HSP- Hur märks det hos dig?

Det är helt ok att tro som du, att hsp inte finns och att allt beror på trauma. Men det är inte det tråden handlar   om och därför blir det lite tröttsamt när det kommer en besserwisser och kallar folk känsliga och traumatiserade.

Sensitivity är dåligt översatt till högkänslig. Det ligger väl bra i munnen men det anspelar på svaghet när det i själva verket handlar om hög sensorisk mottagning.

Saknar man den förmågan så förstår jag att man skyller det här på klena nerver eller känslighet. Mitt råd till dig är att alltid förutsätta att du inte förstår eller ser hela bilden.

Jag förstår utmärkt men håller helt enkelt inte med dig om etiketten på detta sätt att ta in och fungera i världen. 

Jag har en förmåga att nästan förutspå framtiden. Med det menar jag att förstå vilka företag som kommer att bli framgångsrika eller förutspå händelser. Dvs om den saken händer så kommer den saken hända, sen den osv. Har förstått att det inte är så självklart för andra. "Det blev ju precis som du sa" har jag fått höra. ser saker som andra missar för radarn är ute hela tiden.

negativt är att jag särskådar mig så pass att jag undviker vissa situationer, ältar, kanske mer än de flesta. Kräver mer energi, så jag blir trött och behöver säkert mer sömn än andra.

Min far var alkoholiserad och inte särskilt snäll stundvis. Han försvann när jag var 5 år (stack iväg). 
Kvar var jag med mamma som jobbade hårt för att försörja min bror och mig. 
När jag var 14 år blev min mamma påkörd av en bil när hon var ute och cyklade och jag bevittnade detta när hon låg på marken och hon var illa däran. Hon ådrog sig en permanent hjärnskada. 
Den enda fadersfiguren jag hade kvar var min morbror som avled i cancer några år senare. 
Paniksyndrom är en diagnos jag fick tidigt. Antingen är Paniksyndromet en följd av högkänsligheten eller så är det tvärtom.

Upplever precis som någon annan skrev, att jag behöver mer sömn om natten och blir lätt trött.
Idag har jag min sambo sen 12 år tillbaka och en 3 årig dotter och en till påväg och mår såklart mycket bättre, även om man ibland påminns om hur dåligt man mått och panikångesten kommer alltid hänga med, dock inte alls lika påtagligt som tidigare 🙂

Nej du kan omöjligen förstå om du inte fungerar på det sättet. Det handlar inte om att tycka olika. 

Läs inlägget efter ditt, från Salto, så får du en inblic i vad det handlar om. Att tro att sådana egenskaper är grundade i trauman blir skrattretande och förolämpande. Tänk att vi kom tillbaka dit där allt började?

Jag har varit inne på det innan men jag får upprepa mig: hade inte människor haft de här egenskaperna hade arten inte överlevt. Precis som att arten inte överlevt utan er som är blinda för informationen runt omkring er. 

Jag förstår att detta låter som förolämpningar men jag vet inte hur jag ska skriva det. Det finns fler risktagare, ni utan hsp, eftersom ni dör som flugor. Man säger att förhållandet är 80/20. Precis som att det föds fler killar så föds det fler risktagare som jag kallar det.

Titta runt omkring dig. De som tydligt inte är hsp. Hade dem överlevt på savannen Utan modern teknologi?
De har ofta benbrott, sårinfektioner och en massa annat i bagaget. Men utan dessa hjältar hade vi inte varit där vi är idag. Det är därför jag säger att allt har en funktion. Alla olika variabler behövs. Det är så uppenbart att livet hänger på mångfald. Annars hade alla haft samma allergier och fobier.

Men fortsätt du tror att alla föddes likadan och endast formades av saker den varit med om.

I ditt fall har du en hel del trauma i bagaget och jag förstår att du drar de slutsatser du gör. 
Det är mycket möjligt att din högkänslighet förstärker upplevelsen av traumat och dessa kvarlämningar.

Men jag tror inte som R att hsp kommer sig av trauma. 
Eftersom jag saknar trauma men är rejält högkänslig. 

Jag läste bok om ptsd för ett tag sen. Tyvärr minns jag inte vad den hette men jag tror att det kanske är där du bör söka information. Man tänker sig att man får ptsd av krig och liknande men det är faktiskt betydligt enklare. Vi reagerar väldigt olika på trauman och är man då född med hsp så är det nog troligt att effekten blir större.

I ditt fall TS så skulle jag skära ner på saker som triggar kortisolet.

Kaffe, kolhydrater etc.

Ta gärna promenader. Gå runt kvarteret 3 ggr om dagen och öka när du är mogen. Gå längre på helgen eller när du hinner.

Försök att inte tolka detta som ett påhopp, utan försök att ta med det i diskussionen, jag får känslan av att HSP-personer är snälla personer med en stor portion ödmjukhet, även intelligenta och diskussionsbenägna. Men jag kan även se ett mått av självupptagenhet, man tänker mycket på sitt.

Jag vet inte vad som är hönan eller ägget, men kan även ni se denna självupptagenhet, eller självcentrerade känsla?

Definitivt. Du har verkligen en poäng. Åtminstone i mitt fall. Men dem runt om oss gagnas av det och dem är med i vår planering. Så vi försöker motverka att andra hamnar i trubbel med.

Nej nej, jag förstår precis hur du resonerar och jag har själv känt mig självupptagen i mina tankar och känslor. Jag har dock alltid satt andras behov i första rummet i ung ålder och till viss del även idag. Så ibland har jag känt att jag har "rätt" till att vara självupptagen nu 32 år gammal 😅 Sedan jag fick barn har det ju naturligtvis blivit mindre självupptagna tankar.