Bok om otrohet: Den nakna sanningen

Jag är inte otrogen mot min partner (inte mot min nuvarande) och jag tror inte att hon är otrogen mot mig (men med sannolikhet som gränsar till visshet så har hon varit otrogen tidigare i livet).

Men jag har hemligheter,
jag undanhåller hela eller delar av sanningen ibland,
och det händer att jag ljuger.

Självfallet förutsätter jag, och jag tror mig veta, att min partner bemöter mig på samma sätt, eller åtminstone på ungefär samma sätt.
Det finns inte på min karta att hon aldrig skulle ha ljugit eller undanhållit något under våra 15 år tillsammans.

Ingen av oss kräver 100,0% transparens och ingen av oss kräver att bli informerade om precis allt i minsta detalj.
Den som kräver det av en annan människa anser jag ha störda krav.

T ex så är jag helt övertygad att hon har sexuella fantasier i samband med att hon tillfredsställer sig själv, eller i andra sammanhang.
Och att det är fantasier som hon inte delar med mig, åtminstone inte i alla detaljer.
Jag vet att hon ibland läser erotiska berättelser, även porriga noveller. Hon redogör inte för mig vilka detaljer i dessa som hon gillar mest och som gör henne kåt.
Om jag skulle kräva av henne att hon redogör för sina fantasier, och vilka detaljer i sexnoveller som gör henne kåt, så är jag rätt säker på att hon inte till 100,0% skulle berätta alla detaljer för mig.
Till stor del tror jag att orsaken till varför hon skulle välja undanhålla vissa detaljer skulle vara för att inte göra mig ledsen och för att inte negativt påverka vårt förhållande.
Ett bra och mycket omtänksamt val av henne tycker jag!

Ungefär på samma sätt ser jag på mitt eget porrsurfande. För mig betyder det visuella mer än det intellektuella. Porrsurf och visuella intryck, videos och foton, betyder mycket mera för mig än fantasier och skrivna sexnoveller.

Jag respekterar att hon gillar det mer intellektuella och jag förutsätter att hon accepterar att jag mer gillar det visuella.

Hon och jag har absolut inte kommit överens, inte avgivit några löften, om vilka fantasier som är ok och vilka detaljer i fantasier som är ok respektive inte ok.
Vi har inte diskuterat och inte givit varandra några löften om vilken/vilka personer som är ok eller inte ok att fantisera om eller vilken typ av sexnoveller som är ok att läsa.
Vi har inte heller kommit överens om ifall det är ok eller inte ok att porrsurfa, och i så fall vilken typ at foton eller videos som är ok eller inte ok att titta på.
Jag är helt övertygad att det är bättre för henne och får vårt förhållande att hon slipper veta exakt när och hur mycket jag porrsurfar och exakt vad det är jag tittar på. Jag tycker att det är omtänksamt av mig att i dessa sammanhang inte informera henne om alla detaljer.

Fast man utgår ju från sina egna gränser och normer. 

Men om man ska skriva en bok om företeelsen måste man först definiera vad man resonerar kring. 

Precis som man borde göra i varje diskussion i ämnet. Här, exempelvis, sitter folk hela dagarna och diskuterar förbi varandra med sin egen definition av ett begrepp. Konsekvensen är att diskussionen aldrig rör sig i någon riktning, den bara pågår. Samma personer vädrar samma åsikter i ett försök att få alla andra att få samma värderingar. 

Precis som Ahola. 

Spännande hur du tycker att just DINA referensramar utifrån din självkänsla skulle vara normalt funtat. 

Well, enligt följande studie skulle ca 50% i Norden helt enkelt inte vara "normalt funtade" med ditt resonemang. 

www.rfsu.se/globalassets/pdf/kadiskollen-2016.pdf 

Du påstod att man inte var "normalt funtad" om man inte ansåg att sexchat var otrohet. Undersökning visar att ca 50% av de tillfrågade inte tyckte det. 

Resten orkar jag inte ens läsa. Att börja dra in personlighetsstörningar i ett helt eljest resonemang tyder bara på just det. 

Du har mental flexibilitet som en gråsten. Att tjafsa med dig är ett slöseri med tid och resurser, så jag får be dig igen att inte dra in mig. Som jag måste varenda gång jag skriver något på det här forumet. 

Du har mental flexibilitet som en gråsten. Att tjafsa med dig är ett slöseri med tid och resurser, så jag får be dig igen att inte dra in mig. Som jag måste varenda gång jag skriver något på det här forumet. 

Det faktiskt autistiskt att människor som har andra gränser än en själv definieras som gränslösa. De har givetvis gränser, bara olika eller annorlunda. Återigen ett totalt navelskådande och narcissistiskt synsätt och uttryck.

Jag har inte sett det användas på samma sätt som här i andra forum, där det pubertalbrölas i var och varannan mening av frigida incels som vill få världen att anpassa sig deras pojkrumsdrömmar.