Ni med två (eller fler), pojkar, vad har varit bäst?

Jag funderade länge på trådstarten. Det jag tror jag skulle vilja få exempel på är just att de här förutfattade meningarna faktiskt är fel, som jag kan ha i åtanke som mental buffertzon när folk går på mig med de här kommentarerna.

För nu efter att mer än en handfull personer bara senaste veckan tydligt visat att det ?ju var synd att det inte blev en tjej? pga ovanstående skäl är jag som människa rätt less på att mötas av det här. Har slutat berätta när folk frågar, eller säger att vi inte kollat kön. 

 

Du missförstår mig, jag kanske förklarar otydligt vad jag egentligen sökte.

Jag möts alltså konsekvent av kollegor/bekanta som just nu på olika vis uttryckt att det ju var synd att det inte var en tjej. Det nöter. Jag är bara en människa, och får man många kommentarer om samma sak, där summan är att det ändå är lite synd om mig för att jag inte får det så bra eller kommer gå miste om massa saker, så blir det jobbigt. Tycker jag. Du kanske är starkare än mig, eller så är jag hyperkänslig som gravid, men det känns, kan jag säga.  

Att då ha folk som berättar just om sina empatiska söner, om äldre mammor som berättar hur sonen visst hör av sig, att farmor är en viktig person. Sånt gör att jag kan få som en buffert när kommentarerna kommer. Och - för mig - är det skönt. 

Vet inte hur många gånger jag fick frågan när tvillingarna var små om vi inte skulle satsa på en till (underförstått en tjej). Eller innan vi fick barn, om det inte var dags snart (speciellt efter vi skaffat hund). Folk ställer sjukt närgångna frågor om skit de inte har med att göra samt pådyvlar sina egna irriterande åsikter om det hela, något man sällan efterfrågat.