Anonym (Mamman) skrev 2023-03-24 14:57:22 följande:
Efter många, många år som barnlös och barnlängtande (jag var den personen som tystnade och log stelt vid fikaborden när folk började prata om sina barn) så är jag fortfarande något i chock att jag verkar få två barn, så jag är mer på nivån att jag inte än förstår hur det kunde vända.
Däremot känns det ju såklart när folk då ska insinuera att jag ändå inte skulle vara en hel förälder pga barnens kön, särskilt efter att ha stått bredvid hela föräldraskapet under så många år. Jag håller inte med dem, men såna kommentarer är inte snälla. Det kanske du förstår, eller?
Jag har flera barn, så jag får ju istället "jätteroliga" och närgångna extremt olämpliga frågor och kommentarer om hur jag och min man säkerligen har sex upp och ner och hela tiden och när kommer nästa då och allt vad det är (då har tre av fem kommit till via IVF). Det är bara att låta det rinna av, folk tycker och tänker så mycket. Jag kan helt ärligt säga att jag älskar alla mina ungar exakt lika mycket, tre pojkar och två flickor. Kände mig 100 % som mamma när jag fått ett barn, man blir inte mer eller mindre förälder beroende på barnens kön eller antal barn man har. Folk kommer ha kommentarer och synpunkter på en massa annat också - hur långt ni har mellan barnen, varför barnen kan eller inte kan vissa saker än, varför ni valt eller inte valt den eller den aktiviteten till barnen, varför barnen får ha valda frisyrer, varför ni har den bilbarnstolen till barnet o.s.v. Det är bara att rycka på axlarna och sköta sitt.