Tål inte höra folk prata i mobilen när jag åker kollektivt

Skaffa hörlurar med ANC, bästa köpet jag gjort och kan ignorera omvärlden helt. Samtidigt kan du släppa dina övriga tankar.

Avund finns. Att leva sitt liv, att ständigt fästa blicken på det egna livet, de egna ljuden, det egna klivet över vägen som du går på: det är något som kan hjälpa dig i din avund, färga auran i rosa och guld. 

Jag tycker också det är jättejobbigt när folk pratar högt i kollektivtrafiken, både i mobil och med varandra. Och då har jag både barn och vänner och ett socialt liv. Det handlar nog mest om att jag åker kollektivt till och från jobb och då är jag trött.
Jag löser det genom att lyssna på musik när det är högljutt omkring mig. Bra lurar stänger ute det mesta. Testa det.

Nja, jag tycker också det kan vara jobbigt, och jag är inte alls avundsjuk.

Tonåringar som skriker och hoppar runt i sätena är också jobbiga.

Och medelålders som är småfulla i grupp skriker också.

Som ovanstående så reser jag till och från arbetet med buss, och det mesta känns lite jobbigt ljudmässigt då. Särskilt på morgonen, då jag jobbat natt.

Igår satte jag och min man bredvid en man på pendeltåget, som pratade i mobil under hela resan, säkert 20 minuter. Också i ett språk som vi inte förstår, men HÖGT. När lyssnade han på den andra personen? Han pratade ju bara själv oavbrutet. Och vi pustade ut båda när han äntligen gick av. 

Allvarligt - måste man prata så mycket och så högt när folk omkring kanske vill ha lite lugn och ro? Jag förstår ju bättre om det är barn eller tonåringar, men det var en man runt...45 kanske. 

Jag kan också nån gång prata i mobil. Men inte mycket och inte högt. Jobbigt också om någon bråkar med sin partner eller trakasserar sin partner så att alla hör. 

Bil, elcykel, vanlig cykel...gudagåvor!

Visst är det irriterande, men det är lika bra att acceptera att så ser världen ut. Vid ett tillfälle blev vi passagerare på en spårvagn ofrivilliga åhörare till ett samtal där en ung tjej uppenbarligen gjorde slut med sin kille. Glömsk av omgivningen grät hon och skrek omväxlande. Det var riktigt fascinerande, nästan som Familjelivs tragedier.                                  Unga killar sätter gärna upp sina grusiga dojor på sätena. I kraft av min höga ålder brukar jag säga till dem, dock tittar jag lite på dem först, riktiga värstingar vill man inte bråka med. En gång sa jag till ett gäng killar som då började prata med mig:  "Damen, vi sitter här och gissar vad du jobbar med. Advokat är du inte i alla fall för då skulle du inte åka spårvagn". Sen hade vi ett roligt samtal, där den förmodade ledaren för gänget förklarade att när han blir vuxen skulle han grunda ett politiskt parti. Och vem reser sig för äldre i spårvagnar? Killar med utländskt påbrå är ofta mycket artiga, inte är det svenska killar som försöker se ut som om de fick ta spårvagnen för Porschen stod just i verkstan och inte är det tuggummituggande unga tjejer.

Det är inte dig det är fel på utan dem. De som spelar sin musik utan respekt för omgivningen. De som för privata samtal utan att inse att alla på tåget hör allt. De som skriker till nån på andra sidan vagnen.

Jag brukar kommentera när folk pratar så högt så man hör allt. Säga att jag håller med eller inte, rätta dem om de har fel i sak... vissa fattar piken andra inte. 😁