Behöver nån som ruskar om mig, jag känner mig HEMSK.

Tack alla för era svar. Jag skäms så extremt för de här känslorna som sagt, men jag tar till mig av det ni skriver. Jag tror att jag nånstans sett framför mig också den familjekonstellation jag själv växt upp i och att det blir en ny sits nu som jag ska se hur den är. 

Jag vet att jag kommer älska den här nya lilla människan oändligt, rädslan har mer legat i om jag även kommer sakna det jag föreställt mig. Just att vara äldre är både skönt och svårt, hade jag varit ung hade det ju varit ännu fler kommentarer om att ?försöka igen? gissar jag, samtidigt blev det så definitivt nu. 

Jag tror också att jag själv har svårt för omställningar, så det är en personlighetsfaktor med i det hela.

Samtidigt är jag ju överlycklig över pyret i magen, två barn är en total eufori när man börjar sent efter många år av att ha försökt landa i att jag kommer leva barnlös. Jag älskar det här pyret redan, samtidigt som det kom en sorg som jag beskrev, och det känns så fel. 

Men tack för era fina inlägg. 

Nej men förstår dig! Hade typ lust att inte ta reda på kön, alternativt inte berätta för folk (jag kände på mig att alla var tjejer). Bara för att slippa dumma kommentarer. Du är nog inte ensam om att känna så. 

Det är okej att känna så. Du byggde upp ett scenario och förväntningar och det är inget fel med det. Jag gjorde detsamma min senaste graviditet, vilket förvånade mig väldigt mycket då jag verkligen inte är en person som lägger stor vikt vid kön. Jag har inte sett mig som en "pojk- respektive flickmamma" men ändå så byggde jag upp ett litet scenario där min första, som är en pojke, skulle få en liten lillebror som han skulle få världens bästa relation med och de skulle vara varandras bästa vänner. Som att det skulle vara något självklart. 

Så på RUL när vi fick reda på att det var en flicka så kände jag en liten liten tyngd i mig. Den släppte dock rätt snart då jag helt enkelt fick sjunka ner till jorden lite och påminna mig själv att jag faktiskt anser att en bebis hela identitet inte ligger vid dess kön.

Dagen min son föddes så lärde jag mig innebörden av ovillkorlig kärlek. Dagen min dotter föddes så lärde jag mig att jag kunde känna samma sorts kärlek för mer än en. Hon är min lilla solstråle och alla förväntningar och föreställningar försvann sekunden hon föddes. För mig spelar det ingen roll om det var en pojke eller flicka längre utan att just hon var hon. 

Pojkar är oftast lättare i tonåren.Slippa mens och liknande saker !