Otrogen fru

Alla tolkar inlägget till att du själv varit otrogen och inte vill att omgivningen ska veta att separationen var ditt fel.

Jag påstår inte att det är så, men det tolkas så.

Och att berätta sanningen för barnen måste innebära "långa haranger om hur värdelös den andra är"? Det är heeeeelt omöjligt att bara säga "vi kommer skilja oss för att mammaa/pappa var otrogen" menar du?

Och B måste då innebära att man smutskasta den andra föräldern, det är helt omöjligt att förklara B oxå på ett objektivt sätt?

"säger man A så måste man säga B" gäller ju även lägner, sätter man igång och ljuger för barnen så måste man sen hitta på 517 nya lögner för att töcka upp för den första lögnen.

Tror du på allvar att barn frågar för att de vill att man ljuger för dem eller tror du att de frågar för att de vill veta sanningen? Och varför ska man då mata barn som är tillräckligt stora för att förstå sanningen med en massa lögner? Är det verkligen dem man försöker skydda då eller den förälder som klantat sig?

Och du hittar ju bara på en massa ursäkter för att rättfärdiga att ljuga för barnen. En vit lögn är fortfarande en lögn, för du säger inte sanningen, du säger något som inte stämmer med sanningen.

Och nej du behöver inte informera barnen om varenda liten detalj när du säger sanningen , precis lika lite som när du ljuger för dem.

Du målar ju bara upp en massa hinder och mardrömsscenarier för att säga sanningen och likställer det med att medvetet snacka illa om andra. Att säga sanningen om en person är INTE detsamma som att snacka skit om en person.

Att använda barnen som sköld för att slippa stå för sina misstag är absolut inte ett vuxet beteende, det är snarare ett väldigt barnsligt beteende.

Att säga att mamma och pappa slutat älska varandra är absolut en lögn för det är ju inte den verkliga anledningen till att man skiljer sig. Och det barnen frågar efter är den verkliga anledningen inte en massa BS. 

Och du hittar ju bara på en massa ursäkter för att rättfärdiga att ljuga för barnen. En vit lögn är fortfarande en lögn, för du säger inte sanningen, du säger något som inte stämmer med sanningen.

Och nej du behöver inte informera barnen om varenda liten detalj när du säger sanningen , precis lika lite som när du ljuger för dem.

Du målar ju bara upp en massa hinder och mardrömsscenarier för att säga sanningen och likställer det med att medvetet snacka illa om andra. Att säga sanningen om en person är INTE detsamma som att snacka skit om en person.

Att använda barnen som sköld för att slippa stå för sina misstag är absolut inte ett vuxet beteende, det är snarare ett väldigt barnsligt beteende.

Att säga att mamma och pappa slutat älska varandra är absolut en lögn för det är ju inte den verkliga anledningen till att man skiljer sig. Och det barnen frågar efter är den verkliga anledningen inte en massa BS. 

Det är det jag gör när jag tycker att det förtjänar sanningen och inte att bli idiotförklarade och matade med en massa lögner. Du däremot verkar enbart se det från den förälder som klantat sig sida och använder barnens bästa som svepskäl 

Alla tolkar inlägget till att du själv varit otrogen och inte vill att omgivningen ska veta att separationen var ditt fel.

Jag påstår inte att det är så, men det tolkas så.

Jätteintressanta teorier om andras "störningar" men du ger inget svar på frågan om du själv varit otrogen och inte riktigt vill att nån får reda på det

Bra då har vi fått svar på den frågan, check!

Att kritisera är INTE detsamma som att demonisera och förståelse är INTE samma sak som acceptans. 

Att rättfärdiga en felaktig handling genom att jämföra det med en värre handling är väldigt dumt för det är som att säga att det är ok att bryta benet av någon för det kunde ju ha varit nacken... ja det ena är värre än det andra men BÅDA är fel.

Jag ifrågasätter dina ARGUMENT... och vad som ger mig den rätten är ju ganska självförklarande i en öppen tråd på ett diskussionsforum där ALLA åsikter kan ifrågasättas och kritiseras. Frågan är snarare vad gör du i en öppen diskussionstråd om du inte tål att dina åsikter ifrågasätts?
Du får ifrågasätta min inställning om du vill, det är som sagt vad öppna diskussionstrådar är till för.Nope, att inte hålla med andra, ifrågasätta andras åsikter eller kritisera andras åsikter är INTE härskarteknik. Och tål man inte att ens åsikter och argument ifrågasätts så sätter man ju verkligen sig själv på ett moraliskt högre plan men är i realiteten väldigt omogen.
Det skulle gynna dig att lära dig tåla att dina åsikter och argument ifrågasätts eller kritiseras om du ska vistas i öppna diskussionstrådar för det kommer ske vare sig du gillar det eller inte.

Och ändå sitter du här och undrar vad som ger mig rätten att ifrågasätta dina argument?

Japp det finns regler, men de reglerna sätt inte av dig lite som det passar dig för stunden.