Om vänskap

Tack för era svar. 
Jag hörde av mig så klart och ställde frågor.
Fick något undvikande och otydligt svar. Tiden Efter samtalet försökte hon visa extra hänsyn, hörde av sig oftare, uppgav vid flertal tillfällen att jag var hennes bästa vännina och att hon vill fortsätta umgås som tidigare. Efter en tid kände jag att jag inte hade något mer att ge denna vänskap och kontakten mellan mig och henne blev sporadiskt. Sen ett halvår har vi ingen kontakt alls vilket jag upplever som befriande lättnad. Man tror att man känner människor bara för att man umgåtts i 25 år.  Ibland får man bättre stöd och hjälp från en granna som man knappast vet vad hen heter 🤗👍 än från en person som man känt och umgåtts med i 25 år. 

Tänk att ni har känt varandra i 40 år! Hur var hon som vän genom alla år förrutom pandemitiden? Märkte du inget konstigt som frånvaro av empati, självishet osv. Vi är många snälla personer som har förmåga med alldeles för mycket överseende när någon, en vän, har behandlat oss dåligt. Det är just den typen av tolerans skadar oss själva. Anser jag. 

Jag förstår att du ibland saknar din vän. Jag gör också det. För vi har många gemensamma trevliga minnen. Men det är alltid lätt att dela trevligheter med varandra. Vänskapen sätts på prov i situationer när någon behöver hjälp och stöd, i kriser.