalet med: det här är konfidentiellt, säg det inte till någon...hahah samtidigt som hela tågvagnen hör.

För mig går det i perioder om jag blir irriterad eller inte. Men jag tror att ungefär 100% av alla som åker kollektivt hellre vill ha det lugnt och tyst än att höra andras samtal.

Ja, hörlurar som tipsas om är bra. 

Och om du TS känner avundsjuka så är det kanske för att du lyssnar selektivt? Du hör bara det positiva, inte allt elände som folk faktiskt pratar om också. 

Jag har själv väldigt få vänner och kan känna lite avundsjuka över att vissa verkar ha obegränsat med folk att prata i telefon med. Folk som bryr sig om dem och lyssnar...jag har en enda person att ringa förutom min familj. 

Ibland känner jag för att börja delta i samtalet. Varför inte  ;).
Jag har impulskontroll nog.
Men när jag hörde ett samtal där kvinnan uppenbarligen pratade om en klient, ett barn, så vi alla i tågkupén fick reda på hemförhållande och annat. Då sa jag till. 

Du kan inte diktera vad andra i din omgivning får göra eller inte, så länge det är vanliga vardagliga saker som ett samtal.

Du kan välja att inte åka kollektivt, eller så kan du ha hörselskydd så att du slipper ljud som du inte gillar. 

Alla kan inte välja att inte åka kollektivt om jobb ligger på andra sidan stora stan, men man kan byta plats och det utnyttjar en del, som låter mycket om de vill ha space runt sig. Inte är jag avundsjuk på denna selektiva omedvetenhet om andra, som sällan är en tillgång i livet. 

Xfnsm 

Du är rolig du, 2023? Du vet att mobiltelefoner har funnits sedan 90-talet va? Min första fick jag 1998 eller om det var 1999. Familjen hade en några år innan dess.

Oavsett teknik visar man respekt för andra. Givetvis får man prata om man måste prata, men att störa andra har inget årtal på sig. Det är bara oförskämt.

Jga har inget emot när man pratar normalt och man hör att det är ett samtal som måste tas, eller det är i normalt tonläge. Däremot är det jobbigt med folk som spelar musik och skriker.

Sedan ska de vara medvetna om att jag verkligen hör allt de säger. Folk som arbetar inom vården tex borde vara mer försiktiga med att prata om patienter på bussen/tåget.

Sedan ljuger folk mycket i telefon också. Tex säger att de är på jobbet eller på gymmet fast de inte är det :)