Sluta dömma

Under ganska många år här på FL så har jag ibland och sporadiskt deltagit i otrohetstrådar.
I vissa av dessa trådar har jag varit mycket uthållig och under lång tid verkligen försökt vara öppen och gå till botten med en rad olika åsikter, ofta fördömanden, och varför olika personer ibland har så extremt starka åsikter, ofta också rätt så extrema åsikter om andra människor, människor som de inte känner och när det gäller fall där de överhuvudtaget inte känner till något om omständigheterna.

Jag har ansträngt mig vara intresserad för att försöka få reda på och försöka förstå varför dessa extrema och starka åsikter och dessa fördömanden om andra människor?
Hittills har ingen av dessa dömande människor kunnat förklara sina extrema uttalanden och åsikter. 

Fortfarande efter alla dessa år har ingen lyckats förklara vad som egentligen och på djupet är så allvarligt med en tillfällig sexuell upplevelse utanför tvåsamheten.

Jag och många andra har frågat vad det egentligen spelar för roll i de fall (som sannolikt är de allra flesta fall) där den andra parten aldrig får reda på det.

Massor av gånger har det i evighet diskuterats om det kända faktum att "det man inte vet mår man inte dåligt av".
Hittills har ingen enda av dessa dömande människor, och ingen annan, kommit med något enda argument som genuint skulle visa att det gamla talesättet inte gäller.
Och självfallet gäller det. Alltid och under alla omständigheter. Det går inte på någon som helst saklig grund att motsäga.

Mitt råd är att se till att ta vara på livets möjligheter och chanser. Men gör det med omdöme och gör ditt bästa för att så lite som möjligt påverka andra människor.
Mitt råd är inte att vara otrogen.
Men vi kan alla konstatera att otrohet trots allt är vanligt förekommande, mycket vanligare än vad de flesta vill låtsas om och mycket vanligare än vad som känns bekvämt för många att erkänna.

På Sveriges Radio sade man häromdagen att det är minst 30% av alla relationer som någon gång upplever otrohet. Eller så sade man att 30% av alla människor någon gång upplever otrohet, vilket ju i så fall gör att det är ännu vanligare.

Med stor sannolikhet är siffran betydligt högre än så, åtminstone i långvariga relationer, och särskilt om man beaktar att de allra flesta fallen förblir okända.
I de flesta fall förblir det okänt, det kommer aldrig fram.
Detta visar då som en självklarhet att de allra flesta relationer överlever att det sker ett tillfälligt sexuellt äventyr utanför relationen. Det är särskilt enkelt att konstatera gällande alla de fall då det aldrig blir känt.
Men även i de relationer där det blir känt så klarar väldigt många av det och många klarar att gå vidare på ett bra sätt. I många fall säkerligen gå stärkta ur det, man tar lärdom, och får en bättre relation än vad man hade innan.

En tillfälligt sexuellt äventyr utanför tvåsamheten, eller tom en tillfällig förälskelse, behöver ju inte betyda någonting alls, behöver inte få några följder överhuvudtaget, inget har ju förändrats i sak pga av denna händelse.
Det är ju självfallet så att livet och tvåsamheten kan gå vidare precis så som ingenting har hänt eftersom inget överhuvudtaget behöver ha förändrats.

Oj oj vad ämnet retar upp. 
Och till "Jaha", nix är inte fd älskarinna som skrev en annan tråd om otrohet. Men väldigt illa att hota personen! Kanske ni som blivit utsatta för otrohet bör titta på er själva. Vad hos er gör att den du lever med är otrogen mot dig??

Intressant tråd... Hum...  "Den som är utan synd kasta första stenen" lärde jag mig i söndagsskolan en gång i tiden. Om det nu är så att vi utgår från den kristna etiken så är det fel att fördöma andra. 

I bibelns exempel handlade det om en kvinna som just begått äktenskapsbrott. I den kristna etiken anser man att eftersom kvinnan vet att hon gjort och vet att hon syndat så är detta straff nog.

Moralen är att bara den som aldrig själv syndat på något sätt , alltså är fri från synd har lov att kasta stenen.  Observera man talar om alla former om synd, som högmod, lögn, stöld mm

Med detta följer att om du någonsin syndat mot de 10 budorden har du ingen rätt att klandra en annan syndare (oavsett synd).

Vet inte om detta är till hjälp för någon.?

Inlägget talar om att döma människor och hur man ser på detta ur ett kristet etiskt perspektiv. Att vara otrogen är inte ett brott och att blanda in dödstraff i det hela är helt befängt.  Jag kunde lika gärna ha tagit upp "om din fiende slår dig, vänd då andra sidan till"   Moralen i det hela är att hårda ord och fördömande av sina medmänniskor skapar inget positivt. Hindrar ingen från att vara otrogen.

Enkelt. Att fördöma sina medmänniskor för deras tillkortakommanden bidrar inte till något positivt.

Tror inte att någon lägger upp en tråd här för att bli dömd. Däremot har de kanske ett problem de önskar få hjälp med. Har man ingen hjälp att erbjuda bör man inte engagera sig i tråden. 

I de fördömanden jag läst hänvisar man ofta till etik och moral.  Men vilken etik och moral? Naturligtvis kan man utveckla en egen etik och moral men då kan man väl knappast vänta sig att resten av samhället ska följa den.

Tycker att FL utrycker det bra när man talar om att inläggen bör vara skrivna som vi normalt samtalar med varandra. Jag har svårt att tro att särskilt många skulle vara så fördömande om de samtalade med en helt främmande person.

Det är när fördömande inlägg ger näring åt hat som problem uppstår. Man kan se hur inläggen och svaren föder varandra med hatfulla kommentarer. 

Vedergällningsläran stöddes av den katolska kyrkan under medeltiden och även i de protestantiska länderna efter reformationen, av teologer som Thomas av Aquino, Luther och Calvin. Med religionen som grund utdömde den världsliga makten dödsstraff. När vittnen saknades, vilket inte sällan var fallet, användes tortyr för att tvinga fram ett erkännande.

Religionen genomsyrade

Religionen genomsyrade medeltidsmänniskans värld på ett sätt vars innebörder och konsekvenser i dag är svåra att förstå. Att bli berövad livet betraktades enligt medeltidens kristna åskådning inte i sig som ett så hårt straff. Livet var endast en kort tid, fylld av prövningar och lidande, före den eviga saligheten hos Gud.

popularhistoria.se/samhalle/brott-straff/dodsstraff-med-ratt-att-doda

Såklart. Och jag vill inte på något vis rättfärdiga det jag gjort. Det jag gjorde var fel. Inget snack om saken.

Men människor är inte uppdelade i en -rätt- grupp och en -fel- grupp. Alla kan göra misstag. Alla kan fatta ett dumt beslut vid ett svagt ögonblick om vissa omständigheter uppstår. Att dömma ut folk så starkt som många gör ovan  känns märkligt, verkligheten är sällan svart och vit.

den som är utan synd kan ju kasta första stenen

Har kanske missuppfattat den här tråden. trodde den handlade om att inte döma varandra. 
Den verkar ha förvandlats till ännu en otrohetstråd. Snälla sprid inte er frustration överallt-  Om ni behöver råd om hur man hanterar en otrohet skriv då en egen träd, Ni behöver inte förstöra andras 

Tror att TS pratar generellt om inlägg och svar på detta forum. Det handlar sättet vi samtalar med varandra.

Det handlar om att inte ha för avsikt att "göra ner" eller kränka varandra!

När unga människor ber om råd i en för dem viktig fråga, får de inte råd utan blir förlöjligade.

Ja, visst är det så att man använder religioner för sina syften. så har det alltid varit och så kommer det väl att förbli. 

Men än en gång så är det fördömandet av andras åsikter som tråden handlar om.

För visst har vi olika åsikter men det räcker med att påtala sin åsikt om ämnet eller svara på frågan.

Det är när påståenden och fördömanden av trådskrivaren eller den som skrivit ett inlägg som det spårar ur ibland.

Förstår att man kan triggas av andras inlägg eller provoceras av åsikter men inte delar men då kan man åtminstone be om ursäkt.

Men även om man inte vet så kan man ändå ha en magkänsla av att något inte stämmer.
Så jag köper inte riktrigt det där argumentet om att det man inte vet mår man inte dåligt av.
Och även om man inte har någon misstanke så kommer man ju ändå att bli sårad om sanningen kommer fram,oavsett om det sker på en gång eller längre fram.
Så det går aldrig att vara säker på att det aldrig kommer att uppdagas.
Så varför ens ta den risken att förstöra det man har?
Mår man så dåligt i sitt förhållande att man ens börjar gå i de tankarna att vara otrogen så är det väl bättre och ärligare att göra slut. 

Ja,det är jobbigt att vara övervakad av en svartsjuk person.
Det vet jag av egen erfarenhet.
Trots att jag aldrig var otrogen eller ens gav honom en anledning att tro det.
Men beter man sig på ett misstänkt sätt så är det kanske inte så konstigt att ens partner blir misstänksam heller?
Har du tänkt på det?