Bok om otrohet: Den nakna sanningen

Vad erbjuder en person som går bakom ryggen på sin partner sin partner?

Japp förtroende är något man gör sig förtjänt av, och gränslöst beteende är ju absolut inte något som främjar förtroende. Det förvånar mig att du inte förstår något så basalt.

Många ord men inget svar på min fråga, om man inte gillar monogamins gränser varför valde man ett monogamt förhållande?

För att du snackar om att förtroende bygger på vad man erbjuder sin partner och tråden handlar ju om otrohet så då blir det ju ganska självklart att fråga vad en otrogen person erbjuder sin partner som kan vara bra för förtroendet?
 

Nja, att folk intalar sig själva att det är harmlös är inte riktigt samma sak som att det ÄR harmlöst. Givetvis finns det alltid risker med att inleda nära relationer med andra och det är något alla nog är mycket väl förstår speciellt om man utvecklat romantiska känslor för andra.

Om Lisa blir lite kär i kollegan Magnus så tror jag nog att hon mycket väl fattar risken i att närma sig honom mer och mer för då finns det ju ett helt annat syfte men kontakten är bara vänskap. Däremot kommer Lisa givetvis förneka att hon vill ha kontakt med Magnus för att hon vill komma honom närmare och medvetet eller undermedvetet hoppas på att det ska vara besvarat och leda till något mer utan intala sig själv att det är heeeelt oskyldigt och riskfritt.

Vägen till otrohet sker oftast i små steg och i varenda en av dessa små steg är man nog fullt medveten om att det inte är helt oskyldig för man vet ju precis vad man känner för den andra. Att folk sen gärna hävdar att det "bara blev så" handlar nog mest om att de inte gärna vill erkänna för sig själva att de gjorde många medvetna val som ledde till det.

Trådens ämne är otrohet, på vilket sätt menar du att det jag skriver bryter mot trådens ämne?

Fast om man har så extremt olika referensramar varför går man få öht in i en exklusiv relation när man vet mycket väl vilka referensramar som gäller kring trohet?

Och hur ska man kunna hitta en bra kompromiss om man inte är ärlig med sina önskemål och referensramar?

Japp, faktum är att det verkar vara väldigt poppis med otrohet även i bra relationer för om man ska tro enkäter som gjorts så verkar ju inte problem i relationen vara den vanligaste anledningen till otrohet utan spänning och ombyte. Så det kan absolut ske i den bästa av relationer. Dock tycker jag du generaliserar lite väl när du skriver att "Endera accepterar vi att vår partner inte är ofelbar". Jag menar visst alla människor gör misstag men alla gör absolut inte samma SLAGS misstag och alla slags misstag går kanske inte att likställa med varandra. Jag tror tex inte man kan säga att råka tvätta sin partners favorittröja i 90 grader är samma sak som att råka knulla sin partners syrra. Vissa misstag är betydligt större än andra och allt går inte alltid att förlåta.

Ja det går säkert att gå vidare tillsammans efter en otrohet, men det hänger inte bara på att den som blivit bedragen kan förlåta, det bygger lika mycket på att den som bedragit kan göra sig förtjänt av en andra chans. Att förlåta en person som varken ångrar sitt "misstag" eller gör ett dugg för att förtjäna en andra chans tror inte är att rekommendera. Sen ska man heller inte glömma att gå vidare tillsammans efter en otrohet och att gå vidare tillsammans efter en otrohet och vara lyckliga inte behöver vara samma sak, Det finns många som blir kvar för barnens skull eller av ekonomiska skäl.

Precis... att vara människa och att alla kan göra misstag är ju en ganska dålig ursäkt för otrohet, dels för att det absolut inte är något litet "misstag" utan ett extremt stort misstag som får stora konsekvenser, och dels för att det är ett "misstag" som lång ifrån alla gör, alla människor beter ju inte sig på det sättet. Så att acceptera att ens partner är felbar behöver inte betyda att man accepterar vilka "misstag" som helst. 

Nja, snarare blir ju sveket ännu större om man haft en bra relation innan för då känns det ju ännu mer korkat och onödigt att såra och förnedra någon som älskar en och litar på en. Svek gör ju mer ont än andra lögner just för att det kommer från någon som stått dig nära och ju närmare man stått desto mer ont gör det såklart.

Jag skulle snarare vilja påstå att INGEN relation blir bättre av svek och lögner, oavsett hur bra eller dålig den varit innan, det är mer en fråga om hur dåligt.

Japp folk lever kvar i trasiga relationer även utan otrohet, men just denna tråd och diskussion handlar ju om otrohet och eventuell förlåtelse där jag påpekar att bara för att man fortsätter leva tillsammans inte behöver innebära att man förlåtit eller trivs i sin relation. Statistiskt sett så tror jag att de flesta faktiskt "förlåter" iaf initialt. Hur det ser ut efter några år tror jag däremot är en helt annan sak. Jag tror att det är ganska naturligt att klamra sig fast vid det kända och trygga när världen vänds upp och ner, men när man fått tid på sig att smälta det hela så är det inte säkert att man känner likadant som man gjorde innan. Att komma över ett svek är ju en process som tar lång tid och ett svek kan mycket väl ta död på kärlek. 

Nja, jag tycker du blandar ihop saker ganska friskt här.
Visst är man två om relationen, men man är absolut inte två om en otrohet. Ansvaret för valet att bedra sin partner ligger alltid till 100% på den som varit otrogen och likaså konsekvenserna av det.

Jag menar det duger liksom inte att fullkomligen skita i att prata med sin partner om det är ok att gå ut och knulla första bästa men när man blir påkommen helt plötsligt kräva samarbete och förståelse. Om man är två om en relation och samarbete så viktigt hur kommer det då sig att man fullkomligen sket i det innan man bestämde sig för att bedra sin partner?

Ja man kan aldrig få saker ogjorda men det minsta man kan kräva är att folk tar ansvar för sina handlingar om de öht vill få en andra chans och inte sitta och försöka lägga hela eller delar av ansvaret för sina egna val och handlingar på sin partner eller relationen.

Ja ilska och besvikelse hjälper inte relationen men gör ju inte svek och lögner heller. Dessutom ska man heller inte glömma anledningen till att ilskan och besvikelsen uppstod. Har man svikit och förnedrad sin partner så får man helt enkelt acceptera ilskan och besvikelsen för det är ju man själv som sett till att den finns där. Och är det JAG som sett till att min partner är arg och besviken så är det oxå upp till MIG att göra något åt det.

Absolut, bearbeta saker som hänt behöver alla göra vare sig man går vidare tillsammans eller var för sig. Men bearbetning behöver inte nödvändigtvis betyda att man förlåter och vill fortsätta relationen och det betyder heller inte att den som hellre väljer att dumpa sin otrogna partner inte bearbetat.

Personligen tycker jag att den som såg till att ha sönder relationen genom att vara otrogen borde oxå vara den som får anstränga sig mest. Jag tycker att det är ganska självförklarande att den som skitar ner mest oxå blir den som får städa mest.

Behandlar man någon annan illa så kan man ju inte bara säga att, nu glömmer vi det här och så blir vi vänner igen och förvänta sig att det kommer funka. Först och främst måste man ju ge den man behandlat illa en bra anledning till varför personen inte bara ska be en dra åt helskotta. 

Ja att komma över ett svek ÄR väldigt svårt, och då är det ju bra om den som varit otrogen förstår hur svårt det är och uppskattar vad det innebär att ha blivit given en andra chans.

Ja att gå vidare tillsammans innebär ofta att starta om men det är ju inte säkert att man vill starta om utan hellre väljer att gå vidare själv och det är ju helt ok det med.

Ja att älta saker för evigt kommer inte fungera förr eller senare måste man släppa det, dock blir det svårt att släppa det och sluta älta om ens partner inte gör sin del i det, resultatet kommer vara summan av båda parters beteende. Men man ska heller inte glömma att sluta älta och glömma är två skilda saker, minnet kommer alltid finns kvar precis som alla andra slags minnen och det är något den som varit otrogen får acceptera eftersom det är en konsekvens av det man gjorde.

Varför skulle det vara svårare att motstå att varav otrogen om man är kär än om man är kåt?

Håller inte med, kåthet eller förälskelser är båda starka känslor men fortfarande känslor som alla andra och kan man kontrollera den enda så kan man förmodligen kontrollera den andra oxå. Kan man kontrollera hur man agerar när man blir arg borde man väl kunna klara det när man blir kåt eller kär med?

För en person som inte får sex hemma kan väl kåthet vara ett minst lika stort problem som en förälskelse kan vara för någon annan?