Otrogen fru

Nej, jag anser att du har fel i ditt inlägg.
Jo, det är visat i flera undersökningar och i många olika sammanhang att relationen har väldigt mycket med eventuell otrohet att göra.

Du har otaliga gånger berättat att din partner valde att vara otrogen mot dig.

Du har otaliga gånger visat hur dåligt du bemöter andra människor.

Du har otaliga gånger skrivit att du är svartsjuk och att du uppträdde svartsjukt mot din partner.

Du, jag, liksom alla vet att en önskan att få ett avslut på en dålig relation ofta anges utgöra orsak till otrohet. 

Om du valde att bemöta din partner på samma dåliga sätt och med samma svartsjuka som du i detta forum har visat att du väljer bemöta andra människor så har jag förståelse för att din partner valde att fatta sitt beslut att vara otrogen mot dig.
Med ett sådant beteende har jag förståelse för om din partners kärlek till dig falnade, om din partner upplevde att er relation blev sämre och sämre, att din partner därför önskade få ett avslut på er relation och att din partner därför fattade beslutet att vara otrogen mot dig. 

Som svar på ditt inlägg så vill jag påpeka att jag tycker det är visat, det är min åsikt att du själv också har visat det, att otrohet ofta har väldigt mycket med relationen att göra.
Utifrån det du otaliga gånger väljer att visa upp i forumet och i denna tråden, att visa ditt sätt och dina personliga egenskaper, så kan jag inte se att något skulle tyda på att du skulle klara av att lösa problem i er relation på ett vuxet och civiliserat sätt.
Ditt inlägg visar att du pratar mot dig själv.

Vidare gällande ämnet och till TS vill jag också säga att man kan absolut gå vidare.
Många klarar av det på ett alldeles utmärkt sätt.
Om äkta kärlek råder och om båda verkligen vill anstränga sig, ta ansvar och jobba konstruktivt för att återuppbygga förtroendet och på att få kärleken att blomstra så vet jag att det är fullt möjligt.
Ömsesidig kärlek och ömsesidig stark vilja kan övervinna det mesta. 
Sedan vad man kan glömma och vad man kan förlåta, hur lång tid det tar, det är nog väldigt individuellt.

I långvariga relationer får många, särskilt många kvinnor är min erfarenhet, någon gång någon typ av åldersnoja eller livskris.
Det är nog ganska vanligt att man då blir mera öppen för tankar och uppmuntran om att gräset kanske är grönare på andra sidan.
Men min erfarenhet är också att de allra flesta ångrar sig sedan de provat.
Det kan faktiskt utgöra en stark grund för att gå vidare, när personen i fråga faktiskt vet av egen erfarenhet att gräset inte var grönare.

Ja andra människor har självfallet ett eget val att göra, t ex att välja att vara otrogen mot dig eller inte.

Men du då? Har du inget eget val att göra när det gäller hur du väljer att bemöta din partner och andra människor?

Du kan ju inte på fullt allvar mena att du skulle vara den enda människan i hela världen som kan välja att bemöta din partner och alla människor hur vidrigt som allra helst, med svartsjuka, illvillighet och fördömanden, utan att andra människor ska sluta vilja vara vänner med dig och utan att din partner ska vilja avsluta relationen med dig?
Lyckas du verkligen med konststycket att inbilla dig själv det???

Självfallet gjorde din expartner ett eget val att vara otrogen mot dig.
Och jag har upprepat det gång på gång att den som väljer att vara otrogen har gjort ett eget val för vilket man självfallet är ansvarig.
Jag har aldrig någonsin sagt något annat!

Detta framgår också mycket tydligt i mitt inlägg som du valde att citera.
Men läser du inte ens det som du citerar och kommenterar?
Jag skrev:

Om du valde att bemöta din partner på samma dåliga sätt och med samma svartsjuka som du i detta forum har visat att du väljer bemöta andra människor så har jag förståelse för att din partner valde att fatta sitt beslut att vara otrogen mot dig.

Med ett sådant beteende har jag förståelse för om din partners kärlek till dig falnade, om din partner upplevde att er relation blev sämre och sämre, att din partner därför önskade få ett avslut på er relation och att din partner därför fattade beslutet att vara otrogen mot dig.

Är detta särskilt svårt för dig att förstå?
Försök i så fall beskriva vad det är du inte förstår så ska jag försöka förklara ännu tydligera bara för dig så att du också kan förstå.

Exakt.
I så fall förstår jag verkligen att din partner gjorde sitt val att vara otrogen och på detta sätt tog sitt ansvar att avsluta med dig.

Om du valde att bemöta din partner på samma dåliga sätt och med samma svartsjuka som du i detta forum har visat att du väljer bemöta andra människor så har jag förståelse för att din partner valde att fatta sitt beslut att vara otrogen mot dig.

Med ett sådant beteende har jag förståelse för om din partners kärlek till dig falnade, om din partner upplevde att er relation blev sämre och sämre, att din partner därför önskade få ett avslut på er relation och att din partner därför fattade beslutet att vara otrogen mot dig.

Jag tycker återigen det är visat, det är min åsikt att du själv också återigen har visat det,

att otrohet faktiskt ofta har väldigt mycket med relationen att göra.

Utifrån det du otaliga gånger väljer att visa upp i forumet och i denna tråden, att visa ditt sätt och dina personliga egenskaper, så kan jag
inte se att något skulle tyda på att du skulle klara av att lösa problem i er relation på ett vuxet och civiliserat sätt.

Ditt inlägg visar återigen att du pratar mot dig själv.

Jag har kollat vad jag skrivit i andra tråden.

Det är helt och fullt sant att jag under många år har bedrivit studier i detta ämnet och i andra ämnen.

Ingenstans finner jag att jag skulle ha skrivit någon lögn om vad statistiken bygger på. Visa det gärna med citat så lovar jag i så fall att korrigera mig.

Jag har aldrig propagerat för något i någon otrohetstråd på FL.

"Det jag inte vet mår jag inte ont av"
Det är en allmänt erkänd sanning, det är inget som jag skulle ha hittat på, utan det är en allmän sanning som är vida känd sedan länge.
Hittills har ingen enda någonsin lyckats motbevisa denna sanning.

Så otroligt många inlägg som du har skrivit i så väldigt många trådar,
och aldrig någon enda gång har du vunnit någon som helst framgång,
aldrig någonsin har du vunnit en enda diskussion aldrig någonsin har du fått någon att ändra sig.
Alla dessa gånger som du har haft meningsutbyten med andra medlemmar så har du alltid och väldigt tydligt varit den förlorande parten.

Och du väljer ändå att göra ditt eget val att fortsätta på samma sätt, upprepat gång efter annan.
Varför har du en så stark längtan att framstå som den ständiga förloraren? Har du själv försökt analysera vad som är den underliggande orsaken till att du på detta sätt ideligen och så hårt strävar efter att straffa dig själv?

Ja, där är du förmodligen något väsentligt på spåren.
Så har jag inte sett saken,
men nu när du nämner det så verkar det troligt. Undrar om det är något underliggande omedvetet hos den medlemmen? Eller om det faktiskt är en medveten böjelse?

Jag har hela tiden utgått från att den egentligen har haft ett gott syfte, ja gott syfte för sig själv då, att resonera om ämnet. Det har många gånger varit svårt att se och förstå om det har varit i gott syfte. Men jag har sannerligen försökt.

Men en sådan böjelse, att sannolikt rent av vara tacksam för alla gånger dennes partner har varit otrogen, det övergick hela tiden min fattningsförmåga.

Tack för att du ger fler perspektiv till tråden, nya och vidare perspektiv, att belysa ämnet från flera vinklar, är alltid nyttigt i tråden och på FL:s forum.

Du lyckas inbilla dig själv att alla otroheter som förblir okända ingår i någon statistik?

Du påstår att okända otroheter finns statistiskt redovisade på facebook och i Aftonbladet?

Ja återigen kommer du med påståenden som jag får erkänna vida överstiger min fattningsförmåga.

Finns det någon annan medlem i tråden som förstår detta och kan förklara så att även jag begriper det???