Splittra familjen eller göra abort?

Enkelt skulle jag säga, ha inte sex om du inte kan tänka dig barn samt ha inte sex med någon du inte kan tänka dig barn med.
För varenda vaginalt samlag kan resultera i ett barn.
Vi här är nöjda med ett men händer det är vi överens om att behålla det. Hade stått bakom frugan även om jag inte velat haft fler för det är med henne jag kunde/kan tänka mig skapa liv.

Din sambo var inget stöd vid din abort för 10 år sedan och han lär ju inte vara det den här gången heller, om det nu slutar i abort. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, för en kille att förstå hur oerhört påfrestande en abort kan vara. Jag har själv gjort abort två gånger och båda var fruktansvärda. Så ensam har jag sällan känt mig som då, när det väl var ett faktum och skulle genomföras. Av mig. Min man förstod aldrig ens att det var jobbigt, bara något som skulle göras eftersom vi inte skulle ha fler barn. Han var inte med på sjukhuset. Tiden efteråt var horribel och jag var så ensam i min sorg. För även om vi av olika skäl inte kunde ha fler barn, så kände jag enorm sorg över att det lilla liv som börjat spira inom mig inte fick leva och bli en del i syskonskaran. Din sambos ultimatum låter lika ogenomtänkt som märkligt. 15 år tillsammans och 3 gemensamma barn. Är det inte värt mer? Hux flux, slut med allt om du inte genomgår en abort av ert gemensamma barn. Som om det vore att gå till tandläkaren och dra ut en tand. Visst, ni hade inte tänkt er fler barn, men om det nu ändå råkade bli ett, så får man väl tänka en vända till. För honom kommer det nog inte vara en stor sak, bara något du gör för ni är ju klara med familjebildningen. Han kommer inte förstå om du känner dig ledsen efteråt. Kommer du kunna leva som vanligt med honom? Jag hade aldrig någonsin gjort abort om jag inte varit absolut tvungen. Och rent krasst. Hur många har ångrat att de inte gjorde abort? Tre barn eller fyra är inte världens skillnad i arbetsbörda. Själv har jag fler barn än så med samme man. Att gå från tre till fyra barn var inget jättesteg för vår del. Gå på din magkänsla, vill du behålla barnet så gör det. Visst bör man var två om beslutet, men den man som ställer ett sådant ultimatum som din gjort behöver nog ruskas om lite och vakna till sans. Har ni en för övrigt bra relation kommer han sannolikt att vekna allteftersom. Det blir ju väldigt svårt för honom att förklara för era barn att han väljer att leva separerad från deras mamma för att han inte ville ha deras lilla syskon...

Vilket jävla as!

Relationen är slut oavsett, så den kan du räkna bort. Det enda det handlar om nu är om du ska behålla eller inte. Klarar du fyra barn själv? Räcker du till för alla?
Har en väninna som var i din situation, hon gjorde abort för de existerande barnens skull. Men det kan såklart gå hur bra som helst för dig ändå med ett till.

Utgå från att du kommer vara ensamstående framöver. Sen ta beslut. Varmt lycka till, oavsett hur det blir. 

Om jag ville behålla barnet hade jag gjort det och vill pappan inte vara med på tåget får han väl flytta ut. Om han väljer att lämna familjen kan du tyvärr inte göra något åt det.

Så osmakligt med det han säger att han tänker strunta i sitt eget barn när det är fött så hade jag även förmodligen lämnat även om inte han gör det.

Givetvis är det tragiskt för barnet om pappan sedan bara bryr sig om syskonen men det valet och beteendet ligger enbart på pappan och det kommer ju säkert påverka hans relation till de andra barnen när de växer upp och ser orättvisan.

Jag hade också känt mig oerhört sviken av min partner om han ställt ett sånt ultimatum. Jag hade velat ha en diskussion, att vi pratar om det, för och nackdelar, känslor, känslorna kring den tidigare aborten att han inte var där för dig osv. Han ska inte bara ställa ett ultimatum och gå därifrån fri från ansvar, han ska visa att han förstår annars går relationen inte åt rätt håll. Han kan inte bara lägga allt på dig! 

Jag bor i Stockholm och skulle inte ha råd och möjlighet att ge 4 barn den uppväxt de förtjänar om jag vore ensamstående. Jag hade fått flytta långt ut för att ge alla ett eget rum eller ens dela två och två. Jag hade därför gjort abort. Då har jag ändå en hög utbildning och bra lön för min ålder. Men hade jag andra förutsättningar, ex bor i stad/ landet med helt andra bopriser hade jag eventuellt tänk annorlunda. Jag vill dock ha råd att resa och göra saker med mina barn så hade nog inte behållt ändå. 

Ett sånt as hade jag inte velat vara tillsammans med ändå. Alltså om han verkligen visar sig mena allvar med det där.

Självbestämmande över egen kropp osv, bra. Men det verkar inte vara någon som tänker på ett framtida barns bästa? Bara att ts ska skaffa barn bara för att HON vill? Tycker ni verkligen man ska sätta ett barn till världen under de förutsättningarna, att pappan aktivt kommer att vägra all form av kontakt och information, medan han fortfarande ska ha sina andra tre barn i sitt liv, umgås med dem osv? Är det INGEN som tänker på hur grym man är som förälder då?? Och det gäller inte bara pappan utan ts också i så fall!

Är inte han grym då som vill ta ihjäl något som han varit med och skapat?
Återigen, ha inte sex om du inte kan tänka dig barn och ha definitivt inte sex med någon du inte kan tänka dig barn med.

Nej ts är inte ett dugg grym som förälder om hon föder barnet.

Pappan blir precis lika mycket förälder till ett fött barn som hon är, och hans handlingar då ligger enbart på honom. Om han vägrar ha kontakt med sitt barn är han den enda grymt egoistiska föräldern i det hela. Han och enbart han.

Livet blir inte alltid som man tänkt och planerat och ja, såklart tråkigt för killar som blir pappor mot sina viljor. Men det spelar liksom noll roll vad de känner när ett barn föds, de får sätta sina känslor åt sidan och ta hand om sina barn! De är väl vuxna!? 

Och särskilt grymt är det när denna kille redan har barn och vet hur det är och säkert älskar sina födda barn, att komma och säga att han totalt tänker strunta i denna lilla bara för att livet inte blev exakt som han tänkt.
Newsflash liksom, allt går inte att planera, men då tar man ändå sitt ansvar!

Nej det tycker jag inte, men om du är abortmotståndare så tänker jag inte slösa energi på att förändra din syn.