Är 40 och gravid med andra barnet vilket lär bli den sista graviditeten. Jag har alltid varit inställd på max två barn men nu känns det så sorgligt. Jag kommer aldrig mer få vara gravid och uppleva allt i en graviditet. Det känns så tydligt hårt, som att jag vips blev 30 år äldre.
Någon annan som upplevt den här känslan? Hur hanterade ni den?
Ja, så är det nog. Tror det blivit så intensivt eftersom jag började sent med barn och ville ha syskon så det har bara varit barn och graviditet i fokus senaste åren. Känns som jag inte helt njutit utan fokus har varit en kamp mot fertilitetsklockan. Nu känns det som allt gått så fort. Avundas de som börjat tidigare och kunnat andas lite mellan barnen, samtidigt är det ju samtidigt en lättnad att det verkar gå vägen.
Jo så kan man absolut känna.
MEN
att få ihop livet med två barn.. jisses.. då insåg man hur behaglig tillvaron var med ett barn. Vi var många som ville ha tre barn. När vi fick barn nr 2 tappade alla suget efter att utöka familjen ytterligare hahaha
En sorg kan man aldrig ta ifrån dig, men för att ge perspektiv så vill jag sägs att ditt liv med dina barn kommer komma in i en ny fas. Jag är 37 och har inga barn, kommer aldrig få, och det är också en sorg men jag försöker tänka att livet går i faser och att man får sörja den fas som tar slut eller inte blir som man önskat, men får lägga tilliten till att nästa fas bidrar med nåt fint i sig. Du har två graviditeter i din historia och det är jättefint! Försök tänka vad det positiva med två graviditeter är. Kanske dåligt svar.
Nej, det var ett jättefint svar, tack som delade med dig. Jag känner mig tacksam och lyckligt lottad som verkar få två barn i mitt liv, det gör jag verkligen. Två barn och två missfall kanske blir min historia i den här fasen, och med perspektiv på det om några år kommer jag säkert känna mig ännu lyckligare.
Jag tror min sorg kommer ur att jag inte fick möjligheten helt att landa i det och kunna, som många, fundera och vela över ett tredje barn eller ej. Utan allt har gått så vansinnigt fort pga min ålder när vi började försöka.
Förstår dig helt. Kände efter första barnet att jag ville gå igenom det igen, allt, förlossningen, allting. Minns ju knappt nu hur det var när barnet sparkade eller när jag ammade.
Vill verkligen uppleva det igen.
blev oplanerat gravid förra året, min sambo va inte beredd på det och ville inte först, men det blev missfall.
Då blev han ledsen och ville att vi skulle skaffa ett till. Jag blev gravid igen, missfall Med lång återhämtning. Där nånstans var det som att han la ner barnplanerna. Vi hade sagt att vi skulle försöka, åtminstone ett år.
nu är jag gravid igen och han vill inte, vill inte ha fler barn.
Jag har inte hans stöd alls. och jag vill uppleva det igen. Vet heller inte hur vi går vidare om det skulle bli missfall igen och han är glad för det och jag ledsen och inte får nåt stöd..
Jo, så kände jag nog ett tag, när jag förstod att vi inte skulle skaffa ett till barn. Jag var nöjd med de två vi hade, men ändå var lite vemodigt att vi inte skulle gå igenom det en gång till. Det gick över och när det väl hade gått över så har jag aldrig skänkt det en tanke igen.
Jag tror det är vanligt.
Skönt att läsa sånt här. Jag hoppas att jag kommer dit med.
För mig blev det lite så tydligt nu att jag är äldre med, har alltid känt mig ung och folk misstar mig ofta för 5-10 år yngre än jag är - men just barnskaffande blir ju så tydligt att ålder är en sak och känsla i kroppen kan vara en annan.
Fick den känslan efter 40 år, men inte bara att vara gravid utan en stor längtan efter flera barn. Det blir så slutgiltigt med att man aldrig kommer att få uppleva det igen. Så vi skaffade en till, vilket var helt underbart. Hoppas på ytterligare en till, men det kanske blir svårt med tanke på åldern. Att vara gravid och få barn är livets stora lycka i min mening, men det tog lång tid att komma på det
Jag tycker du låter bortskämd och självupptagen. Buhu stackars dig som fick barn sent? Jag är 39 och här blir det troligen inga barn alls. Livet blir vad det blir. Sörj ditt i-landsproblem och gå vidare.