Bok om otrohet: Den nakna sanningen

Nja, det finns en gråzon där man kan vara otrogen utan att veta om det. Och där ligger faran i att man själv inte är medveten om det. Därför kan det utvecklas mer och mer tills man fått känslor för en annan person och vips är det väldigt svårt att backa bandet.

Det kan börja med att man har en trevlig diskussion med en spännande kollega eller vän. Det verkar harmlöst men man nämner det inte heller för sin partner. Samtalen sker mer och mer frekvent och man kommer närmare varandra. De sker över sociala medier och kanske efter jobbet. Det man gör är att man egentligen bygger upp en relation med någon annan än sin partner. Sådana relationer kan vara okej men redan i början bör man bromsa om man ser personen som attraktiv, spännande, charmig eller något annat som kan vara en grund för en kärleksrelation. Så länge som ens partner inte tycker att det är okej så bör man inte träffa sådana personer på tu man hand.

Om man tycker det är kul att sextjatta då? Det ger ju lite krydda till livet.

Skulle det vara så fel? Det är ju just för att det är lite förbjudet som det är krydda. Är man överens om precis allting blir ju livet totalt förutsägbart.....och samtidigt dötrist.

Nej tack. 

Jag är inte otrogen mot min partner (inte mot min nuvarande) och jag tror inte att hon är otrogen mot mig (men med sannolikhet som gränsar till visshet så har hon varit otrogen tidigare i livet).

Men jag har hemligheter,
jag undanhåller hela eller delar av sanningen ibland,
och det händer att jag ljuger.

Självfallet förutsätter jag, och jag tror mig veta, att min partner bemöter mig på samma sätt, eller åtminstone på ungefär samma sätt.
Det finns inte på min karta att hon aldrig skulle ha ljugit eller undanhållit något under våra 15 år tillsammans.

Ingen av oss kräver 100,0% transparens och ingen av oss kräver att bli informerade om precis allt i minsta detalj.
Den som kräver det av en annan människa anser jag ha störda krav.

T ex så är jag helt övertygad att hon har sexuella fantasier i samband med att hon tillfredsställer sig själv, eller i andra sammanhang.
Och att det är fantasier som hon inte delar med mig, åtminstone inte i alla detaljer.
Jag vet att hon ibland läser erotiska berättelser, även porriga noveller. Hon redogör inte för mig vilka detaljer i dessa som hon gillar mest och som gör henne kåt.
Om jag skulle kräva av henne att hon redogör för sina fantasier, och vilka detaljer i sexnoveller som gör henne kåt, så är jag rätt säker på att hon inte till 100,0% skulle berätta alla detaljer för mig.
Till stor del tror jag att orsaken till varför hon skulle välja undanhålla vissa detaljer skulle vara för att inte göra mig ledsen och för att inte negativt påverka vårt förhållande.
Ett bra och mycket omtänksamt val av henne tycker jag!

Ungefär på samma sätt ser jag på mitt eget porrsurfande. För mig betyder det visuella mer än det intellektuella. Porrsurf och visuella intryck, videos och foton, betyder mycket mera för mig än fantasier och skrivna sexnoveller.

Jag respekterar att hon gillar det mer intellektuella och jag förutsätter att hon accepterar att jag mer gillar det visuella.

Hon och jag har absolut inte kommit överens, inte avgivit några löften, om vilka fantasier som är ok och vilka detaljer i fantasier som är ok respektive inte ok.
Vi har inte diskuterat och inte givit varandra några löften om vilken/vilka personer som är ok eller inte ok att fantisera om eller vilken typ av sexnoveller som är ok att läsa.
Vi har inte heller kommit överens om ifall det är ok eller inte ok att porrsurfa, och i så fall vilken typ at foton eller videos som är ok eller inte ok att titta på.
Jag är helt övertygad att det är bättre för henne och får vårt förhållande att hon slipper veta exakt när och hur mycket jag porrsurfar och exakt vad det är jag tittar på. Jag tycker att det är omtänksamt av mig att i dessa sammanhang inte informera henne om alla detaljer.