Har du ett behov av att trycka ner andra för att känna dig bättre själv?

Jag tror inte att människor generellt har så lätt för att acceptera varandra, och det har påverkat mig med tiden. Jag är strykrädd, arg och ledsen. Men på riktigt så fyller människor som du mig med hopp. 

Jag är lite bitter över att jag förlorade flera av mina nära vänner för att de är intellektuell lyxvänster medan jag bor i förorten och är rädd för våldet och för att jag inte tycker om att bli hatad på för att jag är vit och inte varit framgångsrik. Men det känns så otroligt fint att få stöd av dig och andra, även om Familjeliv kanske inte är den självklara platsen för en sådan som mig så finns ju sådana som du här. 

Vad fint att du räknar mig till en av dina vänner. Ja, men vi har ju verkligen kunnat prata med varandra, det går lätt att förstå varandra, och vi har gemensamma intressen för humor och skrivande.

Nu gjorde du min morgon! Jag blir jättejätteglad i kroppen känner jag. Du kan ha rätt, att längs vägen slutade de att vara mina riktiga vänner, men sådant drar man sig väl i det längsta med att inse från båda hållen. 

Jag tycker inte att det är dumt att ändra sig, och är glad över att du förstår lite mer av hur jag funkar/tänkt efter att ha läst i tråden. Det är som du säkert förstår väldigt obehagligt att veta att mina mail lästs av dig och andra på FL i en grupp någonstans. Men det är ingenting jag kan göra något åt. Jag kan bara gå vidare med insikten att det är sådant som anses helt okej att dela vidare, kanske för att man tycker att någon är creepy och därför förtjänar det. 

"Såsom hon raljerar blir det ju omdiskuterat", jag måste referera tillbaka till Embla Twopointoh igen. Hon skrev någonstans att människor (läs Fröken Allvar i detta fallet) efter att ha sett hån i media tar efter. Jag raljerar gärna över de som raljerar över mig och min livssituation eller andras inte helt lätta liv att hantera, men det kan mycket väl vara så att jag är "klar" med att raljera här nu.

Familjeliv är litet har någon nämnt, och jag har intrycket av att det stämmer. Visst finns många konton som kommer och går, men trådarna med många visningar är undantagslöst trådar med starka konflikter. Jag är inte rädd för att ta konflikter för sådant jag tror är rätt, men visst, att vara raljant fungerar bara i vissa lägen.

Något som ändå gläder mig är att medlemmarna på Familjeliv inte ens bryr sig om vad folk på kultursidorna spyr ur sig när de tror att de gör samtidsanalys. Det är en lättnad att inse att de inte ens anses ha någon koll eller vara relevanta. Då kanske även jag kan släppa vad nån gammal anarkorejvare skapar för drömvärldar i pojkrumskriget mot s k "White Trash" i ohelig allians med före detta boknördar som försöker hitta uppsidan på flocken för att avfyra en mentalt begränsad salva från Gamla Enskede. (Den som fattar fattar, den som inte fattar är frisk).

*Försöker hitta uppsidan på glocken, alltså favoritvapnet för krimfluencers att flasha.

Det är snarare jag själv som försöker hitta uppsidan på min flock. 

Har du ett behov av att trycka ner andra för att känna dig bättre själv?

Jag har absolut ett behov av att ge igen ibland, och tycker att den här tråden är ett bra exempel på att jag inte är ensam om det. Vad som hänt i andra trådar dras upp, vilket var skälet till att jag gick in i tråden från början, då någon tidigt i tråden påstod att jag var TS och jag ville dementera det. TS har nu lämnat tråden vad jag förstår.

Jag håller med om att det brukar vara samma personer som engagerar sig. Det är inte konstigare än att samma personer engagerade sig i dejtingtrådarna i höstas, eller att samma personer startar trolltrådar. Jag kan förstå att det uppfattas som hyckleri om man ser någon vara elak på ett ställe och ändå säga sig vara för förståelse och medkänsla. För mig är det inte en motsättning att både bara för medkänsla och samtidigt inte själv tro att man ska kunna företräda samma sorts buddhism som Dalai Lama, även om just Dalai Lama visat sig vara pedofil och/eller har ett starkt begär efter att vara rolig, för att referera till den stora tänkaren humoristen och nepobabyn Essy Klingberg

www.svd.se/a/4oVv8R/essy-klingbergs-lardomar-de-utmanar-dalai-lama-om-toppjobbet 

Hon sticker inte under stol med att hon försöker vara rolig när hon nättrollar, och uppger sina bevekelsegrunder i djupt samtal om nättrollandet:

"Om man är nättroll så har man alltid marginal att återuppfinna sig själv" säger Essy Klingberg, fd vik kulturredaktören på en av Sveriges seriösa dagstidningar i samtal med standupparen och twittertrollet Jonas Strandberg





Jag menar att om nättroll är ett accepterat sätt att umgås på Twitter för den yngre delen av kultureliten så är det svårt att bli trodd när man uppger att man inte är ett nättroll utan enbart en ofullständig människa. 

Jag tycker att din återkoppling känns adekvat för forumet. Eftersom jag är intresserad av att koppla forumet till kulturdebatten som jag sedan några månader gör mig skyldig till en viss "hatefollowing" genom att fortsätta att följa - jag har tappat tron på kulturdebattens samhällsrelevans då människorna som för den tydligt har tappat bort sig i sin egen ankdamm men har ändå intresse av den på ett elakt vis.

Det är lätt att tappa bort sig i sin egen ankdamm även på Familjeliv, där du och jag då anses företräda den lilla enklav som har ambitionen att vara snälla, använda medkänsla och förståelse, men sedan inte alltid lyckas.

Jag har sett dig skriva tidigare att du känner dig splittrad. Tror du att du har svårt att ta ansvar för om du "kanske är lite dum" på grund av den här splittringen? Fast du tar ju ansvar här i tråden. 

Jag tycker att man ska ta ansvar för det man gör. Forumets regler kring att man inte ska korsposta och korsdiskutera är bra för att släcka små futtiga brasor, men samtidigt gör antydningarna att eldarna kan tillåtas ta fyr i tråd från tråd, som väl har skett här. 

Jag håller helt med dig. Det kom bort lite i mitt förra svar. Det var bra skrivet i sin korta och enkla tydlighet. 

Ja, det får ju det. Sedan om jag ska vara efterklok hade jag ju kunnat bilda mig en uppfattning om olika nick - innan - jag börjat skriva med dem. Numera vet jag lite mer om hur olika nick fungerar och det är betydligt enklare att undvika att lägga onödig energi på dem - och jag gissar att andra som stört sig på mig har precis samma uppfattning som mig. Man kan då ömsesidigt ignorera varandra, välja att diskutera med dem som det går att diskutera med, och det blir mycket mindre tjafs på det viset. Men det är klart, är man här primärt för att trycka ner andra, vilket jag hoppas att ingen är, då måste man hela tiden försöka finna något nytt att slå ner på. Däremot finns det de som är här primärt för att trolla:

Jonas Strandberg och Essy Klingberg, jag tittar på er, som kulturskribenter brukar frasera sina anklagelser.