Ärliga uppbrott

Ärliga uppbrott kräver ärliga relationer... och att man är empatisk och inser att den andre kanske inte riktigt är där än.....

Man kan inte hålla på och kritisera den andre, för man har ju faktiskt valt denna människan på ett plan, utan man bör fokusera på relationen och att den inte fungerar.

Jag tror att man gör varandra en god tjänst vid ett uppbrott, att faktiskt innan tagit upp de delar som inte fungerat och gett den andre en chans till förändring. Sen att inte alla förmår att trots detta ta ett uppbrott bra kan liksom inte alltid hjälpas, men då vet man själv att man försökt....

I slutet av en relation tror jag man gör klokast i att runda av med att just gå vidare, än att hålla på och återkoppla om den andre. Fungerar inte relationen, så kan det ju vara så att inte heller uppbrottet är en höjdare.....

Att göra slut med någon som man uppfattar som en tråkmåns som man är trött och inte längre tänd på görs väl med fördel genom att omformulera det hela till relationen. Typ "Jag känner att vi tappat glädjen i tillvaron och att vi har en livsstil som inte riktigt passar mig.", "Jag känner att jag inte kommer till min rätt, eftersom min spontanitet inte riktigt passar dig..." och "Jag känner att jag inte längre uppskattar dig tillräckligt för att gå vidare och skaffa familj och barn"

Problemet vid uppbrott är dock att man ibland inte alls har koll på vad som gått fel. Många människor har svårt att se sin egen del och tror det är partnern som är en idiot. Eller har gjort saker som är såpass sårande att det faktiskt är svårt att bryta utan att det blir bitterhet och ilska. Typ separationer p.g.a. otrohet, separationer nån månad in i en planerad graviditet, ekonomisk stöld/missbruk, o.s.v.  Lögner hela jävla relationen osv. 

Jag tror detta är en väldigt viktig del i att göra slut. Att man faktiskt inte ska fortsätta att förklara efteråt, utan att det är just INNAN uppbrottet och vid själva uppbrottet som man göra ett bra avslut.

Och man kan faktiskt bara göra ett "bra avslut" ifrån sig själv. Hur den andre hanterar det hela kan man faktiskt inte styra. 

Väldigt många relationer går ju sönder för att det finns motsättningar som inte går att lösa, som faktiskt förvärras i samband med separationen. 

I min värld så tar man ett ordentligt snack i samband med att man lämnar, men man fortsätter absolut inte att svara på frågor och "diskutera" uppbrottet och anledningen till uppbrottet. 

Man ska som ex, inse att man är fel person att bolla relationen med, när den upphört. Likaså gör man klokt att inte själv "kräva" massa svar om man blir lämnad... 

Avslutet kan liksom aldrig bli bättre än relationen i sig...