Otrogen fru

Nej, jag anser att du har fel i ditt inlägg.
Jo, det är visat i flera undersökningar och i många olika sammanhang att relationen har väldigt mycket med eventuell otrohet att göra.

Du har otaliga gånger berättat att din partner valde att vara otrogen mot dig.

Du har otaliga gånger visat hur dåligt du bemöter andra människor.

Du har otaliga gånger skrivit att du är svartsjuk och att du uppträdde svartsjukt mot din partner.

Du, jag, liksom alla vet att en önskan att få ett avslut på en dålig relation ofta anges utgöra orsak till otrohet. 

Om du valde att bemöta din partner på samma dåliga sätt och med samma svartsjuka som du i detta forum har visat att du väljer bemöta andra människor så har jag förståelse för att din partner valde att fatta sitt beslut att vara otrogen mot dig.
Med ett sådant beteende har jag förståelse för om din partners kärlek till dig falnade, om din partner upplevde att er relation blev sämre och sämre, att din partner därför önskade få ett avslut på er relation och att din partner därför fattade beslutet att vara otrogen mot dig. 

Som svar på ditt inlägg så vill jag påpeka att jag tycker det är visat, det är min åsikt att du själv också har visat det, att otrohet ofta har väldigt mycket med relationen att göra.
Utifrån det du otaliga gånger väljer att visa upp i forumet och i denna tråden, att visa ditt sätt och dina personliga egenskaper, så kan jag inte se att något skulle tyda på att du skulle klara av att lösa problem i er relation på ett vuxet och civiliserat sätt.
Ditt inlägg visar att du pratar mot dig själv.

Vidare gällande ämnet och till TS vill jag också säga att man kan absolut gå vidare.
Många klarar av det på ett alldeles utmärkt sätt.
Om äkta kärlek råder och om båda verkligen vill anstränga sig, ta ansvar och jobba konstruktivt för att återuppbygga förtroendet och på att få kärleken att blomstra så vet jag att det är fullt möjligt.
Ömsesidig kärlek och ömsesidig stark vilja kan övervinna det mesta. 
Sedan vad man kan glömma och vad man kan förlåta, hur lång tid det tar, det är nog väldigt individuellt.

I långvariga relationer får många, särskilt många kvinnor är min erfarenhet, någon gång någon typ av åldersnoja eller livskris.
Det är nog ganska vanligt att man då blir mera öppen för tankar och uppmuntran om att gräset kanske är grönare på andra sidan.
Men min erfarenhet är också att de allra flesta ångrar sig sedan de provat.
Det kan faktiskt utgöra en stark grund för att gå vidare, när personen i fråga faktiskt vet av egen erfarenhet att gräset inte var grönare.

Självfallet gjorde din expartner ett eget val att vara otrogen mot dig.
Och jag har upprepat det gång på gång att den som väljer att vara otrogen har gjort ett eget val för vilket man självfallet är ansvarig.
Jag har aldrig någonsin sagt något annat!

Detta framgår också mycket tydligt i mitt inlägg som du valde att citera.
Men läser du inte ens det som du citerar och kommenterar?
Jag skrev:

Om du valde att bemöta din partner på samma dåliga sätt och med samma svartsjuka som du i detta forum har visat att du väljer bemöta andra människor så har jag förståelse för att din partner valde att fatta sitt beslut att vara otrogen mot dig.

Med ett sådant beteende har jag förståelse för om din partners kärlek till dig falnade, om din partner upplevde att er relation blev sämre och sämre, att din partner därför önskade få ett avslut på er relation och att din partner därför fattade beslutet att vara otrogen mot dig.

Är detta särskilt svårt för dig att förstå?
Försök i så fall beskriva vad det är du inte förstår så ska jag försöka förklara ännu tydligera bara för dig så att du också kan förstå.

Exakt.
I så fall förstår jag verkligen att din partner gjorde sitt val att vara otrogen och på detta sätt tog sitt ansvar att avsluta med dig.

Om du valde att bemöta din partner på samma dåliga sätt och med samma svartsjuka som du i detta forum har visat att du väljer bemöta andra människor så har jag förståelse för att din partner valde att fatta sitt beslut att vara otrogen mot dig.

Med ett sådant beteende har jag förståelse för om din partners kärlek till dig falnade, om din partner upplevde att er relation blev sämre och sämre, att din partner därför önskade få ett avslut på er relation och att din partner därför fattade beslutet att vara otrogen mot dig.

Jaha / "Pelle", 
Om du känner att du måste bli förbannad på det jag skriver så är det ju bara att beklaga, men det är ändå helt ok med mig.
Du måste absolut inte dela mina åsikter.
Och det fina är ju att jag måste ju inte dela dina åsikter.

Men för tråden, för FL och alla medlemmar, vore det ju bättre för dig själv och för alla om du i stället väljer att skriva och resonerar någorlunda sakligt.

Glöm inte att det jag skriver till dig, eller till s k Jaha, är endast svar på inlägg som du, eller s k jaha, har skrivit.

Jag är kanske inte rätt person att svara men när jag blev bedragen i 20-års åldern av min dåvarande partner utvecklade jag istället en cuckoldfetisch så jag skulle gått så otroligt mycket igång på om min fru låg med andra män. Hon är inte mer än en människa, fråga henne istället vad det är hon saknar hos dig som fick henne att söka efter en annan man.

Ja det är du det. Jag pratar generellt och inte individuellt.

Hej på er alla jag har skrivit förut om min resa med min otrogen fru , nu har jag skilts mig after 6 månader betänketid, har försökt att lära mig att leva med den men det går absolut inte. Alla som har skrivit i min råd hjälpt mig väldigt mycket och har fått styrka från era ord att tar beslutet .
hon haft Sista önskar att jag inte berättar for våra barn men jag har stor känsla att göra det , vad tycker ni ?ska jag låtar blir att berätta till alla , och tycker ni att konsekvenserna blir för barnen, jag vill bara deras bästa .
tack 

Var schysst, snacka inte skit inför barnen om henne, det förlorar du på i längden oavsett vad hon gjort. Risken är att ni hamnar i en saftigt infekterad vårdnadstvist. 

Du behöver faktiskt inte berätta för någon annan heller vad som är den egentliga orsaken, vad vinner du på det? Privatliv är väl just privatliv utan att man behöver snacka vitt och brett om det. Risken är också att det pratas brevid mun av någon och så snappar en kompis till barnen upp det och så får de veta det den vägen. Det är inte heller okej. 

Jag förstår till fullo att det är och har varit svinjobbigt och kommer att vara lång tid fram över. Var den starkare av er och håll allt på en artig nivå. Du har säkert någon du litar på som du kan berätta för och spilla galla över din exfru och hennes beteende, men håll det där. 

Det finns tusen vägar att berätta varför utan att säga den hela sanningen. Det kan räcka med att "hon träffade någon annan" och så är det bra med det. 

Fundera på omdet är värt en infekterad relation framöver eller inte, för ni kommer att ha en relation oavsett vad du vill och tycker då ni har barn. Barnen kommer önska att ni firar deras födelsedagar, studentdagar, bröllopsdagar ihop i framtiden. Tänk om barnen blir dem som måste parrera er vuxna, nej, sätt barnen i första hand och se till att ha en, om än frostig, men okej kontakt med din exfru. Era barn har inte gjort något i denna soppan. Inte du heller egentligen och låt det vara så. Släpp hämden. 

Barnens bästa är att du tar hand om dem utan att snacka skit om din exfru. 

Jag kan säga att jag inte på något sätt stödjer dig exfru i detta heller, jag försöker se till barnens bästa.