Behöver nån som ruskar om mig, jag känner mig HEMSK.

Bra beskrivning av hur du känner, och jag tror det ofta är detta det handlar om när föräldrar blir besvikna över ett visst kön. Jag tror dock också att dessa känslor på ett sätt kan vara väldigt positiva. De flesta av oss har något slags förväntningar på våra framtida barn. Vi föreställer oss hur de ska vara som personer, vad de kommer att tycka om att göra, på vilka sätt de kommer att likna oss själva och på vilket sätt de kommer vara annorlunda men bättre. Du har säkert, medvetet eller omedvetet, haft många fantasier om vem ditt barn är, och i dessa så är barnet en flicka. Nu blev detta ett uppvaknande för dig. Barnet är inte den där fantastiska individen som du drömmer om att få träffa och på många sätt redan känner, utan ett helt främmande barn som du inte vet någonting om.

Detta är någon som varje förälder med föreställningar om barnet förr eller senare måste inse. Ibland sker det gradvis, genom att man undan för undan lär känna barnet och märker att barnets intressen och personlighetsdrag inte matchar det man föreställt sig. I dessa fall finns det ibland en risk att besvikelsen går ut över barnet, eller att barnet märker av förälderns förväntningar och försöker anpassa sig till att vara den som föräldrarna ?vill ha? istället för den det faktiskt är. I ditt fall blev det istället ett mer brutalt och plötsligt uppvaknande redan innan födsekn, och det är ju på många sätt bra. Tack vare att barnet är en pojke får du nu chansen att gå in i detta med ett öppet sinne och kan så småning om lära känna det barn du faktiskt fått istället för barnet du skapat i din fantasi.