Social ångest/blyg eller autism?

Mitt barn har autism och är normalfungerande i situationer han är trygg och bekant med. Han blir utåtagerande eller sluter sig i sig själv när det ställs för höga krav på honom. Han klarar av det sociala samspelet när det är få barn eller väldigt tydliga ramar. Det han inte fixar är många barn och otydlighet. Han kan också reagera negativt om det är väldigt mycket intryck. Det är lite svårt att veta vilka intryck som blir jobbiga för honom när det är en ny miljö. 

Min kille är 9 år, han fick sin diagnos som 5 åring. Han klarar sig bra i skolan, de tydliga ramarna där passar honom bättre än förskolans fria lek hela dagarna. Han har dessutom en fantastisk lärare och det hjälper till såklart. Det var bra att han hade diagnosen och blivit utredd innan skolan. Utredningen visade att han har en väldigt ojämn begåvningsprofil vilket är vanligt vid autism. Han har också svårt för att be om hjälp vilket har varit viktigt för skolan att förstå. 

Han har vänner och trivs i skolan och klarar av att ta till sig undervisningen men behöver lite extra hjälp och anpassningar ibland. 

För mig var det väldigt jobbigt när han fick sin diagnos, jag hade en väldigt svart bild av vad det innebar och det var en sorg för mig att livet inte blev som vi tänkt oss.