Social ångest/blyg eller autism?

Utgår från att ni testat hörseln? Du skriver att det saknas språkljud och det kan vara en naturlig följd av sämre hörsel under de år då språkljuden ska sätta sig. Jag tänker att det kan skapa osäkerhet när det är många människor eftersom man i så fall inte hör allt/missar saker/missförstår. Det kan säkert skapa otrygghet/oro. 

Ja hörselkontrollen gick bra till slut. Helt utan anmärkning. Första gången gick det inte alls pga. Vad jag tror var ångest och nervositet. Han sa själv han var nervös då. 

Mitt barn har autism och är normalfungerande i situationer han är trygg och bekant med. Han blir utåtagerande eller sluter sig i sig själv när det ställs för höga krav på honom. Han klarar av det sociala samspelet när det är få barn eller väldigt tydliga ramar. Det han inte fixar är många barn och otydlighet. Han kan också reagera negativt om det är väldigt mycket intryck. Det är lite svårt att veta vilka intryck som blir jobbiga för honom när det är en ny miljö. 

Min kille är 9 år, han fick sin diagnos som 5 åring. Han klarar sig bra i skolan, de tydliga ramarna där passar honom bättre än förskolans fria lek hela dagarna. Han har dessutom en fantastisk lärare och det hjälper till såklart. Det var bra att han hade diagnosen och blivit utredd innan skolan. Utredningen visade att han har en väldigt ojämn begåvningsprofil vilket är vanligt vid autism. Han har också svårt för att be om hjälp vilket har varit viktigt för skolan att förstå. 

Han har vänner och trivs i skolan och klarar av att ta till sig undervisningen men behöver lite extra hjälp och anpassningar ibland. 

För mig var det väldigt jobbigt när han fick sin diagnos, jag hade en väldigt svart bild av vad det innebar och det var en sorg för mig att livet inte blev som vi tänkt oss. 

Är han intresserad av andra barn, hur går det om det kommer hem en kompis till honom och leker hos er?

Jag har barn med autism och även barn utan autism och det som skiljt sig mest åt är just samspel och intresse för jämnåriga. Min autistiska son har jämt haft svårt att se syftet med att leka med kompisar utan har lika gärna eller hellre varit själv. Alternativt varit med vuxna. Han fixar inte att anpassa sig och samspela med andra barn. Mina barn utan autism har däremot tidigt visat stort intresse för att leka med andra, härma andra i lek o.s.v. Man kan säga så att den autistiska sonen har varit mer intresserad av själva leksaken/aktiviteten. Tex LEGO, ville inte kompisen också leka med LEGO så kunde han hellre vara själv. Mina icke-autistiska barn skulle i det läget hellre bytt aktivitet bara de kunde fortsätta leka med kompisen om den ville göra något annat.