Vågar inte föra skillsmässa på tal

Du kan ge henne rejält underhåll även om ni skiljer er. Har du tänkt avlasta henne med barnen också då?

Nej, det kommer aldrig att komma något tillfälle. Du får själv skapa ett. Se till att ni är ensamma ett par timmar bara. Ja, du kanske har en ålderskris men du kan ju föreslå parterapi först för att se om ni kan bygga upp relationen igen. Vet du hur svårt det är att hitta en stabil relation egentligen? Bättre att ge det ett gemensamt försök i så fall, om hon vill. Annars skiljas direkt.

Håller med typical Mom.
Kommer aldrig att bli ett bra läge så riv plåstret och berätta.
Gör ett försök med parterapi om ni vill men avsluta annars.
Det är väl dags för er båda att börja leva? Bli ett par eller gå isär på riktigt, inte detta limbotillstånd som ni har nu.
Tag inte tvåsamhet som ett straff som vissa mysiga personer här i tråden verkar antyda att man skall göra. 

Du/ni lever bara en gång. Att gå omkring och vara olycklig och sakna en massa år efter år är slöseri med livet. Kanske ni båda kan bli lyckligare på egen hand.

Har själv barn med diagnos och tvekade i många pr innan jag tog steget. mår mycket bättre nu och det gör mitt ex också. Era barn är lite äldre (om yngsta är 13) och en skilsmässa behöver inte vara en stor sak om du och din fru hanterar det snyggt.

Skriv ett brev till henne. Förklara hur du känner och tänker.
Försök skiljas som vänner och ge henne stöd så hon klarar sig ett tag utan dig i sitt liv.

Tycker inte du ska vara rädd att begära om skilsmässa. Ni har ju inget gemensamt längre förutom barnen. Hon har ju ingen som helst  rätt att bli arg heller på dej.

Man lever bara en gång så jag skulle helt klart ta tag i detta omgående, 
Yngsta barnet är 13 skriver du, då är man så pass vuxen sån bör förstå på ett bra sätt varför man skiljer sig...

Försöker sätta mej in i samma sits...
Jag är också gift sedan 20 år och har levt ihop med samma kvinna sedan år 2000, vi har också 9 barn ihop.
Den dagen kommer (hoppas den aldrig gör det) när hon inte längre vill ha sex då kommer jag be om skilsmäsa... Jag vill ju bara inte bo med henne som en kompis typ... Ser ingen poäng i det, livet är för kort.

hur tog du upp skiljsmässa frågan?

Det är inte bara ditt fel att hon är beroende av din inkomst. Ge henne en sjysst "uppsägningstid" så hon hinner skaffa en försörjning. Glöm inte att hon ska ha sin pension också.

Har barnen möjlighet att bo varannan vecka? Om inte, vem ska de bo hos i så fall?

Hade ingen stor plan mer än att jag kände att nu vill jag inte mer, så en dag så sa jag det bara rakt ut att jag ville skilja mig. Sen blev det givetvis samtal vid flera tillfällen där vi behövde planera det som skulle göras.

Varför är hon beroende av din inkomst?
Ville du eller hon att det skulle bli så?

Du ska inte känna dåligt samvete för att du inte vill vara i relationen, du har all rätt att lämna den. Men - om det är din fru som möjliggjort din karriär, tagit största ansvaret för barnen som ni egentligen är 50/50 ansvariga för, och du nu sticker och lämnar henne med låg inkomst ända fram till döden, ja, då är du ett riktigt as. Hon kanske har möjliggjort både din lönenivå fram till pensionen och din pension fram till döden - hur mycket kommer hon ha att leva på? Ska ni framöver ta hand om alla tre barnen varannan vecka? Kommer ni båda kunna ha lika stora bostäder?

Ta ansvar även för hennes situation, något hon verkar gjort för dig eftersom du fått göra karriär. 

Det är inte så att jag satsat allt på karriären, tror snarare vi är väldigt olika. Jag har alltid gillat att jobba men har också stuckit tidigt från jobbet för att hämta ungar, fixa kvällsmat, köra ungar till aktiviteter, städa. Med några jobbyten så har det gett rejäl utdelning. Min fru har aldrig varit intresserad av att jobba mer än deltid och finnas till hands för barnen. Det har alltså ?bara? blivit som det blivit. Faktum är att jag alltid njutit av att vara själv med barnen och att jag lägger allt jag tjänar på att de ska ha det bra. jag har försökt få min fru att utbilda sig vidare mm men aldrig ställt något ultimatum alls, bara sett till att inkomsten blivit bättre så vi fått det drägligt. Som antydd kommer hennes halvtid knappt räcka till hyran.