Byta förskola? Klump i magen :(
Att de glömde din dotter ute är oacceptabelt! Det hade jag ställt till med ett helvete för på förskolan så att det hade visslat om det!
Likadant med fel kost. Vad hade hänt om de hade gett fel kost till ett barn som hade reagerat mycket mer allvarligt än problem med magen? Det kan kosta ett liv om man är så slarvig (har själv barn med allvarliga allergier så det personalen gjorde får mig att se rött)
Vad gäller att din dotter är full av energi och knuffas. Hon är ju 3!!!
En 3 åring kan inte kommunicera fullt ut. De vuxna ska vara där och hjälpa barnet att sådant inte händer. I mina ögon behöver de inte en specialpedagog för att hjälpa din dotter utan en arbetscoach på hur man sköter sitt jobb!
Min son hade en period när han inte kunde göra sig förstådd. Han kunde då både bita och knuffa på andra barn. Han var 3-4 år. I hans fall var det så att storasyster hade börjat f-klass och försvunnit från förskolan = hans tolk hade försvunnit.
Detta fattade jag vid första samtalet jag fick från förskolan (de ringde för att han hade bitit sin bästa kompis). Skillnaden på min sons förskola och din dotters är att jag bad om att jag skulle få en stund med en pedagog som kände honom väl när jag hämtade (hans mentor var inte i tjänst den dagen) så att vi kunde prata. Både jag och förskolans personal fattade VARFÖR min son gjorde som han gjorde. Men vi hade olika åsikter om hur man skulle lösa problemet. Jag kan inte vakta mitt barn när han är på förskolan. Det är personalens jobb. Jag sa ifrån klart och tydligt att han kommer inte att bitas så länge det finns en vuxen i närheten. Punktmarkera!
Det som hände var att när det alltid fanns en vuxen, som punktmarkerade min son, var att hans språk utvecklades plötsligt mycket snabbare. Efter ett par månader kunde han kommunicera mycket bättre på förskolan och under den här perioden hade vi täta dialoger jag och pedagogerna.
Din dotters förskola verkar iinte förstå behovet av en bra dialog. De hoppar på dig i hallen när du hämtar din dotter och är allt annat än pedagogiska. Så gör man inte!
Även om din dotter trivs på förskolan så hade det inte räckt för mig att låta mitt barn gå där. Vad händer nästa gång de glömmer henne ute? Tänk om hon vandrar iväg?
Vad händer nästa gång hon puttar på något barn? Hur kommer de att hantera situationen där och då? Skälla ut henne?
Om du väljer att ha kvar din dotter på förskolan hade jag krävt att ha ett möte med hennes mentor om hon har en (eller den pedagogen som känner henne bäst) och specialpedagogen. Där hade jag bett dem förklara HUR de ska gå tillväga för att hjälpa ditt barn att fungera bättre på förskolan (om det är så man kan beskriva instatsen som, jag vet inte). Vad hälper det att de klagar på att hon knuffas om de inte tänker ha en plan på hur de ska göra så att hon INTE knuffas. Och vad ska de göra åt hennes energi?
Sen får de gärna förklara hur många 3 åringar det är som alltid lyssnar på en vuxen!
Jag hade spelat in samtalet också (man får enligt svensk lag spela in samtal utan motpartens vetskap om man själv deltar i samtalet) för att inte glömma vad som har sagts samt för att ha till framtiden när/om något går åt skogen