Sluta dömma
Du har uppenbarligen aldrig blivit riktigt sviken av någon som står dig nära.
Tänk vad denna tråd jag skrev har gått överstyr. Har ni inget bättre för er...
Till Alla som eventuellt läser detta. Om ni har något på hjärtat är Familjeliv inte något för dig. Men om du bara är ute för att synas och höras är det toppen
När det kommer till otrohet så måste man ju också prata nyanser. Inte bara svart och vitt.
Det är ju skillnad på om ens partner aktivt går bakom ryggen på en än om det sker en dum engångsgrej på fyllan. I det förstnämnda fallet hade jag själv velat veta. I det andra hade i allafall jag inte velat veta om det.
Om man utgår ifrån ett perspektiv att man ska hålla ihop ett helt liv- är det rimligt att man själv eller att ens partner aldrig kommer såra en eller göra ett felsteg? Jag hoppas ju att man inte ska det. Men är det rimligt om vi pratar 40-50 åring relation?
Saknar diskussion kring nyanser av otrohet i den här tråden generellt. Jag har själv varit utsatt för otrohet och svek som sårat mig mycket och påverkat min tillit- men tycker ändå man måste kunna diskutera bakomliggande faktorer till otrohet utan att det förkastas så aggressivt som många gör här i tråden.
Tycker mycket svar här inne är på tok för svart och vitt.
Otrohet är betydligt komplicerat än att bara peka rätt och fel.
Jag har aldrig varit otrogen. Jag har däremot varit utsatt för det vilket var hemskt.
och jag lobbar aktivt just nu för att min väninna SKA vara otrogen, då hon sitter fast i ett äktenskap (finansiellt) med en man som verkligen inte behandlar henne eller barnen väl. Jag är övertygad om att hon skulle få tummen ur och kraft att lämna om hon skulle träffa en man som älskar och uppskattar henne. Det skulle ge henne energi att orka lämna. Hemskt förslag? Absolut. Men situationen hon har just nu i en trogen relation är fan värre.
Gällande statistik:
min uppfattning är att det finns ingen säker statistik gällande det här ämnet. Jag har heller aldrig sett någon som har velat påskina att det skulle finnas någon säker statistik.
Jag förutsätter att otrohet rent generellt är vanligare än vad någon statistik visar, vilket jag grundar bl a på att med en rimlig sannolikhetsbedömning så är det väldigt många som aldrig blir kända, enligt mig sannolikt de flesta.
Medan de enda som skulle kunna ingå i en statistik är endast de relativt få som faktiskt blir kända.
Jag har under många år samtalat med flera som yrkesmässigt arbetar med relationer och problem i dessa, och jag har en närstående som arbetat med detta i snart 40 år.
Gällande statistiken och att den sannolikt visar alltför få så är i stort sett alla överens om detta.
En del av det jag beskriver i övrigt har jag också hämtat från erfarenheterna som dessa yrkesverksamma personer har samlat på sig,
och en del har jag bl a hämtat från mina egna mångåriga studier i ämnet.