Sörjer att inte få vara gravid igen

Nej inte upplevt det. Men sorg är inget konstigt, det är en del av livet. Man sörjer, men livet går vidare varje dag ändå, och det som räknas är hur man tar till vara på det man fått här i livet. Sorgen går hand i hand med glädjen och lyckan över den familj man har. 

Jag upplevde liknande när jag visste att jag var klar med barnalstrandet. Att vara gravid har sin tjusning och man är ju i ett speciellt tillstånd. Men det är ju inte så att man blir gammal bara för att man burit och fött fram sina barn. Din känsla lär klinga av allt eftersom. Fokus kommer att skifta när du har fullt upp med två barn, varav en bebis. Det är ju så för alla mammor att graviditet är en kortare episod i det långa loppet. Precis som amningen är det, småbarnstiden är det osv. Hux flux så är barnen vuxna och då saknar man måhända barnaåren. Fast nya saker tar vid, det kommer alltid nya grejer. Det är ju så livet är, var sak har sin tid. Epoker kommer och går och nya kommer. Man kan inte gå och sörja epoker som flytt, för då blir ju hela livet en enda lång sorg! Njut av din graviditet här och nu, sen tar annat över! Garanterat!

Ja, så är det nog. Tror det blivit så intensivt eftersom jag började sent med barn och ville ha syskon så det har bara varit barn och graviditet i fokus senaste åren. Känns som jag inte helt njutit utan fokus har varit en kamp mot fertilitetsklockan. Nu känns det som allt gått så fort. Avundas  de som börjat tidigare och kunnat andas lite mellan barnen, samtidigt är det ju samtidigt en lättnad att det verkar gå vägen. 

Jo så kan man absolut känna.

MEN

att få ihop livet med två barn.. jisses.. då insåg man hur behaglig tillvaron var med ett barn. Vi var många som ville ha tre barn. När vi fick barn nr 2 tappade alla suget efter att utöka familjen ytterligare hahaha

Det kanske är det jag får hoppas på haha!

Bäckenbottenuppluckring, illamåendet, sömnlösheten. när det inte finns ett bekvämt läge att sova i, kissa på sig på jobbet för att bebin spelar fotboll med blåsan, nej jag sörjer inte att jag inte behöver uppleva det igen.

Nej tvärtom, jag avskyr att vara gravid!
Jag är också 40 år och fick mitt andra och sista barn för fyra månader sedan och är så tacksam att jag nu har två friska barn och att jag aldrig mer behöver gå igenom en graviditet. Jag tycker snarare synd om dem som är gravida på grund av alla krämpor och oro som är förenat med en graviditet. Nej usch, så skönt att det är över och att man bara kan njuta av bebis

Fick den känslan efter 40 år, men inte bara att vara gravid utan en stor längtan efter flera barn. Det blir så slutgiltigt med att man aldrig kommer att få uppleva det igen. Så vi skaffade en till, vilket var helt underbart. Hoppas på ytterligare en till, men det kanske blir svårt med tanke på åldern. Att vara gravid och få barn är livets stora lycka i min mening, men det tog lång tid att komma på det

Jo, så kände jag nog ett tag, när jag förstod att vi inte skulle skaffa ett till barn. Jag var nöjd med de två vi hade, men ändå var lite vemodigt att vi inte skulle gå igenom det en gång till. Det gick över och när det väl hade gått över så har jag aldrig skänkt det en tanke igen. 

Jag tror det är vanligt. 

Ja, graviditeter i all ära. Jag har sex barn och tre sena missfall i bagaget. Tänk ändå kändes det vemodigt när det sista barnet kommit till. Fast i ärlighetens namn var det nog tanken på att inte ha en bebis igen som kändes, inte själva graviditeten. Men sen tog allt råddande kring barnen så mycket tid och energi att även den känslan gick över. Idag är småbarnsåren förbi, de var otroligt intensiva och lika otroligt underbara!