Har du ett behov av att trycka ner andra för att känna dig bättre själv?

Ja, eftersom du påstod att det kändes konstigt och var en härskarteknik att be någon läsa vad som står. 

Ett rent känsloargument som dessutom blev gravt osakligt och personligt på en gång. 

Urtypen för vad som just dryftats med sak och person, saklighet och känslor etc. 

Ja, argumentation ingår i språk. Man lägger ganska stort fokus på just argumentationsteknik, netikett och källkritik. Och även om man nu tror att ens barn inte fått den informationen i skolan är det flathet att skylla på det och avsäga sig föräldraansvar i frågan. 

Unga beter sig bättre på nätet. Värst är den äldre generationen som varken lärt sig debattera eller hur nätet fungerar som engagerar sig i diverse missnöjesgrupper och annat.

I skolan jobbar man väl med argumentation och källkritik och därmed subjektivitet och objektivitet. Känsloargument är ju inte undermåliga argument men man ska veta att de är just känsloargument och när de är relevanta och inte.

Aj då. Så då finns det en generation till som ropar härskarteknik hela tiden. Samtidigt som de inte vet vad det är. 

Tråkigt att deras lärare inte tagit till sig läroplanen. Mina barn har fått med sig det genom hela skolgången, en helt naturlig följd med så mycket digital undervisning.
www.skolverket.se/skolutveckling/inspiration-och-stod-i-arbetet/stod-i-arbetet/kallkritik-for-yngre-elever
Om så inte hade varit fallet hade jag påpekat det för lärarna. Mer effektivt än att i efterhand gnälla över att det "inte lärs ut"?

Dina påståenden som du bygger din argumentation på är felaktiga och hennes sakframställan ändras inte.

Det är INTE obligatoriskt att studera logik i skolan. Logik är en del av filosofiämnet som inte är obligatoriskt på alla gymnasieprogram, exempelvis inte på  naturvetenskapliga programmet.

Sedan sa hon INTE att hennes barn inte hade fått det utan att "har inte fått lära sig detta i någon större utsträckning. Det är vi föräldrar som har fått gå igenom argumentering, logik och debatteknik med dem."

Du avslutar din lögntriad med att påstå att hon avsagt sitt föräldraansvar i  frågan: "även om man nu tror att ens barn inte fått den informationen i skolan är det flathet att skylla på det och avsäga sig föräldraansvar i frågan" när hon tydligt berättar att: "Det är vi föräldrar som har fått gå igenom argumentering, logik och debatteknik med dem [barnen]."

Bravo! Hat trick i halmgubbar!

Sedan är det välkänt att universiteten gått ut med att kunskapsnivån generellt bland de som antas har sjunkit så det är inte alls konstigt om en lektor har lagt märke till kunskapsluckor hos studenter.

Igen. Hon "hasplar" inte ur sig något av det du påstår. Hon sa inte att hennes barn inte hade fått lära sig argumentation, logik och debatteknik i skolan utan hon tyckte att de inte hade fått lära sig det i någon större utsträckning, så föräldrarna jobbade mer med det med sina barn. Jättebra initiativ!

Eftersom lektorn tycks ha det aktuellt kunde du ju be lektorn snällt att få ta del av lektorns kunskaper istället för att ljuga om vad lektorn har sagt och bygga halmgubbar.

Du har ju förfasat dig över att andra bygger halmgubbar och då förstår jag inte riktigt varför du vill göra det så uppenbart själv. Eller kan det vara så att du faktiskt är blind för det?

Jag tyckte det var lätt att följa med i ditt resonemang men det kanske var för att jag läste bakåt. Jag tror att en del "missförstånd" ändå är genuina missförstånd för att man bara läser ett eller ett par inlägg och tappar något viktigt längre bak som gör att man ser senare inlägg i ett annat ljus. En del menar att man inte ska behöva vara "detektiv" och läsa bakåt, medan en del längre konversationer ändå nästan kräver det.

Gällde inte det bara när man påstår att det finns argumentationsfel där inga finns?

Äh. Jag kunde ju inte hålla en "respektfull ton" för att jag frågade med citat vad någon menade. Tror gapa som en val och svälja är enda sättet att "visa respekt" enligt en dels standard.

Det där med självbilden igen. 

Jag är också trött, men även intresserad. Att påpeka argumentationsfel, att säga "läs igen", att ropa halmgubbe: dessa tre saker utan motivation av vad som är argumentationsfel, vad som är missförstånd och vad som är halmgubbe, allt detta kan vara härskarteknik eller ren slöhet, liksom att svepande tala om hyckleri utan att motivera vad som är hyckleri.
Att motivera sitt svar långt är mer rättvist, eftersom andra då kan läsa och ta ställning till hur motiveringen sker. 

Att tala om någons självkänsla är ett känsloargument som flyttar fokus från argumentationen, liksom att sätta olika diagnoser och antaganden om livssituation på andra, vilket har förekommit i samhällsdiskussioner tidigare. Jag har själv gjort mig skyldig till detta, just för att jag önskat ge igen på en person som talat i  svepande i ordalag om mig utifrån vad jag har berättat. Det blir lite knepigt. 

Jag uppfattar dig som saklig, men ibland lite självgod i dina övertygelser. Kan det vara det folk reagerar på? Jag säger detta för att vi kommunicerat i flera trådar och jag tror att du kan ta det. 

Ja, och en del projicerar denna oförmåga på andra. Det tar sig uttryck i att när de inte klarar av att föra en principiell diskussion anklagar de motdebattören för att ta åt sig och börjar ställa frågor om dennes personliga förhållanden i stället för att lägga fram argument i sak.

Eller "har du någon diagnos?" Påståenden om diagnoser är något folk kastar ut sig lite hur som helst nuförtiden så fort de stör sig på någon.

På ett sätt förstår jag det, eftersom vissa diagnoser gör att man har ett annat sätt att fungera på. Det kan vara ganska tydligt och någon ovan skrev om hur en vän brukade presentera sig: Hej, jag har Aspergers. Jag fick då intrycket att det var välavvägt och inte gjorde någon obekväm. Personen hade säkert tränat länge på att presentera sig så på ett avväpnande sätt. Avvikare kan samtidigt avfärdas med att antas ha någon diagnos, och därmed underförstått inte vara värd att lyssna till, i ungefär samma bemärkelse som jag använder "losers" ovan. Man kanske verkligen tycker att människor med diagnos, eller människor som är fattiga, eller människor som är eller har varit utsatta aldrig är värda att lyssna till. Jag har själv en indelning för att manövrera livet. En människa som visat sig kapabel till skrupellös manipulation vill jag helst hålla distans till, även om jag tycker synd om personen. Det måste vara mycket ensamt därinne. 

Alla som har diagnoser har ju inte fått den diagnostiserad eller är medvetna om att de har en diagnos.

Upplys mig. Vad skulle den poängen vara? Att han gjorde det för våra synders skull? Mina synder har då inte försvunnit i alla fall.