Separera eller inte

Jo så är det ju.. Men att bo i ett hushåll där man inte kan kommunicera övh tär och ingen av oss känns som speciellt bra föräldrar i nuläget.

Vi är inte dåliga men skulle kunna vara så mkt bättre. Jag skulle kunna ha mer ork och han skulle aktivt vilja göra mer med barnen vilket han inte gör.. Han gör inga läxor, borstar knappt tänderna, packar inga  skolväskor. Han gör inget kul med dom övh.. Så jag vet inte vad som är värst att bo i stort hus och bli understimulerad eller bo trångt och få mer tid och närhet.

Det är inte helt lätt 

Nu blir det sådär jobbigt igen.. Efter att i princip inte pratat med mig på 2 veckor eller i morse.. Var han idag när jag kom hem efter att ha varit borta hela dagen som vanligt, pratade på och var supertrevlig... Och då kommer tvivlen. Är det här rätt. 
Fast jag vet att det är det, jag vet att det här lugnet inte kommer hålla för det har det aldrig gjort förut 

Sur, less, rädd att jag ska fråga nåt han inte kan ge svar på.. Han avskyr konflikter och allt som gör att saker blir jobbiga för honom.. Och med saker innebär att jag ber att han säger till hans dotters pojkvän att han måste torka upp när han pissar utanför,(jag kan inte sägs till då blir det ett jävla liv) eller att jag påpekar att vi inte har ngr skedar att äta med... För han vet att han inte klarar av att få dottern att ens bära upp disken men han blir rädd när om hon bråkar och tar hellre en konflikt med mig där allt blir mitt fel för att jag inte vara var tyst