Kvittning skrev 2023-03-17 07:31:40 följande:
Du måste ju också ha i åtanke att man inte startar en tråd om man inte känner att det är något som är "annorlunda " vilket ju gör att det är relativt stor chans att de barn som det faktiskt startas trådar om har en diagnos.
Jag har som sagt två barn. Det ena var född ilsket, lärde sig inte sitta stilla förrän det började skolan och startade mängder av slagsmål på förskolan. Jag har aldrig känt något behov av att diskutera hennes "problem" då det har varit hennes personlighet och något som det uppenbart gick att "jobba med" bara genom en bra dialog mellan oss och förskolan.
Men mitt andra barn har jag startat tråd om här på fl. Mitt lugna, intelligenta barn som tyckte det var jobbigt med barnen som slogs på dagis och hellre satte sig ensam och studerade insekterna i lugn och ro. Som fick en personlighetsförändring när han började skolan och föll ihop i hallen och grät av utmattning varje dag han kom hem. Och där känslorna började sitta utanpå kroppen och ofta visas i ilska. Och som inte kunde sätta ord på vad som var fel (eller snarare så var allt fel). Honom har jag startat en tråd om och jag är glad för det för jag hade aldrig själv kommit på att göra en utredning.
Och jag tror att det är väldigt få trådar som startas om barn som min dotter, ett "vanligt" barn med stor personlighet, envishet, humör och energi. Men jag kan också erkänna att jag innan problemen med mitt yngsta barn kunde tänka som du. Att det som beskrivs är inte värre än mitt barn som inte har en diagnos,så sluta sätta diagnos på allt. Men det var ju för att jag aldrig upplevt den förtvivlade ilska som min son visade som inte alls är samma eldiga ilska som min dotter hade. Och nu när jag har det så förstår jag så mycket mer av det som trådstartarna skriver, för nu har jag faktiskt upplevt samma sak.
Jaha.
Du beskriver ett känsligt barn som inte fick rätt hjälp att hantera det jobbiga. Så beskriver du också ett våldsamt barn som slåss. Det stillsamma och känslosamma barnet är problemet?
Vad är det för fel på dig vill jag fråga?
Båda barnen visar känslor/personligheter som är fullt normala, och på det sättet som inte avviker för ålder.
Ett känsligt barn blev utmattad av en miljö som i grunden är onaturlig för barn? Ja, det är inte konstigt alls. Inget fel på barnet, fel på samhället.
Barnet kanske inte skulle tvingas iväg till en stor, bullrig miljö.
Det finns många som tar upp det här att mobbning, ohälsosam arbetsmiljö med buller, osv. och allt annat som blir tvingande för barnen att ta del av på förskola och i grundskolan är sådant som vuxna skulle fly från så fort de fick möjlighet.
Barnet blir utsatt för att vistas i en ohälsosam miljö (framförallt mentalt) och när barnet visar känslor adekvata för det obehag barnet känner, så är det då barnet det är fel på? Inte miljön.
Vi är alla människor med känslor, instinkter, mentalitet. Barn har rätt att visa hela sitt känslospektra utan att anses sjukt för det.
Som sagts tidigare- man LÄR sig med åldern hur mycket det är "tillåtet" att visa känslor, och på vilket sätt när man socialiseras. Att ett barn inte lärt sig tygla sina känslor än är inget tecken på sjukdom. Snarare är det sunt.
