Byta förskola? Klump i magen :(

Byt förskola!!

Att de glömt henne ute är det skäl som gör att ni ska byta. Byt omedelbart. Anmäl förskolan. Man kan inte glömma barn ute och att de ger henne kost som gör att hon mår dåligt är under all kritik.

Dessutom verkar pedagogerna (är de ens pedagoger) kritisera henne som person. Man ger konstruktiv feedback under utvecklingssamtal, inte nåt man vräker på en förälder i hallen när barnet närvarar.

Lita till DIN intuition, stå upp för ditt barn.

OCH BYT! NU!!

Ta upp pedagogernas usla beteende med rektorn också. Men hade min förskola glömt mitt barn ute hade förtroendet varit över.

Verkar vara en förskola med många barn där din dotter blivit nån sorts syndabock. Skulle inte förvåna mig om de är mer toleranta till energiska pojkar också, men nu spekulerar jag. De låter iaf traditionella och oorganiserade. LÄMNA.

Jag förstår inte. Varför skulle du byta förskola?

Jag vet inte heller. Mest pga min oro och klump i magen, känns som det bara är klagomål mot henne hela tiden. Vi ser inte detta hemma och har sagt till förskolan att vi vill samarbeta med dem, att vi vill ha samma regler hemma som dem har där så att det underlättar för alla parter. Men får inte konkreta exempel på vad vi ska tänka på. som sagt vi ser inte detta beteendet hemma.. därför det gör extra ont i mig. Vad händer där?

Jag förstår dig, min dotter knuffade (när hon var 3-4) och hade en period när hon drog ner byxorna (vid 5) på de andra barnen och jag ville inte hämta eller lämna för jag visste aldrig vad de skulle säga den gången.  Det vi gjorde var att prata mycket om att man inte får putta sina kompisar, att alla får vara med osv. Vad det gällde byxorna pratade vi om det också men lånade även många böcker om rumpor och kroppar och pratade integritet.
Det du ska tänka på att en specialpedagog är till för pedagogerna och ge dem verktyg. 
Jag har inte så mycket att bidra med, men jag förstår dig och vill att du ska veta att du inte är ensam med din erfarenhet.

tack! Det hjälper att höra din historia oxå..

det är det ända vi gör, pratar och pratar. ?Spelar teater? läser böcker om detta.. som sagt det är bättre nu säger dem men min känsla är fortfarande kvar. Tänk på detta hela dagarna på jobbet, har liksom en känsla av att hon känns som en ?börda? där. Vilket jag sagt till dem också. Men hon trivs där men det är som du säger, man vill knappt hämta..

Många barn har perioder när de knuffar eller slår andra barn. Vi hade också en sån period någon gång i den åldern. Det började med att hon själv blev puttad och så fortsatte hon med det. Det blev ett sätt att lösa situationer när det inte blev som hon ville. Och vi fick också höra det från pedagoger men såg det aldrig själva eller när hon lekte hemma med kompisar. Problemet var att pedagogerna själva inte förstod eller visste vad de skulle göra. Det är ju deras uppgift att lära barn i dessa situationer hur man gör och inte gör. Inte bara skälla och klaga till föräldrarna. När vi fått klagomål flera gånger över huvudet på vår dotter när vi hämtade och vi frågade vad de själva gjorde och hur de jobbade med det och fick inga svar så pratade vi med rektorn. Vi pratade såklart också med barnet hemma.

Tack för ditt svar snälla du! Känns bara skönt att höra att man inte är ensam i detta. Man känner ju sig så maktlös.

Min son puttade också och sparkade barn påförskolan fick jag höra av personalen vid hämtning, nästan varje dag. Det var jättejobbigt. Sonen var ju snäll hemma, jag förstod inte, Till slut tog jag ledigt en dag och var med på förskolan hela dagen. Då såg jag tydligt vad som hände. Min son fick inte vara med och leka, han var yngst på avdelningen och han blev utesluten , fick inte vara med. De hade någon konstig pedagogik på förskolan, pedagogerna kunde inte tvinga barnen till något, allt skulle vara frivilligt , så de kunde inte tvinga andra barn att leka med min son sa de. Nähä, han är fyra år och får inte vara med? Inte konstigt att han blir ledsen och arg, sa jag, det här är inte ok. Pedagogerna kom fram till en lösning,de hade en ung kille som praktiserade på förskolan, han fick ägna sig lite extra åt min son. Bland annat så satt de i ett mysrum på eftermiddagarna och praktikanten läste böcker för min son. Han blev lugnare, gladare och slutade sparka och puttas.

Hej!

Det du skriver är ju helt hemskt. Så kan ni inte ha det.

Att glömma ett litet barn är oacceptabelt. Jag hoppas verkligen att en incidentrapport har upprättats. Det är ju rätt så uppenbart att alla klagomål de kommer med nu är för att rättfärdiga att de glömde tösen.

Det kan vara som så att anknytningen med förskolan inte har fungerat, så var det för oss. Och då är väl frågan ifall du ska fortsätta där eller om du ska byta förskola till flickan. Om du går dit varje dag med en klump i magen så är det inte bra, för någon.

Sedan tycker jag verkligen inte om personalens ton om flickan. Det där är inte snällt och inte OK.

Jag hade bytt förskola.

Lycka till!

Allt gott

Bytte du förskola, TS?

Att de glömde din dotter ute är oacceptabelt! Det hade jag ställt till med ett helvete för på förskolan så att det hade visslat om det!
Likadant med fel kost. Vad hade hänt om de hade gett fel kost till ett barn som hade reagerat mycket mer allvarligt än problem med magen? Det kan kosta ett liv om man är så slarvig (har själv barn med allvarliga allergier så det personalen gjorde får mig att se rött)

Vad gäller att din dotter är full av energi och knuffas. Hon är ju 3!!!
En 3 åring kan inte kommunicera fullt ut. De vuxna ska vara där och hjälpa barnet att sådant inte händer. I mina ögon behöver de inte en specialpedagog för att hjälpa din dotter utan en arbetscoach på hur man sköter sitt jobb!

Min son hade en period när han inte kunde göra sig förstådd. Han kunde då både bita och knuffa på andra barn. Han var 3-4 år. I hans fall var det så att storasyster hade börjat f-klass och försvunnit från förskolan = hans tolk hade försvunnit. 
Detta fattade jag vid första samtalet jag fick från förskolan (de ringde för att han hade bitit sin bästa kompis). Skillnaden på min sons förskola och din dotters är att jag bad om att jag skulle få en stund med en pedagog som kände honom väl när jag hämtade (hans mentor var inte i tjänst den dagen) så att vi kunde prata. Både jag och förskolans personal fattade VARFÖR min son gjorde som han gjorde. Men vi hade olika åsikter om hur man skulle lösa problemet. Jag kan inte vakta mitt barn när han är på förskolan. Det är personalens jobb. Jag sa ifrån klart och tydligt att han kommer inte att bitas så länge det finns en vuxen i närheten. Punktmarkera!
Det som hände var att när det alltid fanns en vuxen, som punktmarkerade min son, var att hans språk utvecklades plötsligt mycket snabbare. Efter ett par månader kunde han kommunicera mycket bättre på förskolan och under den här perioden hade vi täta dialoger jag och pedagogerna. 

Din dotters förskola verkar iinte förstå behovet av en bra dialog. De hoppar på dig i hallen när du hämtar din dotter och är allt annat än pedagogiska. Så gör man inte!

Även om din dotter trivs på förskolan så hade det inte räckt för mig att låta mitt barn gå där. Vad händer nästa gång de glömmer henne ute? Tänk om hon vandrar iväg?
Vad händer nästa gång hon puttar på något barn? Hur kommer de att hantera situationen där och då? Skälla ut henne? 

Om du väljer att ha kvar din dotter på förskolan hade jag krävt att ha ett möte med hennes mentor om hon har en (eller den pedagogen som känner henne bäst) och specialpedagogen. Där hade jag bett dem förklara HUR de ska gå tillväga för att hjälpa ditt barn att fungera bättre på förskolan (om det är så man kan beskriva instatsen som, jag vet inte). Vad hälper det att de klagar på att hon knuffas om de inte tänker ha en plan på hur de ska göra så att hon INTE knuffas. Och vad ska de göra åt hennes energi?
Sen får de gärna förklara hur många 3 åringar det är som alltid lyssnar på en vuxen!
Jag hade spelat in samtalet också (man får enligt svensk lag spela in samtal utan motpartens vetskap om man själv deltar i samtalet) för att inte glömma vad som har sagts samt för att ha till framtiden när/om något går åt skogen