• man4536

    Vågar inte föra skillsmässa på tal

    Jag är en man som varit gift i tjugo år, jag och  min fru  har tre barn, samtliga  med diagnoser som har krävt speciell skolgång, mycket arbete med dem m a o. Min fru gör ett fantastiskt jobb, tar hand om kidsen. Jag har också varit mycket med barnen men har samtidigt gjort karriär. Den senaste tiden har mina känslor för min fru helt försvunnit. Det började med att jag blev kär i en kollega, inget hände fastän kärleken var besvarad, vi höll oss i skinnet och gick vidare. Men jag inser att jag inte har några känslor för min fru, kanske egentligen aldrig varit riktigt kär i henne.

    Problemet nu är att vi inte har något gemensamt längre, tex vill hon inte ha något sex, vilket jag saknar oerhört och det gör att jag straffar tillbaka genom att vägra vara nära. Vi lever mer som inneboende än som ett par.
    Yngsta barnet är 13 år och jag har i ett års tid gått och tänkt att jag nog vill skiljas men tillfället att ta upp det dyker aldrig upp. Hon är expert på att svälja allt ifall vi bråkar och hon kommer aldrig att föreslå det. Är det bara jag som har ålderskris eller är det dags att ta tag i det? min fru är helt beroende av min inkomst och jag får ångest av hur allt ska bli samtidigt som jag bara drömmer om friheten som singel. Någon klok som har något råd?

  • Svar på tråden Vågar inte föra skillsmässa på tal
  • man4536
    Anonym (H) skrev 2023-04-24 17:04:44 följande:

    Det är inte bara ditt fel att hon är beroende av din inkomst. Ge henne en sjysst "uppsägningstid" så hon hinner skaffa en försörjning. Glöm inte att hon ska ha sin pension också.

    Har barnen möjlighet att bo varannan vecka? Om inte, vem ska de bo hos i så fall?

    jag tänker absolut att det ska vara delad omvårdnad. Jag har en god relation till dem och vill såklart fortsätta med det.


  • man4536
    Tomelilla15 skrev 2023-04-24 20:59:10 följande:

    Du ska inte känna dåligt samvete för att du inte vill vara i relationen, du har all rätt att lämna den. Men - om det är din fru som möjliggjort din karriär, tagit största ansvaret för barnen som ni egentligen är 50/50 ansvariga för, och du nu sticker och lämnar henne med låg inkomst ända fram till döden, ja, då är du ett riktigt as. Hon kanske har möjliggjort både din lönenivå fram till pensionen och din pension fram till döden - hur mycket kommer hon ha att leva på? Ska ni framöver ta hand om alla tre barnen varannan vecka? Kommer ni båda kunna ha lika stora bostäder?


    Ta ansvar även för hennes situation, något hon verkar gjort för dig eftersom du fått göra karriär. 


    Det är inte så att jag satsat allt på karriären, tror snarare vi är väldigt olika. Jag har alltid gillat att jobba men har också stuckit tidigt från jobbet för att hämta ungar, fixa kvällsmat, köra ungar till aktiviteter, städa. Med några jobbyten så har det gett rejäl utdelning. Min fru har aldrig varit intresserad av att jobba mer än deltid och finnas till hands för barnen. Det har alltså ?bara? blivit som det blivit. Faktum är att jag alltid njutit av att vara själv med barnen och att jag lägger allt jag tjänar på att de ska ha det bra. jag har försökt få min fru att utbilda sig vidare mm men aldrig ställt något ultimatum alls, bara sett till att inkomsten blivit bättre så vi fått det drägligt. Som antydd kommer hennes halvtid knappt räcka till hyran.
Svar på tråden Vågar inte föra skillsmässa på tal