Tjat och gnäll hos mamma men inte hos pappa?

Tjat har aldrig fungerar varken för mig eller sambon. Däremot kunde sonen argumentera så kunde vi ändra oss.
Nu har sonen flyttat hemifrån sedan flera år. Men jag har blivit slasktratten, som om jag skulle kunna lösa problem med krånglande bussar, dåligt väder etc, jag säger ifrån och ibland ordentligt.
Sambon slipper sådana samtal.
Jag fixade läggningen bäst. Ofta trasslade det rätt sällan och då var det nog jämnt fördelat mellan oss föräldrar 

Vi har  (båda två) varit konsekvent inkonsekventa och ändå har vi inte haft tjat. Ibland passade det med en glass Ibland inte och det lärde han sig inte 
Tror vi har haft mycket färre konflikter än vad mina föräldrar hade med mig och där var det mycket fast hand  (men såklart ologiskt i mina ögon)