Inlägg från: Fröken Allvar |Visa alla inlägg
  • Fröken Allvar

    Varför är många så likriktade i Sverige?

    Jag håller med Magical. Det finns normer i alla kulturer och människor som ses som excentriska i alla kulturer. 

    Jag har förstått att du ofta uppfattats som udda, och som du vet uppfattas jag också så, så jag kan relatera till din känsla av att ditt tänkande blir avfärdat för att du är udda. Det är naturligtvis frustrerande om man önskar att människor fokuserade på vad man säger istället för vem som säger det. 

    Du berättar att det du säger inte är sådant du har källor på utan det är dina privata uppfattningar. Ett sätt att få mer respekt för sina uppfattningar är att slänga in referenser till sådant som tyder på bildning, men jag tror inte att det är något du vill göra? Du vill - väl - att människor tar dina egna privata uppfattningar i beaktande? Det kan man aldrig vara säker på att människor gör. 

    Om det är viktigt för en att inte uppfattas som udda så bör man följa gruppen. Inte heller detta tror jag är något som du vill?

    Mitt råd till dig är att fortsätta "vara dig själv" som man säger, och acceptera att det kommer med vissa sociala kostnader. Hur mycket du än försöker kommer du med det liv du levt inte att bli accepterad som jämställd med dem som levt det liv du uppfattar som Svenssonliv. Det är åtminstone min gissning. Om du accepterar tanken på att aldrig bli accepterad av en Svensson som annat än udda och om du således accepterar tanken på att du alltid kommer att uppfattas som udda i sammanhang där människor följer norm, vad gör det med dig?

  • Fröken Allvar
    ClumsySmurf skrev 2023-03-25 20:24:48 följande:


    Udda människor är väldigt olika varandra, vissa har så mycket sunt förnuft att man nästan blir avundsjuk, andra har så lite att man nästan tycker synd om dem.

    "Ett sätt att få mer respekt för sina uppfattningar är att slänga in referenser till sådant som tyder på bildning..."
    Om man har en hypotes om något så saknas källor, om man då lägger fram det som en hypotes och är villig att diskutera hypotesen är det ju bara bra, det är ju så man tänker tillsammans och då kan det vara bra med udda funderingar men om t.e.x gör som TS gjorde i en av sina trådar där han ville baserat på en hypotes diskutera lösningar om svenskars relationer (med sin magkänsla som källa), i en annan tråd skulle jag kolla facebook (eller likande) när jag bad om källa.
    Jag upplever som att han själv ofta inte vill tänka utanför den egna boxen 
    Jag håller med om att man bör vara överens om vilken hypotes det är man diskuterar, och att det är först då man kan tänka tillsammans. 

    Det är mycket möjligt att TS själv inte velat eller kunnat tänka utanför boxen när ni haft kontakt i trådar tidigare.

    I så fall är det här konstruktiv feedback till TS. Först vara överens om hypotes/premiss man diskuterar, sedan tänka tillsammans. 
  • Fröken Allvar
    Carolatom07 skrev 2023-03-26 17:51:25 följande:
    Jag har, som jag kanske nämnt tidigare, under mina 3 år och 9 månader som helnykter, jobbat hårt på att anpassa mig och "bli som folk är mest" utan att för den skull göra avkall på min identitet, dvs den jag är. Ett försök att, trots att jag är ganska olik många andra i mitt sätt att tänka och resonera, försöka smälta in och bli mer accepterad. Men när folk efterhand börjar acceptera att man är som man är, brukar det gå lättare.

    Jag har haft en hård uppväxt och levt ett hårt liv i utanförskap. Därför kanske min ton ibland kan låta hård och lite dömande.Men jag har sedan jag var yngre haft ett visst, ibland ganska starkt, motstånd mot folk som bara följer med strömmen och slänger sig med invanda floskler och metaforer utan att tänka vidare kring det de säger. Många som t.ex. skanderar "Allas lika värde" tycker i själva verket inte att alla är lika mycket värda. Jag reagerar också när folk hasplar ur sig saker om "Det är aldrig ens fel att två träter", och "Säg mig vem du umgås med, och jag ska säga dig vem du är", eftersom det många gånger helt enkelt inte stämmer. Hur reagerar t.ex. en kvinna som dagligen bli misshandlad av sin aggressiva man på slentrianmässiga uttalanden som "Det är aldrig ens fel att två träter", eller om man säger till en person som försöker ta sig ifrån ett destruktivt umgänge, "Säg mig vem du umgås med, och jag ska säga dig vem du är".

    Folk som inte tänker innan de talar.
    Visst, men jag undrar över hur du känner inför utsikten att du resten av ditt liv kommer att bli betraktad som udda av människor som skanderar allas lika värde? Det är den fråga jag själv brottas med, och tiden på Familjeliv har inte direkt minskat min farhåga om att detta blir mitt öde. 
  • Fröken Allvar
    Carolatom07 skrev 2023-03-26 18:11:36 följande:
    Det är ingen angenäm tanke, men blir det så är det förstås något jag får lära mig att förhålla mig till. Sedan ser jag inte folks kommentarer på Familjeliv som något "avgörande", det som räknas är hur jag uppfattas bland människor IRL.
    För mig ute i världen så är det en rad vanligen bekväma och säkra ämnen som osäkras av att jag har andra erfarenheter. På Familjeliv skriver människor i text ut varför de ute i världen agerar som de gör. Men jag tror faktiskt att det är lättare som man att vara udda än att vara den udda kvinnan. Om detta inte är en angenäm tanke för dig tycker jag att du ska fundera över vad av dig själv du kan ge avkall på för att bli accepterad. 
  • Fröken Allvar
    Carolatom07 skrev 2023-03-26 18:48:41 följande:
    Allmänt kan jag bli lite trött på den svenska mentaliteten. Man vill inte "såra folk i onödan" genom att vara uppriktig om sådant man har ont av eller har betänkligheter kring om en annan person. Istället går man bakom ryggen och pratar ner personen och sent omsider får man höra detta och känner sig som "Alla känner apan men apan känner ingen".

    Jag har dock blivit van vid att ses som en "udda fågel" och det stör mig allt mindre, samtidigt som jag givetvis ofta funderar på vad folk tycker det är för "fel" på mig.

    Samtidigt har jag med tiden blivit ganska säker på att vi människor ofta är mer lika varandra än vi tror (många av oss har ju en tendens att tro att vi är så individuella).

    Till exempel så ser jag ofta när jag handlar att de varor jag gillar är sådana som också andra gillar, varför dessa varor har en tendens att ibland vara slut i lager för tillfället.
    Det känns som om du fastnar i en tänkt svensk mentalitet. Visst finns säkert rester av en sådan kvar, men internet har riktat vår uppmärksamhet åt samma håll. Jag ska ändå använda svenska referenser. Några väntar fortfarande på att gå på export. 

    Bymentaliteten du nämnde tidigare har lämnat i sin trimmade EPA-traktor. Det har visat sig att hela internet är som ett enda stort "village" som är helt dysfunktionellt i att "raise a child" .

    Om Zlatan säger att de ska köpa Volvo så köper fotbollsinternet en Volvo.

    Dessa referenser kommer att vara obsoleta när det inte längre är 2023 men människans behov av en flock är mer hållbart än en fotbollspelares knän. 

    Vi är lika varandra såtillvida att vi vill höra till någonting och vi får höra till om vi tillför något i lagom mängd, inte tar över. Då passar vi bättre som n Carola Häggkvist. 

    Om vi inte är n Carola Häggkvist och kan vara världsberömda i Sverige får vi vara udda. Men inte ens Carola är Carola när det är ensamt om natten. Då är Carola en udda kvinnor som betalat ett högt pris för sin framgång. 
  • Fröken Allvar
    aritmetik skrev 2023-03-26 19:45:25 följande:

    Det beror på censuren. Inget får skrivas i tidningar, som inte är accepterat. Inget får sägas på nyheterna, som inte är accepterat. Här på familjeliv censureras allt som är för oliktänkande. På youtube censuras allt oliktänkande. Tiktok samma. 

    Så alla offentliga samtal rör sig inom ungefär samma gränser. Vi hör samma åsikter om och om igen med ytterst lite variation. Så om någon tycker något väldigt annorlunda från vad vi är vana att höra så blir det väldigt ovant och olustigt. 

    Förr, för länge sedan, så var journalisternas uppgift att bevaka politikerna och ifrågasätta makthavarna. Journalisterna granskade staten och inflytelserika människor med makt och pengar.

    Nu är journalisternas främsta uppgift att bevara makthavarnas världsbild och narrativ, och ifrågasätta och smutskasta enstaka oliktänkare hos befolkningen. 

    Alla tycker samma om Nato, Ukraina, Covidvacciner, den globala uppvärmningen, kosten, för att vi hör samma budskap hela tiden. Vi får också höra att alla som tycker olika är dåliga saker: foliehattar, konspirationsteoretiker, ryssvänner, korkade, outbildade. Ingen vill uppfattas som något av det där, så alla försöker hålla sig till åsikter som är ok att ha. 

    Det är samma inom forskningen. All forskning ska vara peer reviewed. Alla ska tycka samma sak och då blir den godkänd. Alla nydanande upptäckter inom vetenskapen har nästan aldrig kommit från konsensus, från experterna inom det området, utom de stora idéer som har varit banbrytande har kommit från ytterkanterna. 

    Vi kommer ta livet av oss på grund av dumhet. 


    Kära du, ta inte livet av dig på grund av dumhet. Fortsätt att skriva. Det här gjorde min kväll. 
  • Fröken Allvar
    aritmetik skrev 2023-03-26 21:08:06 följande:
    Jag tycker min poäng klargörs av fröken Allvar.  

    Om någon tycker något om är utanför den tillåtna åsiktskorridoren så debatteras det inte, utan det är censur eller hån som gäller.
    Jag vet inte om du trodde att jag var ironisk nu, men det var jag inte. Jag är inte dummare än att jag inser att du och jag har olika åsikter (om du uppfattat något av mina) men det betyder inte att jag inte uppskattar raljans över det hopplösa i att dansa samma dans i varsina åsiktskorridorer år efter år. 
  • Fröken Allvar
    aritmetik skrev 2023-03-26 21:55:31 följande:
    Jo, jag antog att du var ironisk. Det var ju en trevlig överraskning att du inte var det. 
    Och jag tyckte att det var ett välskrivet inlägg. 
  • Fröken Allvar

    Det är inget som är direkt fel med peer review som princip. Någon här länkade en gång till en dokumentär som visade hur akademisk vit vänster ville utmana identitetspolitiken på amerikanska universitet. Bland annat fick de  ett paper om hur hanhundars våldsamma beteende mot tikar bidrar till patriarkatet även i det mänskliga samhället godkänt.

    Jag har också läst debattartiklar från forskare då och då som uttryckt att det är svårt för dem att få gehör för forskning som inte passar det rådande paradigmet. Paradigmskifte var en gång ett ganska oskyldigt ord som hade med just forskning att göra, innan Jimmie Åkesson laddade begreppet med sin politik. Det behöver inte vara fel att neka forskning, men det behöver inte heller vara rätt.

    Exempel på banbrytande idéer som kommit från ytterkanterna är att jorden inte är platt, att det finns en tyngdlag och att man inte ska döma. De som kom med de här ideerna var rätt hårt ansatta på sin tid. En av dem hängdes upp på ett kors. Forskningen är överens om att det funnits en verklig Jesus, oavsett om man tror på den religionen eller inte.

    Vad gäller censur så är det ett vanskligt begrepp. En tidning är en kommersiell produkt som säljer de åsikter prenumeranterna vill ha, men säljer också in åsikter till prenumeranterna. Därför publicerar inte Flamman sådant som finns på Timbro och tvärtom. Jag håller med om att det finns en bred mittfåra där att vara för Natomedlemskap snabbt blev självklart och den så ofta utsatta Stina Oscarson fick hård kritik när hon skrev om Nato utifrån pacifism.

    Under pandemin torgfördes åsikten att seniorer måste låsas in och då jag känner en del seniorer kan jag meddela att de kände sig nedtystade i samhället. Jag gissar att det är sådana förhållandevis breda stråk som Aritmetik avser. 

    Jag vet inte vart Aritmetik står politiskt, men om han är en av dem som tillhör den sida som sett sina politiska krav övertas av Socialdemokraterna och Moderaterna, fortfarande utan något som helst erkännande av att det är det som hänt - de stora partierna har tagit över en hel del av Sverigedemokraternas politik - så kan jag förstå att man upplever det som tecken censur när det tidigare inte var okej i offentligheten att vilja ha den politiken. Men - förenklat - när Magdalena Andersson säger det är det plötsligt rumsrent, om hon samtidigt strängt inskärper att hon aldrig kommer att samarbeta med Sverigedemokraterna samtidigt som hon ville överta och själv genomföra deras politik.

    Återstår det så kallade kulturkriget som jag inte riktigt förstår mig på. Sverigedemokrater låtsas att de vill kasta varpa och identitetspolitiska krafter låtsas bry sig om samernas rennäring fast de i själva verket använder samerna som symbolisk bricka i det identitetspolitiska spelet, och unga bar tidigare slöja och traditionella samiska kläder i identitetspolitiska syften snarare än religiösa och kulturella. Jag har lämnat den världen så jag vet inte hur de gör nu.

    Min uppfattning är att Sverige och svenskarna älskar USA och har en kollektiv dröm om att det är mycket bättre där borta i staterna. Tom Araya har sammanfattat några av de stora skillnaderna mellan Sverige och USA. Själv tror jag att det vi kallar Jantelagen i Sverige finns överallt där människor finns. Du ska inte tro att du är något.

    Den som bryter norm anses tro att den är något. Det skapar sociala problem för människor som stämplas som udda. 

  • Fröken Allvar
    Carolatom07 skrev 2023-03-27 06:31:47 följande:
    Jag vet mycket väl att USA är hemskt konservativt i vissa avseenden, det jag avser är att det mer finns en andra av kreativitet och att vilja komma framåt i USA. Att inte vilja stå och stampa på samma fläck hela livet och bara leva i sin trygga och invanda bubbla. Att leva mest för mat, mobilstirrande och dålig TV-underhållning, som i Sverige.Att vilja utveckla sina talanger och färdigheter, att vilja bryta barriärer och personliga blockeringar. Och det är väl främst i USA som självförverkligandekulturen vuxit fram. Jag läste tidigt bl.a. Wayne W Dyers böcker (även kallad "the father of motivation" i USA), "Älska dig själv", "Sikta mot stjärnorna" och "Du ser det när du tror det". Han menar i sina böcker att människans möjligheter till framgång och att förändra sina liv är obegränsade, och att begränsningarna bara sitter i det egna huvudet, kanske beroende på vilken uppfostran man fått och vilken inställning människor i ens omgivning har haft och som man påverkats av, men inte minst auktoritära uppfattningar. Hans tänk, (och han har inspirerat miljontals människor världen över) är verkligen främmande från svenskens ofta väldigt begränsade syn på människans möjligheter.

    Och det finns många exempel i just USA på människor som verkligen kämpat för framgång och att bryta invanda mönster, och som lyckats. Just andan av att "allt är möjligt, bara man vill och tror på det" är något jag skulle vilja se mer av i Sverige.
    Det tycks mig som om du tror på självförverkligandets principer. Mitt intryck är att entreprenörer, artister och konstnärer är yrken där människor som har genomfört självförverkligandets principer ofta återfinns, medan andra inte kommer vidare från att läsa böcker och lyssna på poddar. Du tycks mig som ett lyckosamt undantag. Jag förstår att du tror på det eftersom det hjälpt dig framåt. 
  • Fröken Allvar
    Carolatom07 skrev 2023-03-27 06:59:39 följande:
    Ja, jag tror på människans möjligheter att bryta invanda, ibland destruktiva livsmönster och att "prova sina vingar". Dvs testa vad man kan och är kapabel till, och det börjar alltid med att man utmanar sig själv på olika sätt. Jag har väl som nykter blivit lite av en "klättrare", dvs jag försöker efterhand bryta nya barriärer och våga sådant jag inte vågat tidigare, Och då handlar det också om att bryta invanda föreställningar, för att kanske få en friskare syn på tillvaron och andra människor och deras beteenden. Det är en spännande resa.

    Och jag har inspirerats av en uppsjö av olika självhjälpsböcker jag läst genom åren av olika författare, men det är först nu jag börjat försöka omsätta det jag läst i praktiken,
    Intressant att du har lagt innehållet i självhjälpsböckerna på minnet och praktiserar det i efterhand. 

    Jag har inte varit rädd om mig i livet. Min process just nu går ut på att bryta med det. Jag trodde att jag hade en rolig ungdom, men det var i själva verket en mardröm. 

    Nu är mitt ideala liv motsatsen till vad du vill uppnå. Helst av allt skulle jag vilja ha en ny och pålitlig vän som också upplevt livet utanför norm och har relativt små anspråk på livet. Promenader, kaffe någon gång per vecka. Det känns som ett väldigt udda önskemål på Familjeliv. Jag hittar ingen. Men den som känner sig manad att skriva till mig är välkommen. Jag påminner om att jag har höga krav på ömsesidighet, att båda lyssnar på varandra, som jag meddelat tidigare. 
  • Fröken Allvar
    Carolatom07 skrev 2023-03-27 07:17:52 följande:
    Jag har alltid haft små anspråk på livet och ofta satt mig själv i 7:e hand, har aldrig varit den som velat störa folk i onödan och har velat hjälpa dem som mått dåligt, ofta utan att ens ha fått så mycket som ett tack. Jag har levt ett skitliv som en loser på det stora, och därför vill jag nu äntligen försöka ändra på det.

    Det är inte roligt att bli sedd som den där f.d. alkisen, som någon luffartyp som mest levt på bidrag och supit ner sig. Jag restaurerar därför mig själv och försöker se mer proper och ung ut, försöker framstå som en människa med ambitioner och som vill något med sitt liv. Jag tar revansch på mitt sätt, och jag anser mig ha rätt till det, efter att ha blivit sedd ner på och utdömd av folk hela livet.
    Jag förstår dig verkligen, så som du beskriver det. För mig har det inte varit på samma sätt. Ingen har sagt direkt till mig att de ser mig som en loser, men ett konto här skrev till exempel "Ditt liv framstår som allt mindre avundsvärt". Det gjorde väldigt ont att höra att jag uppfattas så.

    När jag försöker vara så uppriktig jag kan om hur livet sett ut för mig och hur det påverkat de riktningar livet tagit så önskar jag naturligtvis att bli sedd i det. Jag vill alltid välja vad och när jag berättar, aldrig tillfredsställa svar som andra kräver.

    Jag behöver inga reflektioner kring att det inte är ett avundsvärt liv jag levt för att förstå - nej, vem vill kämpa för att få en plats i tillvaron nära nog nonstop i tjugo år - det är inte det jag är ute efter, utan att dela med mig av erfarenheterna för att de ska bli synliga. Jag berättar då och då bitar ur mitt liv där jag tycker att det passar ämnet, men upplever ofta att det inte tas emot. Erfarenheter av förlust avfärdas som något man inte behöver ta ställning till, man själv är inte där.

    Jag ser mig inte som en loser eftersom jag fått många nya möjligheter: det hade varit värre att inte få några möjligheter alls under 20 år, men jag är inte heller född i en familj där man kan hoppa av gymnasiet och ändå bli programledare på Sveriges största litteraturprogram och använda delar av tv-tiden till att läsa upp bitar av min dagbok från ungdomen. 

    www.expressen.se/amelia/premium/hjartat-ar-inte-stangt-bara-for-att-man-har-en-karlek/

    Din bok kommer kanske att bli läst, kanske inte. Mina böcker kommer kanske att bli lästa, enligt alla odds troligen inte. Men vi ska båda göra vad vårt inre säger, även om det är svårare att bli hörd för den som exempelvis blir sedd som en alkis eller loser. Människor vet så lite. Om de visste mer tror jag inte att de skulle bete sig som de gör. Jag vill inte tro det. Det måste finnas något mänskligt i alla, som kan komma fram. 
  • Fröken Allvar
    Fröken Allvar skrev 2023-03-26 19:29:11 följande:
    Det känns som om du fastnar i en tänkt svensk mentalitet. Visst finns säkert rester av en sådan kvar, men internet har riktat vår uppmärksamhet åt samma håll. Jag ska ändå använda svenska referenser. Några väntar fortfarande på att gå på export. 

    Bymentaliteten du nämnde tidigare har lämnat i sin trimmade EPA-traktor. Det har visat sig att hela internet är som ett enda stort "village" som är helt dysfunktionellt i att "raise a child" .

    Om Zlatan säger att de ska köpa Volvo så köper fotbollsinternet en Volvo.

    Dessa referenser kommer att vara obsoleta när det inte längre är 2023 men människans behov av en flock är mer hållbart än en fotbollspelares knän. 

    Vi är lika varandra såtillvida att vi vill höra till någonting och vi får höra till om vi tillför något i lagom mängd, inte tar över. Då passar vi bättre som n Carola Häggkvist. 

    Om vi inte är n Carola Häggkvist och kan vara världsberömda i Sverige får vi vara udda. Men inte ens Carola är Carola när det är ensamt om natten. Då är Carola en udda kvinnor som betalat ett högt pris för sin framgång. 
    Vill bara säga att Alex Schulman är trött på Zlatan. Han känner sig udda! Ensam i Sverige! Men vi är två, och sen dom som vandaliserade guldstatyn av Zlatan, dom utgör en inte obetydlig del av det svenska folket

    www.dn.se/sverige/alex-schulman-jag-har-fatt-nog-av-zlatan/
  • Fröken Allvar
    Postman skrev 2023-03-27 08:19:40 följande:

    Först så vill jag verkligen beklaga för vad du verkar ha fått utstå. Det är inte min avsikt att på nåt sätt försvara det du verkar ha drabbats av. 


    Ja just retoriken är väldigt sliten och uttjatad det håller jag med om men det är inte bara i Sverige. Jag tycker allt att det är slitna argument som dyker upp i allehanda demokratiska länder numera.


    Nu har jag inte så mycket erfarenhet utav andra länder men är avundsjukan verkligen så extrem i Sverige. Jag är skeptisk till det. 


    Avundsjuka är destruktiv oavsett avundens etnicitet. 
  • Fröken Allvar
    Carolatom07 skrev 2023-03-27 08:29:07 följande:
    Ett typexempel på hur vissa på FL försöker trycka ner andra. Skulle tro att flera på detta forum har liv som inte är så avundsvärda, enligt deras egna mått mätt. Det handlar om att trycka ner eller nedklassa någon för att själv få känna sig bättre för stunden. Självklart vill man bli sedd om man haft en jobbig livsresa, men har börjat inse att man nog får lära sig leva med att många inte förstår eller kan relatera till det man gått igenom. Jag märker t.ex. att många "svenssons" (jag väljer den benämningen för att förenkla lite) tar så mycket i sina liv för givet. Själv har jag fått vara glad bara jag haft tak över huvudet och mat för dagen. Jag undrar också hur folk idag skulle klara sig utan sina smartphones och all annan teknik de har som underlättar så mycket för dem. Jag vet att jag skulle klara att vara utan vissa saker. Jag skaffade inte internet förrän 2007, när de flesta redan hade haft det sen länge. Det gjorde att jag var sen på bollen och såg det som helt fantastiskt att jag äntligen kunde surfa på nätet hemma, som "alla andra", därför kanske mitt internetberoende blev lite starkare än många andras, något jag försöker komma tillrätta med nu.

    Det var på en väldigt seg äldre dator med Windows 98 (när andra hade gått över till Windows XP eller Vista. Det tog ibland en otrolig tid för sidor att ladda klart (hade bredband via kabel i lägenheten), och folk undrade hur jag kunde sitta med en så seg och utdaterad dator. Svaret var förstås att det mesta av pengarna gick till alkohol så jag ansåg mig inte "ha råd".

    Håller du också på och skriver en bok? Kul, den hade jag gärna läst och tagit del av. Du verkar vara en tänkande och reflekterande människa precis som jag och jag läser dina kommentarer med behållning. Förr kanske jag hade anledningar att ofta inte vara ärlig och uppriktig (pga saker man ville dölja för omgivningen). Idag har jag inget att förlora på att vara ärlig och uppriktig,och människor som inte har något att förlora (som redan förlorat det mesta) brukar folk bli skrämda av, då deras uppriktighet ofta är lite "för mycket" för dem att kunna ta.
    Intressant att du tror att du blev mer beroende av att börja sent med internet. Det kan ha varit så med mig och Facebook. Jag fick kritik för hur jag använde det. När de flesta inte använde det till att dela saker längre fortsatte jag med det.

    Jag har skrivit ett antal böcker. En av dem berör temat för tråden. Jag ska fundera, men skulle kunna tänka mig att byta text med dig. Just den texten har jag inte delat med någon annan, och därför behöver jag fundera över om jag ens vill det.

    Ja, man får lära sig att leva med insikten att många människor inte ens vill förstå eller relatera till det som är dem främmande. 
  • Fröken Allvar
    Jagäterkeso skrev 2023-03-27 08:48:31 följande:

    Jag känner inte alls igen bilden av att man skall vara på ett visst sätt för att passa in. Kanske för 25 år sedan eller så. Det finns inte en, utan 2 mallar/läger att välja på. Polariserat till max.


    Jag är nyfiken på hur du skulle vilja beskriva dessa mallar. Jag har mina aningar. 
  • Fröken Allvar
    Jagäterkeso skrev 2023-03-27 09:09:32 följande:
    Kortfattat: Du får välja om du vill vara Linnea Claesson eller Rebecka Fallenqvist. 
    Ok fattar. (Jag väljer Fröken Allvar, hon är betydligt äldre än de donnorna, som väl är cancelled? ) 
  • Fröken Allvar
    Text av kvinna som är rädd för att bli mobbad och utstött om hon flyttar tillbaka till Sverige. Ordspråk som lika barn leka bäst och bliv vid din läst stödjer den oroliga tesen att av Sverige blivit blott ett ark med diasporisk bubbelplast(OBS min tolkning) :
     
    "Sorgen jag känner handlar om att enkel samvaro måste uppfinnas på nytt. Sverige verkar inte bara ha problem med skjutningar och Erdogan.
     
    I uppmaningen till bubbelhopp avslöjas en ängslan och konflikträdsla som verkar ha tagit död på nyfikenheten. Att vilja utmana den egna tanken.
     
    Att träffa någon som inte är en spegelbild anses läskigt. En diskussion kring ett middagsbord blir farlig. Det kallas dålig stämning. Bättre inte bjuda den som tänker annorlunda.
     
    Debatter leder inte framåt, de bidrar bara till en affektiv polarisering. Att snicksnacka med någon i livsmedelskön är att riskera att bli polisanmäld.
     
    Bekvämlighet, likgiltighet, intolerans och förakt är inte längre väsensskilda artfenomen, utan en gradskillnad på ett sluttande plan.
     
    Hur kunde det bli så här? När alla pratar om integration?"
Svar på tråden Varför är många så likriktade i Sverige?